I läroplanen för förskolan står det bland annat att man ska sträva mot att barnen utvecklar sin förmåga att lyssna och berätta. Idag finns inga direkta krav på lärande i förskolan samtidigt som förskolan ska vara en lärande miljö. Pedagoger måste därför vara väl medvetna om hur deras arbete kan påverka barnen. Syftet med denna undersökning är att lyfta fram pedagogers tankar i sitt arbete med högläsning i förskolan. I undersökningen har totalt sex pedagoger, från två olika förskolor, svarat på mina frågor genom kvalitativa intervjuer. Svaren från mina informanter har sedan analyserats med hjälp av den litteraturgenomgång som presenteras i arbetet. Utifrån följande forskningsfrågor, ”hur beskriver pedagogerna att de arbetar med högläsning” samt ”vilken betydelse anser pedagogerna att högläsning har för barns utveckling” har resultatet delats in i två teman; pedagogers arbete med högläsning och högläsning för barns utveckling. Vad som framkommer i mitt resultat är att samtliga pedagoger har en stor medvetenhet om den betydelse högläsning har både i deras pedagogiska arbete samt för barns utveckling. Samtliga pedagoger menar att barn genom högläsning utvecklar sin språkliga förmåga. Detta genom att barnen får höra nya ord användas och att tillsammans samtala om boken. Pedagogerna svarar att de genom högläsning kan bearbeta barns känslor på så sätt att de läser böcker där bokens ämne överensstämmer med något som ligger barnen nära. Vad som även framkommer i min undersökning är att pedagogerna skiljer på planerade och spontana högläsningstillfällen. Att arbeta planerat säger pedagogerna handlar mycket om barns utveckling. De spontana högläsningstillfällena säger pedagogerna snarare handlar om närhet tillsammans med en vuxen.