<p>Syftet med studien har varit att utifrån ett brukarperspektiv belysa hur multibehovsfamiljer uppfattar samhällets insatser. Studien har genomförts utifrån en kvalitativ ansats, genom sex semistrukturerade intervjuer med föräldrar till barn med många behov. Resultatet visar att det finns ett antal kännetecken på en brukarvänlig samverkan, och att alla inblandade drar åt samma håll är ett kännetecken. Att familjen vill vara delaktig, känna sig lyssnad på och ha någon att lita på är några andra kännetecken. Vidare föredrar familjen ett rakt bemötande med gemensam planering och att hänsyn tas till hela familjens situation. Antalet myndighetskontakter bör minskas och myndigheter bör vara medvetna om sin maktutövning. Resultatet visar även att bristen på samverkan påverkar familjen negativt. I studien har ett tiotal kännetecken på brukarvänlig samverkan lagts fram. Dessa kännetecken kan sammanfattas med att hänsynstagande är grunden för en brukarvänlig samverkan. Befintliga teorier om samverkan kan förändras genom ett större hänsynstagande till brukaren. Detta kan göras genom att betrakta brukarna som aktiva subjekt, som vill och tillåts vara delaktiga i utformandet av stödet till sin familj.</p>

Syftet med studien har varit att utifrån ett brukarperspektiv belysa hur multibehovsfamiljer uppfattar samhällets insatser. Studien har genomförts utifrån en kvalitativ ansats, genom sex semistrukturerade intervjuer med föräldrar till barn med många behov. Resultatet visar att det finns ett antal kännetecken på en brukarvänlig samverkan, och att alla inblandade drar åt samma håll är ett kännetecken. Att familjen vill vara delaktig, känna sig lyssnad på och ha någon att lita på är några andra kännetecken. Vidare föredrar familjen ett rakt bemötande med gemensam planering och att hänsyn tas till hela familjens situation. Antalet myndighetskontakter bör minskas och myndigheter bör vara medvetna om sin maktutövning. Resultatet visar även att bristen på samverkan påverkar familjen negativt. I studien har ett tiotal kännetecken på brukarvänlig samverkan lagts fram. Dessa kännetecken kan sammanfattas med att hänsynstagande är grunden för en brukarvänlig samverkan. Befintliga teorier om samverkan kan förändras genom ett större hänsynstagande till brukaren. Detta kan göras genom att betrakta brukarna som aktiva subjekt, som vill och tillåts vara delaktiga i utformandet av stödet till sin familj.

Det huvudsakliga syftet med denna uppsats har varit att fokusera på Projekt MatchningsArena Timrå, ett pilotprojekt i Timrå kommun för myndighetssamverkan i rehabilitering av de särskilt utsatta, de som står längst bort från arbetsmarknaden och vars komplexa problem och hjälpbehov kräver mer än myndigheterna individuellt klarar av att ge. Informationen om detta projekt har inhämtats dels via dess publikationer påwww.esf.seochwww.timra.se,  men även genom samtal och intervjuer med medarbetarna och en enkätundersökning till deltagarna. Tidigare samverkansprojekt och forskning kring ämnet har legat till grund för en jämförelse mellan MatchningsArenan och tidigare försök och erfarenheter. Det har visat sig att myndighetssamverkan dels är en gammal företeelse, dels att denna företeelse i modern tid blivit mer eller mindre nödvändig för att kunna ge de individer som har sammansatta problem och står långt ifrån arbete den hjälp som berörda myndigheter ska kunna ge. För att en sådan samverkan ska fungera krävs att man gemensamt ser till individen och utgår ifrån dennes behov, motiverar och stärker dennes självkänsla och behåller individen i fokus så att han eller hon själv upplever sig vara delaktig i och ”äga” sin rehabiliteringsplan. Jämförelser mellan MatchningsArenan och tidigare projekt visar att man ligger väl i framkant vad gäller att förverkliga de delar som saknats och efterfrågats i tidigare projekt, men att det som alltid finns mer att utforska och lära sig av.

