Den här uppsatsen undersöker argument för yttrandefrihet som framkommit i den så kallade Böhmermannaffären som inträffade våren 2016 i Tyskland, då den tyska satirikern Jan Böhmermann läste upp en niddikt om Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan. Erdoğan kände sig kränkt och anmälde Böhmermann enligt ett tyskt lagrum. Undersökningen syftar till att utröna vilka typargument för yttrandefrihet som framkommit i debatten om Böhmermannaffären från olika aktörer och utifrån vilket intresse dessa aktörer argumenterat för. Undersökningen har utförts genom att analysera och klassificera citat från de två största tyska dagstidningarna och två stora tyska veckotidningar efter ett analysschema. Teori har hämtats från Jan Anderssons (2004) avhandling ​Yttrandefrihetens dilemma. Undersökningen visar att de flesta aktörerna som uttalade sig i debatten var politiker eller kulturarbetare. Flest aktörer argumenterade i enlighet med autonomiargumentet och utifrån ett meddelarintresse.