Introduktion/bakgrund:Situp är troligtvis den övning de flesta generellt relaterar till vid träning av magen och det är en övning som de flesta provat på. Forskningen visar olika resultat vad gäller muskelaktivitet i bålen vid övningen situp beroende på övningens utförande och om man fixerar fötterna eller inte.  Syfte:Syftet med studien var att undersöka muskelaktiveringen i bålen vid olika former av situps.  Metod:Fyra personer rekryteras till studien där de fick genomföra 3 stycken olika former av situps. Den första formen av situps genomfördes med ett motståndsband runt fötterna och där en kontraktion i hamstringsmuskulaturen genomfördes. I övning nummer tvåfixerades fötterna mot golvet och i tredjeövningen fick deltagarna genomföra situpsen på valfritt sätt men med samma knävinkel som de två tidigare.  Resultat:Samtliga deltagare följde ett mönster där muskelaktiviteten i rectus femoris var lägst i den övning där kontraktion i hamstrings utfördes och högst under övningen med fixerade fötter. Tre av 4 deltagare fick högst muskelaktivitet i rectus abdominis vid övningen där fötterna fixerades mot underlaget men 3 av 4 deltagare uppnådde lägst muskelaktivitet i obliquus externus under samma övning.  När deltagarna fick genomföra situps på valfritt sätt så blev resultaten väldigt varierande. En deltagare fick högst muskelaktivering i både rectus abdominis och obliquus externus medans 2 deltagare fick lägst aktivitet i rectus abdominis. Konklusion: Kontraktion i hamstrings innebär lägst aktivitet i rectus femoris. Fixerade fötter skapar störst muskelaktivitet i rectus abdominis. Fria fötter är att föredra för störst muskelaktivitet i obliquus externus.

Bakgrund: Marklyft är en funktionell helkroppsövning som används vid rehabilitering såvälsom vid träning för styrkeökning. Övningen ställer höga krav på aktivering av bålmuskulatur. Vid utförande av marklyft används ofta andningstekniken Valsalva manövern med syfte att stabilisera bålen för att tillåta till maximal kraftproduktion. Vid en utförd Valsalva manöverhar det intra abdominala trycket visats öka jämfört med andra andningstekniker. Maximalexpiration är en andningsteknik som vanligtvis inte används vid marklyft men som visats geen ökad aktivering av bålmuskulaturen. Syfte: Syftet med studien var att undersökamuskelaktivering av bålmuskulatur vid marklyft mellan tre olika andningstekniker. Metod: Fyra personer rekryterades till studien. Deltagare utförde marklyft i samband med en Valsalva manöver samt en maximal expiration vid belastningar på 50 och 70% av 1RM. I sambandmed marklyften mättes EMG aktiviteten av transversus abdominis/obliquus internus,obliquus externus, lumbala multifider och erector spinae. Resultat: Samtliga deltagareuppvisade en högre EMG aktivitet mätt i % av den maximala volontära kontraktionen avstuderad muskulatur när marklyftet utfördes i samband med en maximal expiration.Konklusion: Resultatet av studien tyder på att andningstekniken som används vid ettmarklyft har en effekt på rekryteringen av stabiliserande bålmuskulatur. Vid en maximal expiration sågs en högre aktivering av musklerna transversus abdominis/obliquus internus, obliquus externus, lumbala multifider och erector spinae. Ytterligare forskning krävs för attdra en slutsats angående exakt vilken effekt andningstekniker har på muskelrekrytering ochprestation vid marklyft.

Introduktion: Ländryggssmärta är en av de diagnoser folk söker mest vård för i västvärlden och cirka 80% av alla vuxna kommer någon gång i livet drabbas av det. Primära orsaken är icke-specifik, det vill säga, att man inte vet vad som ligger bakom. Tidigare elektromyografi studier har visat att personer med icke-specifik ländryggssmärta kan utveckla förändrade muskelaktiveringsmönster för bålmuskulaturen. Till skillnad mot tidigare studier riktar denna sig till vardagliga aktiviteter där forskning i nuvarande läge lider brist Syfte: Syftet med studien var att undersöka aktiveringsmönster av bålmuskulaturen med hjälp av yt-EMG bland studenter vid utförande av funktionella aktiviteter. Metod: Två deltagare delades in i två grupper, en med icke specifik ländryggssmärta och en utan symtom. Tre funktionella tester utfördes med yt-EMG mätning av muskelaktivitet i bålen vid ett tillfälle. EMG amplituden beräknades med root mean square (RMS). Deltagarna fick skatta sin smärta på visual analogue scale (VAS) samt värdera sin upplevda funktion med Oswestry disability index (ODI). Resultat: Större muskelaktivering i erector spinae (ES) hos deltagaren med besvär jämfört med deltagaren utan besvär. Aktiveringsgraden hos lumbala multifidus (LMF) hade deltagaren utan besvär en större aktivering jämfört med deltagaren med besvär. Deltagaren med besvär hade 2-5 gånger större aktivering i främre bålmuskulatur i alla tester. Konklusion: Då studien är en pilot-studie med begränsat antal deltagare ses resultaten som preliminära indikationer. Framtida större studier kan ge svar på om och på vilket sätt neuromuskulära kontrollen påverkas vid vardagliga aktiviteter, dock är resultaten i studien i stora drag överensstämmande med tidigare studier.