Det huvudsakliga syftet med denna uppsats har varit att fokusera på Projekt MatchningsArena Timrå, ett pilotprojekt i Timrå kommun för myndighetssamverkan i rehabilitering av de särskilt utsatta, de som står längst bort från arbetsmarknaden och vars komplexa problem och hjälpbehov kräver mer än myndigheterna individuellt klarar av att ge. Informationen om detta projekt har inhämtats dels via dess publikationer påwww.esf.seochwww.timra.se,  men även genom samtal och intervjuer med medarbetarna och en enkätundersökning till deltagarna. Tidigare samverkansprojekt och forskning kring ämnet har legat till grund för en jämförelse mellan MatchningsArenan och tidigare försök och erfarenheter. Det har visat sig att myndighetssamverkan dels är en gammal företeelse, dels att denna företeelse i modern tid blivit mer eller mindre nödvändig för att kunna ge de individer som har sammansatta problem och står långt ifrån arbete den hjälp som berörda myndigheter ska kunna ge. För att en sådan samverkan ska fungera krävs att man gemensamt ser till individen och utgår ifrån dennes behov, motiverar och stärker dennes självkänsla och behåller individen i fokus så att han eller hon själv upplever sig vara delaktig i och ”äga” sin rehabiliteringsplan. Jämförelser mellan MatchningsArenan och tidigare projekt visar att man ligger väl i framkant vad gäller att förverkliga de delar som saknats och efterfrågats i tidigare projekt, men att det som alltid finns mer att utforska och lära sig av.

Denna uppsats undersöker hur den mediala debatten om särskilt utsatta områden förs under åren 2013 till 2021 i fyra olika svenska nyhetsmedier. Urvalet av material består av 45 debattartiklar där tolkningen av särskilt utsatta områden illustreras. Syftet är att besvara frågorna på vilka sätt förorter speglas i debattartiklarna, samt vilka utmärkande drag i debatterna som påvisar stigma. Studien genomförs enligt Faircloughs metod för kritisk diskursanalys och följer hans tre dimensioner, i syfte att lyfta fram språkets diskurser. Genom kritisk diskursanalys ges kapaciteten att belysa kontexter som återfinns mellan raderna, lingvistiska egenskaper, budskap och ordvalets mening. Det är dessa aspekter som skapar resultatets komplexa natur och ger dimension för diskussionen. Den tidigare forskningen i uppsatsen fokuserar närmare på relevanta sociala fenomen uppdelade i tre huvudsakliga teman, som vi anser är relevanta vid studerandet av särskilt utsatta områden. Målet är att resultatet i längden kan komma att bidra som kompletterande material för redan tidigare forskning. Fortsättningsvis appliceras teoretiska ramverk om stigmatisering, som ämnar till att förklara det sociala perspektivet i den kritiska diskursanalysen. Genom analys av debattartiklar lyfter uppsatsen fram språkets mediala makt i den sociala praktiken, samt hur den med appliceringen av det teoretiska ramverket om stigma kan påvisa social marginalisering i samhället. Resultatet visar att värdeladdade diskurser i debattartiklar och negativa åskådningar på särskilt utsatta områden, ytterligare bidrar till territoriell stigmatisering. Vilket även ger utrymme till fortsatt marginalisering, likaså försvårar ett kollektivt engagemang mot en samhällsomvandling.

A person who through crime severely violates another person’s person, freedom, peace or honour shall indemnify the injured party for damage such violation inflicts on the injured party. This is called ”kränkningsersättning” and is regulated in Chapter 2, Section 3 of the Swedish Act on Tort damages (skadeståndslagen). The sections contain three necessary prerequisites, that the crime committed is a crime that violates another person’s person, freedom, peace or honour, that the crime constitutes a violation and that such violation is severe. This thesis will focus on the latter, whether or not the violation is severe and how the victim’s profession can have an effect on that, in this case regarding the police profession.   In Swedish legal precedents there have been several cases where certain professions are considered to be particularly exposed and that they need to be able to tolerate more than other people before being entitled to ”kränkningsersättning”. This has been established for police officers, security guards and prison staff but has been considered for other professions as well. The reason for their limited right to compensation is that their professions come with an increased mental awareness compared to others. The limited right to compensation comes in the form of a threshold where the violation needs to be more severe for the injured party to get compensation but does not lead to a smaller compensation if the violation is severe enough to constitute a severe violation.   The purpose of this thesis is to examine the law regarding police officer’s right to ”kränkningsersättning” for crimes committed against them in their role as a police officer. The plenary ruling from the Swedish supreme court in NJA 2005 s. 738 and its impact on the legal position after the previous ruling in NJA 1999 s. 725 will be considered and analysed thoroughly. / Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ska ersätta denne genom skadestånd. Detta kallas även kränkningsersättning och stadgas i 2:3 skadeståndslagen (SFS 1972:207) [SkL]. Av texten framgår alltså tre rekvisit för att ersättning ska betalas ut, att kränkningen orsakas genom brott av ovan angivet slag, att brottet utgör en kränkning och att kränkningen är allvarlig. I den här uppsatsen beaktas särskilt det senare rekvisitet och hur allvarlighetsgraden påverkas av brottsoffrets yrkesroll, i det här fallet i förhållande till poliser.   I svensk rättspraxis har det konstaterats att vissa yrkesgrupper har en särskilt utsatt yrkesroll och att de därför behöver tåla mer än gemene man. Detta har bland annat ansetts omfatta poliser, ordningsvakter och kriminalvårdspersonal. Det har även förekommit diskussioner om ytterligare yrkesgrupper eventuellt kan falla in under denna kategori. Orsaken till att personer med en särskilt riskfylld yrkesroll har en begränsad rätt till kränkningsersättning är att de i och med deras särskilda yrkesroll måste anses ha en annan mental beredskap än gemene man. Denna begränsade rätt utgörs av en högre tröskel för när kränkningsersättning ska utdelas men innebär ingen nedsättning i beloppet när en rätt till kränkningsersättning faktiskt har fastställts för brottsoffret.   Syftet med denna uppsats är att utreda rättsläget gällande polisers rätt till kränkningsersättning för brott som de utsätts för i sin tjänsteutövning. Särskild vikt kommer att läggas vid analys av rättspraxis där plenumavgörandet i NJA 2005 s. 738 och hur det har påverkat bedömningen i liknande fall jämfört med avgörandet i NJA 1999 s. 725 kommer att få en framträdande roll.