Den 15 mars 2012 kolliderade ett norsk militärflygplan i Skandinaviens mest otillgängliga terräng och insatsen i samband med detta innefattade många myndigheters resurser och personal. Syftet med arbetet är att studera samordning av resurser vid extraordinära händelser, identifiera eventuella brister och kartlägga uppföljning och erfarenhetshantering. Dessutom undersöka hur samverkan mellan Försvarsmakten och civila aktörer uppfattades av deltagarna under arbetet efter Herkuleskraschen. Studien bygger på såväl litteraturstudier, som intervjuer med deltagare som var delaktiga i samverkansprocessen och fortfarande direkt involverade i arbetet. De aktörer som deltagit i studien är Statens haverikommission, Polisen och Försvarsmakten. Arbetet visar att det råder otydliga ansvars- och ledningsförhållanden när en olycka av denna karaktär inträffar. Vidare var uppgiftsformuleringen till Försvarsmakten bristfällig och det var svårt att etablera en ledning initialt under insatsen. Emellertid fungerade samordning och samverkan på verkställandenivå bra och en tillit mellan aktörerna utvecklades under arbetet.

Syftet med denna studie var att undersöka myndighetssamverkan och individens delaktighet isamverkansprocessen. Studien ska även visa hur myndighetssamverkan gynnar individer samt fördelaroch svårigheter med samverkan. Empirin till studien hämtades genom textanalys av två socialnämndersverksamhetsberättelser, samt genom semi-strukturerade intervjuer av tjänstemän inom kommun ochförsäkringskassa. Kunskapsöversikten består av både publicerad forskning och offentliga dokument.Den institutionella teorin ligger som grund för studiens analys. Resultatet visar att samverkan iblandtenderat att vara ambitioner som inte alltid verkställs i praktiken. Det visar också att små kommunerinte har samma behov av samverkan som större, de finner andra vägar att samverka utifrån sina behov.Då det måste finnas något att vinna på att samverka så kan det förklara varför små kommuner inte deltar isamordningsförbund i samma utsträckning som större. Gällande individens delaktighet så kan denförbättras. Både gällande information i överenskommelser och kring hur delaktighet uppfattas, skaindividen bara delta för att vara delaktig eller ska individen få stöd och hjälp till att förstå och att få framsin åsikt. En individ som känner empowerment och självförtroende är även det främjande faktorer för ettlyckat samverkans resultat.

<p>Many children are being abused by daily basis. Mostely they are abused by a parent or another person that is close to the child. Mostely the child abuse never is reported to the social services or to the police, and even if the perpertrator is known, only a few cases are brought to prosecution. If a case allthough is drawn before the court of law, there are still too many of the perpetrators that are being acquitted. In other words, the legal security for the abused children is way too low.</p><p>When suspiscions arise that a child is exposed to child abuse there are several inquiries that starts at the same time. A social inquiry to see if the child needs protection, a legal inquiry to investigate if a crime is committed, a medical inquiry if the child is sexual or physical abused and a psychiatric inquiry if the child is traumatized. As we can see the child is exposed to many authorities and many different commissioners. To prevent this from happen and to make the already difficult situation for the child better, so called Childrens Advocacy Centers (CAC) have been raised all around Sweden. Between the years of 2006 and 2007 there has also been a national project commissioned by the swedish Government with CAC´s in six cities of Sweden.</p><p>With this paper I´ve been investigating if abused childrens rights are better taken care of in CAC´s. My conclusion is that the objective of the CAC´s probably will be reached in the future. Today CAC´s are mostely a guarantee for the child not to be forced to meet the different authoroties at different places, even though the best interest of the child and the legal security of the child come to be more focused on in CAC´s. I´m also discussing the possibility that maybe there is a need for a particular legislation for the children, a Barnbalk.</p>

Many children are being abused by daily basis. Mostely they are abused by a parent or another person that is close to the child. Mostely the child abuse never is reported to the social services or to the police, and even if the perpertrator is known, only a few cases are brought to prosecution. If a case allthough is drawn before the court of law, there are still too many of the perpetrators that are being acquitted. In other words, the legal security for the abused children is way too low. When suspiscions arise that a child is exposed to child abuse there are several inquiries that starts at the same time. A social inquiry to see if the child needs protection, a legal inquiry to investigate if a crime is committed, a medical inquiry if the child is sexual or physical abused and a psychiatric inquiry if the child is traumatized. As we can see the child is exposed to many authorities and many different commissioners. To prevent this from happen and to make the already difficult situation for the child better, so called Childrens Advocacy Centers (CAC) have been raised all around Sweden. Between the years of 2006 and 2007 there has also been a national project commissioned by the swedish Government with CAC´s in six cities of Sweden. With this paper I´ve been investigating if abused childrens rights are better taken care of in CAC´s. My conclusion is that the objective of the CAC´s probably will be reached in the future. Today CAC´s are mostely a guarantee for the child not to be forced to meet the different authoroties at different places, even though the best interest of the child and the legal security of the child come to be more focused on in CAC´s. I´m also discussing the possibility that maybe there is a need for a particular legislation for the children, a Barnbalk.

