Fältarbete är ett nytt tillvägagångsätt som allt fler kommuner börjar intressera sig för, samtidigt som allt fler myndighetsrapporter visar på att socialt fältarbete är beskrivet i en begränsad utsträckning, sett ur både juridisk och ett forskningsperspektiv. Mot bakgrund av detta har studiens syfte varit att undersöka fältarbetarnas erfarenheter av att jobba med barn och unga i riskzon och vilka riskfaktorer som fältarbetare identifierar i relation till ungdomskriminalitet, samt de utmaningar som finns i deras uppsökande arbete med barn och unga. Tillvägagångssättet har varit 4 kvalitativa intervjuer med fältarbetare i Linköpings kommun där de samtliga respondenterna hade ca sju månaders erfarenhet av fältarbete sedan uppstarten av verksamheten. Det empiriska materialet från intervjuerna bearbetades och analyserades med hjälp av tematisk analysmetod och stämplingsteori. Studiens resultat visar att riskfaktorer som är förekommande och relaterade till ungdomskriminalitet berör främst den miljömässiga och sociala aspekter av barn och ungas liv och bör därmed förstås i relation till deras omgivning och livsmiljö. I studien framkommer också att det saknas speciella metoder för fältarbetarna att utgå ifrån i sitt dagliga arbete, vilket lämnar stort utrymme för fältarbetarna att själva strukturera sitt arbete, vilket lämnar ett stort ansvar på fältarbetarna. Studiens resultat visar också att fältarbetare möts av stora utmaningar när det gäller arbete med ungdomskriminalitet, då det av fältarbetarna framhålls som något komplext och inte tycks finnas en enkel lösning till. Dessa utmaningar förutsätter att fältarbetarna är flexibla, har rätt kompetens och goda kunskaper om barn och ungas komplexa behov.

När det gäller barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa spelar samverkan en central roll i att kunna förebygga att den unge inte hamnar i olika kriminella banor. Det innebär att i syfte att kunna fånga upp samt förebygga att unga hamnar i olika kriminella banor förutsätts en stark och fungerande samverkan mellan myndigheter som kan möjliggöra för en helhetssyn av problemet. Studien behandlar samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och fritid – SSPF. Det övergripande syftet med studien var att genomföra en fallstudie kring SSPF-samverkan i Uppsala kommun samt belysa hur samverkan fungerar i teorin och i praktiken. Mer specifikt handlade det om att undersöka samverkansparternas upplevelser kring vad SSPF-samverkan innebär för deras arbete och i arbetet med barn och unga i riskzon. Studiens empiriska material baserade sig på åtta intervjudeltagare, två från respektive myndighet, med någon form av erfarenhet i arbetet med SSPF. Den teoretiska utgångspunkten för studien var samverkansteori och kompletteras med ytterligare teorier och begrepp som gräsrotsbyråkrati samt handlingsutrymme. Samverkansteorin synliggör för hur samverkan mellan myndigheterna fungerar medan gräsrotsbyråkrati och handlingsutrymme visar hur respektive individ förhåller sig till sitt arbete. Resultatet synliggör att det finns tydliga skillnader mellan hur samverkan föreställs i teorin och hur det sätts i praktiken samt att det föreligger både hinder och möjligheter i samverkansarbetet. Vidare visar resultatet att det finns inte en enskild faktor som möjliggör för en god samverkan utan faktorer som gemensamma perspektiv, helhetssyn och relationsskapande har varit nödvändiga för att möjliggöra för en god samverkan. Studiens huvudsakliga slutsats är att det finns både likheter och skillnader mellan hur SSPF-samverkan framställs fungera i teorin hur det förverkligas i praktiken. Mer specifikt handlar det om att samverkan är ett komplext fenomen som inbegriper en mängd olika faktorer på strukturell, organisatorisk samt individuell nivå. / When it comes to children and young at risk, collaboration plays a significant role in being able to prevent the young person from ending up in different criminal paths. In order to catch and prevent young people from ending up in different criminal paths, a strong collaboration between authorities is needed. The study deals with collaboration between school, social services, police, and recreation centres - SSPF. The overall purpose of the study was to conduct a case study on SSPF collaboration in Uppsala municipality and shed light on how collaboration works in theory and in practice. More specifically, it was about examining the collaboration parties' experiences of what SSPF collaboration means for their work and in the work with children and young people at risk. The empirical data for the study was based on eight interview participants, two from each authority, with some form of experience in working with SSPF. The theory for the study is collaboration theory, street-level bureaucracy, discretionary power, and discretion. The collaboration theory shows how collaboration between authorities works while street-level bureaucracy, discretionary power and discretion shows how each individual relates to their work. The results highlights the differences between how collaboration is represented in theory and how it is put into practice, and that there are both difficulties and opportunities in the collaboration work. Furthermore, the results show that there is not a single factor that enables good collaboration, but factors such as a common perspective, holistic view and relationship building have been necessary to enable good collaboration. The main conclusion of the study is that there are both similarities and differences between how SSPF is presented in theory and how it is realized in practice. More specifically, it is about collaboration being a complex phenomenon that involves many factors at the structural, organizational, and individual level.