Toddler-aged children are expected to shift from being solely dependent on parents to regulate their emotion (e.g., Fox & Calkins, 2003) to being able to independently regulate their emotions (Calkins & Johnson, 1998). Mothers' responses to children's negative emotions are expected to influence this development. Children's temperamental negative reactivity was found to moderate the effect of mothers' socialization attempts on children's regulatory behaviors, as suggested by previous theoretical and empirical work (e.g., Putnam, Sanson, & Rothbart, 2002; Rothbart & Bates, 1998). Specifically, highly negatively reactive children showed no correspondence between their mothers' attention-shifting strategies and their own attentionshifting regulation behaviors. This finding is consistent with the proposed process by which temperamentally reactive children become overaroused and unreceptive to mothers' socialization efforts (Hoffman, 1983; Scaramella & Leve, 2004). Lastly, children's reactivity did not moderate the effects of mothers' emotion-intensifying socialization on children's emotion-intensifying regulation behaviors, a finding which deserves further study.

Sociala medieplattformar har blivit en integrerad del av våra dagliga liv och kopplar samman miljarder människor världen över för kommunikation, informationsspridning och underhållning. Trots att de erbjuder många fördelar har sociala medier också kopplats till negativa effekter på mental hälsa, välbefinnande och akademisk prestation. Syftet med denna forskning är att undersöka sambandet mellan användningen av sociala medier och uppmärksamhetsfokusering, samt sambandet mellan uppmärksamhetsskiftning och uppmärksamhetsfokusering.Genom att använda en kvantitativ forskningsmetod genomfördes en webbaserad enkät bland svenska universitetsstudenter. Enkäten bestod av 28 noggrant formulerade frågor om användning av sociala medier, uppmärksamhetsfokusering och uppmärksamhetsskiftning. Multipel linjär regression användes för att identifiera signifikanta prediktorer och få insikter i datasetets relationer.Resultaten bekräftar en negativ korrelation mellan frekvent användning av sociala medier och uppmärksamhetsfokusering, vilket tyder på att långvarigt engagemang på dessa plattformar påverkar förmågan att bibehålla uppmärksamhet. Dock fanns ingen signifikant relation mellan uppmärksamhetsskiftning och uppmärksamhetsfokus, vilket antyder att förmågan att växla uppmärksamhet mellan uppgifter inte nödvändigtvis påverkar förmågan att fokusera vid behov. De nämnda resultaten ovan gäller oavsett syftet eller sammanhanget för användningen av sociala medier och ger antydningar om de skadliga effekterna på uppmärksamhetsfokusering hos olika studentprofiler. Den allmängiltighet som dessa effekter visar belyser behovet av ytterligare forskning för att förstå uppmärksamhetens dynamik i samband med sociala medier.Rekommendationer för framtida studier inkluderar att utvidga urvalsstorleken för att förbättra validiteten och generaliserbarheten av resultaten. Dessutom bör man undersöka de underliggande mekanismerna och genomföra longitudinella studier för att få en mer heltäckande förståelse av de långsiktiga effekterna av sociala medier på uppmärksamheten. Sådan forskning kan bidra till utvecklingen av effektiva strategier och interventioner för att minska de negativa konsekvenserna av överdriven användning av sociala medier på uppmärksamheten hos universitetsstudenter.