To use standardized questionnaires for questions about domestic violence within the social services' elderly units Intimate partner violence (IPV)and the way women are  exposed to violence in close relationships has been recognized in recent decades as a problem at a societal level, both nationally and globally. As a result, work on IPV has  received new laws and regulations to strengthen women's right to protection in society, which has also led to work with these issues is being developed and prioritized at a  municipal level. While IPV has gained more visibility, IPV that affect older women also has received greater attention. IPV and aging can mean a special vulnerability as aging  can mean more isolation, greater need for care by or for a violent partner and that the violence may have lasted for a longer period of time. Research on the subject also shows that there is a knowledge gap about the elderly's exposure to violence and the work to discover it, and that there are no specific figures that show how widespread the problem is. Despite the increased focus on older women's exposure to IPV, interest in skills development regarding elderly is lower in comparison with other categories within the group  of women exposed to violence in Sweden's municipalities. At the same time, the development of welfare has moved in a direction towards an evidence-based practice and  developed standardized assessment instruments. Based on an attempt to combine work against violence in close relationships with evidence-based practice, the assessment  instrument FREDA was developed, which social workers and social service agents can use to detect and identify violence and make protection assessments, which is considered  an important part of violence prevention and violence protection work. Nevertheless, several studies and evaluations show that there are several obstacles to asking questions  about violence, such as insecurity and lack of knowledge. The purpose of our study has been to investigate how social workers at social agencies that works with elders ask  questions about violence in IPV and whether underlying factors such as knowledge, experience and supervision affect the tendency for social service agents to ask the question  about violence. The purpose is also to investigate the extent to which social service workers use standardized assessment instruments in matters of violence and whether  standardized assessment instruments is experienced as a support in their work. With a quantitative method and with a survey design to collect data, we have created a web survey with 49 statements and questions that we have sent via link to social service agents who work with development assistance and the elderly. The survey received a total of 79 respondents and the results have been processed in SPSS and to some extent in Excel. To present the results we have used SPSS to create graphs and crosstabs and through using Cramres V we report the strength of the relationships between the  variables. We have also developed a significance measure based on Cramers V. The results of the study shows that a significant proportion of the respondents do not agree that they ask questions about domestic violence to their clients and that there is a connection between not asking questions about domestic violence and not feeling that you have  enough knowledge of the subject. The results of the study cannot show where the knowledge about violence comes from, but it shows that within our sample there is a slight  tendency for the use of FREDA-short questions to have a positive impact on the experience of knowledge about IPV. The results of the study show that approximately one third  of the study respondents use FREDA-short questions at their workplace. The study also shows that of the respondents who stated that they fully or partially agree that they ask questions about violence in close proximity to a greater extent use FREDA-shortquestions. In conclusion, our study shows that there was a tendency for respondents who  stated that they did not agree that they ask questions about domestic violence also had the opinion that older people find it more intrusive to talk about IPV.

Den globala forskningen uppskattar att över en miljard barn har utsatts för våld i hemmet någon gång under det senaste året. Våldet ses som en kränkning mot de mänskliga rättigheterna och ett internationellt folkhälsoproblem av flera världsomspännande människorättsorganisationer. I Sverige framgår det att över 200 000 barn någon gång under sin uppväxt utsatts för eller bevittnat våld i hemmet. Forskningen är tydlig när det kommer till våldets negativa påverkan och dess alvarliga konsekvenser på barns kognitiva och emotionella utveckling. I Sverige finns ett flertal organisationer inom välfärden som har ansvar för att synliggöra barns utsatthet för våld och skyldighet att anmäla denna typ av överträdelse till socialtjänsten. En av dessa instanser är Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), där barn och ungdomar möter en professionell vuxen för psykiskt relaterad problematik och där den professionelle har ett ansvar att genom frågor kartlägga risken för en patients våldsutsatthet. Syfte med denna studie är att undersöka ifall det finns något samband mellan faktorer såsom utbildningsbakgrund, arbetserfarenhet och organisatoriska och behandlare på BUPs benägenhet att fråga patienten om våld i den initiala bedömningsprocessen. Målet med studien är att öka kunskapen om vilka faktorer som kan ha en inverkan på behandlarens benägenhet att fråga om våld. Studien är en tvärsnittsstudie med en kvantitativ ansats där empirin har samlats in genom en webbenkät som respondenterna fått tillgång till via mail. Resultatet är baserat på de 197 respondenterna som deltog i studien, vilkas svar tolkats genom deskriptiva och bivariata analyser i statistikprogrammet SPSS. Sambandet mellan de bivariata analyserna i resultatkapitlets andra del redovisas i tabeller och redogör för respondenternas svar på frågor som behandlar hur det ställer sig till att fråga om våld samt vilka begrepp de inkluderar i sin våldsdefinition i förhållande till utbildningsmässiga, erfarenhetsmässiga och organisatoriska faktorer. Resultatet av studien visar att socionomer känner en större trygghet att fråga om våld, inkluderar fler begrepp i sin våldsdefinition samt att deras grundutbildningen behandlat ämnet våld i nära relation i större utsträckning än behandlare med en bakgrund inom psykologi eller vård och medicin. Vad som även framkommer är att behandlare vars BUP-kontor implementerat riktlinjer för hur våld ska definieras inkluderar fler begrepp i sin definition av våld än behandlare som arbetar på kontor som inte implementerar sådana riktlinjer. I diskussionsdelen argumenterar vi till exempel för att en bredare våldsdefinition skulle kunna komma att påverka huruvida en orosanmälan till socialtjänsten utreds då våld är preciserat i anmälan.