Forskning visar att barn i särskilt utsatta områden gynnas mest av att gå i en förskola med god kvalitet. Kvalitet i relation till förskollärares kompetens i ett särskilt utsatt område är något som det forskats mindre om. Vår studie kommer att undersöka vad förskollärare och rektorer anser vara särskilt viktiga kompetenser för arbete i förskolor i särskilt utsatta områden. I studien genomfördes intervjuer med en rektor, två förste förskollärare och två förskollärare från fyra kommunala förskolor i södra Sverige. En fenomenografisk ansats användes för att analysera empirin utifrån ett interkulturellt perspektiv. Hur man ser på förskolans placering i ett särskilt utsatt område framträder tillsammans med de rådande förutsättningarna som förskolan har. I studien identifieras tre huvudsakliga kompetenser som behövs mer i ett särskilt utsatt område och resultatet visar på olika synvinklar av begreppet kompetens kopplat till interkulturalitet, språk och samverkan.

Studiens övergripande syfte är att undersöka de bakomliggande orsakerna till varför människor hamnar i kriminalitet. I synnerhet fokuserar vi på att få en förståelse över vilka riskfaktorer som kan resultera till att man som ung utvecklar ett kriminellt beteende. Tillvägagångssättet för denna studie har således varit en kvalitativ innehållsanalys med semistrukturerade intervjuer. Studien är en kvalitetsstudie baserad på tre informanters livsberättelse. Resultatet visar att det finns flera faktorer som kan orsaka ungdomskriminalitet. Dessa faktorer hänger ihop och skapar ett mönster eftersom de är beroende av varandra och kan även vara en följd orsak till en annan faktor. Denna studie präglas av tidigare forskning och teoretiska perspektiv som ger möjligheten till att finna likheter med det empiriska materialet. De bakomliggande orsakerna denna studie kommit fram till är skolgången, bostadsområdet, sociala miljö, individens föräldrar som inte uppfyller sin roll, individens dåliga självkänsla, förlorandet av sin anknytningsperson, och omgivningen som består av kriminella personer. Dessa faktorer har enskilt eller gemensamt med andra faktorer orsakat ungdomskriminalitet hos informanterna. Flera olika orsaker har visat sig ha ett samband mellan varandra och resulterat till en mer omfattande kriminell livsstil. Vidare har materialet analyserats utefter tidigare forskning för att kunna hitta likheter och även de teoretiska perspektiven som studien präglas på.

Studien undersöker hur olika politiska aktörer uttrycker sig om den svenska statens förmåga att upprätthålla ett våldsmonopol och vad detta kan få för implikationer för Sverige. Studien vilar på Max Webers definition av staten som ett mänskligt samhälle som framgångsrikt hävdar monopolet på det legitima användandet av fysiskt våld inom ett givet territorium. Med denna definition som grund genomförs en diskursanalys av den svenska statens brister i debatten kring ”no-go zoner” i svenska utanförskapsområden. Mer specifikt analyserar uppsatsen ett nationellt och internationellt urval politiska aktörer som i den politiska debatten antingen legitimerar eller de-legitimerar den svenska staten i Webers mening. Utifrån konstruktivistiska antaganden om att statens existens är socialt konstruerad och diskursivt formerad visar resultaten att aktörernas sätt att uttrycka sig i debatten kring svenska utanförskapsområden ger grogrund för ett ifrågasättande av statens existens

