Bakgrunden till att genomföra studien kom utav mitt skapandeintresse och mötet med ateljéristor under min förskollärarutbildning. Syftet var att undersöka hur fem ateljéristor uppfattar sin yrkesutövning i relation till arbetslag, barn och kvaliteten i förskolan. Inom Reggio Emilia pedagogiken, är ateljéristan en konstnärligt utbildad person, som specialiserat sig på barns bildskapande. Detta innebär dock inte att ateljéristan alltid har en pedagogisk utbildning. I denna studie har dock samtliga intervjupersoner genomgått en förskollärarutbildning. Studien är av kvalitativ karaktär, vilket innebär att forskaren intresserar sig för mer djupgående undersökningar och analyser av människors upplevelser och erfarenheter. Studien antar ett postmodernt och socialkonstruktionistisk perspektiv på lärande, i syfte att förstå och analysera studiens resultat. Resultatet visade att ateljéristornas kunskaper appliceras inom flera områden i förskolan, såsom handledning av arbetslag, miljö, material och bildskapande. Detta är kunskaper som arbetslag ofta efterfrågar. Ateljéristans arbete styrs utav enheters förutsättningar, samt arbetslags och förskolechefens uppfattningar om hur det bör utformas. Ateljéristorna anser att deras yrkesutövning är viktig för att tydliggöra skapandets vikt inom förskolan. Genom ett estetiskt arbetssätt och bildskapande, återfinns en tro på att barn tillägnar sig kunskaper och skapar mening i sin omvärld på ett mer nyanserat sätt. Miljö och material ses som viktiga aspekter av vilka förutsättningar barn ges i detta. Förskollärares professionalisering diskuteras som ett hinder för ateljéristan att utöva sitt yrke i förskolans verksamhet. Vidare diskuteras betydelsen av ateljéristans yrke för ökad kvalitet och utveckling av förskoleverksamheter.