Globalisering, digitalisering och miljöförstöring är faktorer som bidragit till dagens komplexa säkerhetssituation, i synnerhet på den maritima arenan. Forskning inom maritim säkerhet pekar entydigt på att nyckeln till framgång är samverkan mellan alla aktörer, såväl civila som militära. Sverige och Finlands försörjning är beroende av säkra sjötransporter varför maritim säkerhet i Östersjön är viktig för ländernas utveckling. Sverige och Finlands fördjupade militära samarbete har varit fokus för flera studier men förutsättningarna för myndighetssamverkan i det bredare perspektivet maritim säkerhet har inte studerats i samma omfattning. Denna studie undersöker genom kvalitativ textanalys hur de båda länderna ser på myndighetssamverkan och vilka förutsättningar som finns för samverkan i kontexten maritim säkerhet. Analysen genomförs med stöd av teorier kring samverkan – hur begreppet tolkas och vilka faktorer som påverkar effektiv samverkan mellan myndigheter. Slutsatsen är att det finns stora likheter i hur de båda länderna organiserar sig inom det maritima området och förutsättningarna för samverkan är goda ur ett organisatoriskt perspektiv. Det finns dock kulturella skillnader mellan de olika myndigheterna vilka behöver beaktas. I båda länderna finns sedan tidigare flera etablerade samverkansnätverk vilka kan användas för att utveckla ett fördjupat samarbetet inom maritim säkerhet, ett område där båda länderna redan har kommit långt. Utifrån aktuell forskning krävs dock ännu mer ifråga om myndighetssamverkan och politisk vilja. Denna uppsats visar att förutsättningarna för detta finns.

Bakgrund: Barnahus är en verksamhet där myndigheter samverkar runt barn/unga och familj, då barn har farit eller riskerar att fara illa. Medverkande myndigheter är i detta fall socialtjänst, polis, åklagare samt barn- och ungdomspsykiatrin. Denna studie undersöker hur samverkan mellan dessa myndigheter ser ut i de samrådsmöten de har varje vecka, där de lyfter svåra fall av barnmisshandel, övergrepp eller misstanke om detta, samt underlättar för barnet genom rättsprocessen och säkerställer barnperspektivet. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur en samrådsgrupp bestående av polis, åklagare, barn- och ungdomspsykiatri samt socialtjänst i ett Barnahus, ser på samverkan i samråd. Metod: Studiens empiri baseras på fyra semistrukturerade intervjuer samt två deltagande observationer. Den första av intervjuerna hölls som en pilotundersökning av vilka områden som skulle utforskas mer detaljerat, i de resterande intervjuerna. Informanterna har valts utifrån sin professionstillhörighet och deltagande i ett Barnahus samråd och analysen av intervjuerna har kodats och tematiserats utifrån vad informanterna framhöll som viktigt i samverkan. Resultat: Resultatet visar på faktorer i samverkan som förutom sina egenskaper som hindrande eller gynnande även visar på skapandet av handlingsutrymme och gemensam jurisdiktion. Även en skyddande funktion för socialsekreterare kunde identifieras och diskuteras i slutdiskussionen. Vidare forskning föreslås gällande socialsekreterares upplevelse av användning av Barnahus som skyddande och rådgivande funktion avseende trygghet och coping genom delat ansvar.

The study has generated an overview of how Swedish Police work with welfare crime and in particular those relating to the benefit system. An inductive approach has been applied and the findings have been discussed and analysed using the rational choice theory and Kahl´s hypothesis. Literature have been reviewed and through a snowball method interviews have been conducted with members of the police force as well as civil servants from relevant authorities. The interviews have been conducted in different parts of the country. The police strategy, working methods and tools are discussed as so far, they have been possible to identify. The conclusion is that there is a need to look at welfare crime from the perspective of groupness to avoid state exploitation. This would mean a change from the current strategy aimed at the setting of a crime originate in the crime analysis triangle concept to a social perspective. A secondary consequence would be that the strategy of united action between authorities and police which is already in place needs to further development and include a wider range of stakeholders to ensure effective crime prevention.