No description available.

Under konstruktionsskedet av byggnader beräknas bland mycket annat permanent och variabel last. Permanent last är som namnet antyder last från delar av konstruktionen som ständigt är närvarande, till exempel egentyngd. Variabel last är av mer skiftabde art och kan till exempel bestå av omgivande klimatologiska påverkan, så som vind och snö. Snölasten på en byggnad uppskattas genom att utgå från snölast på mark som, beroende på byggnadens utformning, beräknas till snölast på tak. Genom att statistiskt beräkna 50-årssnölasten på mark för given geografisk plats går det genom vidare kalkyleringar att konstruera en byggnad med önskad brottsannolikhet. I detta arbete har, med hjälp av insamlad snödjupsdata från mätstationer i Sverige under perioden 1961-2015 beräkna snölastens grundvärde på mark för en återkomsttid på 50 år beräknats. Detta har gjorts med hjälp av fyra statistiska fördelningsfunktioner, gumbel, weibull, lognormal och GEV. De statistiska beräkningarna utfördes med hjälp av Matlab. Ett vilkor var att varje mätstation måste ha minst 35 stycken registrerade säsonger för att inte sorteras bort. Vidare utvärderades varje fördelning mot mätvärdena med ett Anderson-darling- och Lilliefors-test samt jämfördes inbördes med Akaike information criterion. Ur uppskattat 50-årssnödjup för de specificerade fördelningsfunktionerna ovan har en snölast beräknats utifrån tidigare uppskattad snödensitet. Genom att tillämpa interpolationsmetoderna inverse distance weighting (IDW) och ordinär kriging har rikstäckande snölastkartor för varje fördelning skapats. Dessa jämfördes sedan mot snölastkartan Boverkets konstruktionsregler EKS. Det visade sig att varje fördelning ger varierande resultat och att det generellt sett är svårt att dra slutsatser om vilken fördelning som passar bäst. Problematiken med att dela in Sverige i snölastzoner där beräknat resultat förenklas och underrespektive överskattar snölasterna beroende på vilken sida av snölastzonerna byggnaden är placerad har också undersökts genom att göra brottsannolikhetsberäkningar. Detta utifrån ett exempel med en 10 meter lång fritt upplagd balk av konstruktionsvirke med en jämt utbredd dimensionerande last på 10 kN/m. Lasterna som simulerades är permanent last som beskrivs av en normalfördelning med en variationskoefficient på 5% samt en variabel last som beskrivs av en gumbelfördelning med en variationskoefficient på 40%. Bärförmågan av balken beskrivs av en lognormalfördelning med en variationskoefficient på 15%. Brottsannolikheten beräknades för Boverkets tre säkerhetsklasser. För en konstruktion som dimensioneras i säkerhetsklass 1 är brottsannolikheten per år, statistiskt sett en på tio tusen. I säkerhetsklass 2 är brottsannolikheten per år en på hundra tusen och säkerhetsklass 3, en på en miljon. Förhållandet mellan den permanenta och den variabla lasten varierades i laststeg om 0,25 kN/m. I det första simuleringsfallet var den permanenta lasten 10 kN/m och den variable 0 kN/m. I det sista simuleringsfallet var den permanenta lasten 0 kN/m och den variabla 10 kN/m. Varje lastfall simulerades 50 miljoner gånger. Snözonernas gränser är ritade vid medelvärdet av två närliggande stationer. Det innebär exempelvis att gränsen mellan snözon 1,0 och 1,5 är ritad vid 1,25 𝑘𝑁/𝑚ଶ . Detta medför att den faktiska brottsannolikheten är högre än vad den bör vara för en station som ligger i snözon 1,0 men nära gränsen till 1,5. För att beräkna vad den faktiska brottsannolikheten är vid gränserna ökades den karakteristiska variabla lasten med 0,25 𝑘𝑁/𝑚 utan att reducera den permanenta iii lasten. Detta innebär att det första simuleringsfallet simulerades med en variabel last på 0,25 kN/m och en permanent last på 10,0 kN/m. Det visade sig att brottsannolikheten för simuleringsfallet med dagens snözonskarta stämmer väl med den förväntade brottsannolikheten när den variabla lasten är mindre än cirka 60% i simuleringsfallet. När den karakteristiska snölasten ökades med 0,25 kN/m, utan att minska den permanenta lasten, ökade brottfrekvensen men påverkade inte brottsannolikheten nämnvärt så länge den variabla lasten fortfarande är mindre än cirka 60%.

No description available.

