I den här examensuppsatsen undersöks Franz Liszt och hans Ballad nr 2 i b moll. Genom detta ämnar jag ta reda på vad skräckromantiken egentligen var, vad som skapade den och om detta stycke är ett uttryck för tiden. Syftet är att undersöka stycket och försöka anknyta det till nutiden. Först gick jag noga igenom noterna och analyserade hur det musikaliska, dramaturgiska uttrycket hängde samman med orden, poemet. Efter att ha övat in själva melodin började ett sökande efter poemets berättelse i musiken, och en ny lång inövningsperiod där jag uttryckte historien i musiken, den som eventuellt fanns där men framför allt den egna tolkningen. Jag kom fram till att stycket var ett klart uttryck för det som kallas för skräckromantiken som många av verken Liszt och hans generationskollegor skapade.