Toward the end of 1999 and during the early part of 2000, the commercial construction sector in the Auckland area of New Zealand was affected as a result of liquidations of a number of major commercial construction companies. The aim of the research is to investigate the employment of building contracts, their administration, and into the incidence, nature and resolution of disputes executed during the calendar years of 1999 and 2000. This research was undertaken by surveying 100 commercial and 60 residential projects undertaken in the Auckland region of New Zealand to determine if the problems being experienced by the commercial contractors who were liquidated was incidental and limited to the commercial sector. Projects surveyed ranged in value between NZ$10,000 and NZ$700,000 for residential projects and between NZ$150,000 and NZ$99,000,000 for commercial projects. The literature review identifies, analyses and discusses: (i) To what extent are 'standard' forms of building contracts used by the construction industry including who was responsible for the drafting of those contracts? (ii) What provision was made in these building contracts for the resolution of disputes? (iii) Who was responsible for the independent administration of those building contracts? (iv) What was the incidence of disputes that resulted as a consequence of the usage of these building contracts and what was the nature of the disputes and how were they resolved? and (v) Would the construction industry in New Zealand benefit from legislation that would require that an independent third party be engaged for the administration of the building contract? Gaps in the literature of all areas of the research were identified. The following hypothesis was promoted: The incidence of disputes is reduced in building contracts that are administered by an independent third party for both commercial and residential sectors of the construction industry in New Zealand. A statistical analysis of the data collected was used to test the hypothesis as well as to determine whether the appointment of a third party to administer a contract between the client and contractor was of direct benefit and assisted in the avoidance or resolution of disputes. The results provided support for the hypothesis in both the commercial and residential sectors of the construction industry. Additionally, there was also qualitative endorsement for the propositions. The surveys provided evidence about the attitude adopted by those involved in the particular sectors to the independent administration of building contracts. 79% of the building contracts surveyed in the commercial projects were independently administered compared to 42% in the residential sector. The data was also used to provide positive test results for a proposition known as the 'principle of remotivity' which states that: 'the further the architect (or designer) is from the independent administration of a building contract during its execution, the more likely it is that disputes will arise'. The research confirmed that the culture of the construction industry in New Zealand; the legislation used to control the industry; and the decisions of local judiciaries in construction related matters are different to those adopted in Australia and the United Kingdom. These variations are not recognised by persons connected to and detached from the construction industry. The dissertation concludes by making 19 (nineteen) suggestions and recommendations. The research was limited to projects undertaken in Auckland, New Zealand and replication of the study would provide a broader understanding of this area of inquiry and further data to qualify the 'principle of remotivity'.

Thesis (B.Sc)--University of Hong Kong, 2004. / Includes bibliographical references (p. 92-97)

Thesis (B.Sc)--University of Hong Kong, 2004. / Includes bibliographical references.

Thesis (B.Sc)--University of Hong Kong, 2004. / Includes bibliographical references.

<p>Abstract</p><p>The Swedish Road Administration in the region of Mälardalen has since 2004 worked to in¬crease the efficiency of the maintance of bridges based on limited functional requirements and time demanded action.</p><p>The maintenance of the bridges is contracted in the county of Uppsala since 2004, and Örebro since 2007. The county of Nyköping and Västerås is contracted by the traditional system. The contractor will perform a regular maintenance on all bridges. The bridges are inspected by the contractor at least once every year.</p><p>The contractor registers the result of the inspection in a database called BaTMan. BaTMan is a Bridge and Tunnel Management system and is a strictly web solution were the user logs in via the internet.</p><p>The Swedish Road Administration also inspects the bridges to se that the demands on the bridges are followed.</p><p>My work is to compare these different inspections and to see any development.</p>

No description available.

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p> </p><p>Arbetets syfte är att undersöka vilka byggnadstekniska lösningar som skulle kunna tillämpas utifrån ett brottsförebyggande perspektiv i området Varberga i Örebro. Området Varberga i Örebro är ett så kallat miljonprogramsområde. Den här typen av område brukar utmärkas av deras storskalighet och att bebyggelsetypen brukar se likadan ut i området. Varberga består av trevåningshus i rött tegel, där ca fyra bostadshus utgör en gård. En del av de miljonprogramsoråden som finns i Sverige visade sig med tiden få problem med hög omflyttning, likartad befolkningssammansättning, sämre social kontroll och anonymitet mellan de boende i området. Oavsett bostadsområde är det viktigt för de boende att känna social kontroll och trygghet. Ett sätt att arbeta fram tryggare bostadsområden är att arbeta med situationell brottsprevention. Vilket kan göras genom att utforma närmiljön och byggnaderna på ett tillfredställande sätt ur ett brottsförebyggande perspektiv. För att uppnå bästa resultat bör man parallellt arbeta med social brottsprevention. Genom att göra en översiktlig bedömning av aktuell status på byggnaderna och dess närmiljö utifrån en checklista har jag i mitt arbete sedan gjort egna bedömningar utifrån litteraturstudien om vilka byggtekniskt brottsförebyggande åtgärder som jag anser kan tillämpas i Varberga.  I området Varberga har det redan innan gjorts en hel del byggtekniskt brottsförebyggande åtgärder, och ÖrebroBostäder skickar varje år ut trygghetsundersökningar till de boende. Bostadsbolaget arbetar både med situationell och social brottsprevention i Varberga idag. Det finns dock några områden som det kan arbetas vidare med och som kan förbättras.  Exempelvis ges rekommendationer för bland annat entréer, passersystem, trapphus, lägenhetsdörrar, altandörrar, källare, belysning och öppna parkeringar. Den här uppsatsen kan ligga till grund för den vidare bearbetning av byggtekniskt brottsförebyggande åtgärder i Varberga.</p>