The purpose of this essay is to understand how young adult men experience the environment and the growing conditions that exist in so-called particularly vulnerable areas. And on the basis of these, figure out how they relate to and distance themselves from crime as a way of life. The method used to answer the study's purpose and questions was a qualitative method in which six young adult males aged between 24 - 25 years grown or residing in so-called particularly vulnerable areas were interviewed. The study is based on a thematic analysis with the aim of capturing reflections and experiences. By using semi-structured questions, the respondents were able to contribute with more nuanced answers regarding their reflections and experiences concerning the phenomenon in question. Results showed that the respondents who grew up in these so-called particularly vulnerable areas, experienced worse conditions and fewer opportunities in life comparing to children who grew up in areas with higher socioeconomic status. The respondents relate to their area through strong social friendships and solidarity groups with shared meanings. Within these groups, some respondents feel that there are unwritten rules and norms, such as the way to dress or the way to talk. In order to integrate within these groups, it is usually required to have similar attitudes, common interests and a background from the area to understand the internal symbols and language. Respondents in the so-called particularly vulnerable area later develop a social maturity through a greater consistency thinking and a future thinking. The experience of high expectations from parents, friends and the pursuit of a good self-image are the driving forces to distance themselves from crime. To avoid getting into criminal habits, respondents express that it is essential to have a good education and established schools with resources that can handle the younger ones who run the risk of getting into crime. According to the respondents' experience, you can also distance yourself from crime through sports, hobbies, education, or employment.

Syftet med denna studie var att skapa förståelse för komplexiteten av att beskriva arbetsplatsrelaterat hot respektive våld mot poliser som arbetar i särskilt utsatta områden, med utgångspunkt i den begreppsmässiga problematiken. Genom semi-strukturerade intervjuer med fem poliser som arbetar i särskilt utsatta områden fann vi att det råder en begreppsförvirring avseende arbetsplatsrelaterat hot respektive våld. Det framkom att hot var mer svårdefinierat än våld samtidigt som det var möjligt att identifiera en ambivalens som påvisade att inget av begreppen erhöll en självklar definition. Definitionen baserades dels på vilka uttryck och handlingar som inkluderades respektive exkluderades, dels på vem som sätter gränserna för hot respektive våld. Definitionen baserades även på vem som utför handlingarna. Studiens viktigaste slutsats var att det inte med säkerhet bör gå att dra slutsatser kring omfattning och karaktär utan att ta hänsyn till den begreppsmässiga problematiken som råder avseende arbetsplatsrelaterat hot respektive våld i särskilt utsatta områden. / The purpose of this study was to create an understanding regarding the complexity of describing workplace violence against police officers who work in particularly vulnerable areas, based on the definitional problem. Through semi-structured interviews with five police officers who work in particularly vulnerable areas, we found that there is a definitional confusion regarding workplace violence. It emerged that threats were more difficult to define than violence, while it was possible to identify an ambivalence that showed that none of the concepts received a definite definition. The definition was based partly on which expressions and actions were included and excluded, respectively, on who sets the boundaries regarding threat and violence, but was also based on who is performing the actions. The main conclusion of the study was that it may not be possible to draw conclusions about range and character with certainty, without taking into account the definitional problem that prevails regarding workplace violence in particularly vulnerable areas.

Studien intresserar sig för nyhetsmediernas konstruktion av de platser som benämns som no go-zoner i artiklarna. Uppsatsen behandlar tryckta artiklar från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressenoch Svenska Dagbladetunder en fyraårig period, 28 oktober 2014 till 28 oktober 2018. Syftet är att analysera hur så kallade no go-zoner konstrueras i svensk morgon- och kvällspress, med avsikten att vidare analysera och diskutera hur journalistiken gestaltar annorlundaheter (otherness) och svenskhet samt undersöka huruvida rasism uttrycks i artiklarna. Frågeställningarna berör hur no go-zonerna representeras i artiklarna, hur identiteter konstrueras, vilka framträdande teman som återfinns samt vilka platser som är mest återkommande i materialet. För att besvara frågeställningarna genomförs inledningsvis en kvantitativ innehållsanalys av hela materialet i syfte att kartlägga materialets omfattning. Vidare görs en kritisk diskursanalys inspirerad av Norman Faircloughs tredimensionella analysmodell. I den kvalitativa textanalysen görs en närläsning av fyra artiklar. Teorier hämtade från framförallt Stuart Hall används för att identifiera hur kultur och identitet konstrueras i artiklarna. För att identifiera stereotyper används teorier hämtade från Richard Dyer, Stuart Hall och Ylva Brune. Teun A. van Dijks teorier om vår tids nya rasism används dels för att identifiera hur kulturella skillnader uttrycks i gestaltandet av no go-zoner, samt för att sätta texten i ett socialt sammanhang. Studien visar att våld och kriminalitet är det mest framträdande temat, samt Sverigebilden och motstånd är återkommande. Hur begreppet no go-zoner används i tidningsartiklarna för att beskriva vissa områden kan förstås som ett retoriskt verktyg för att reducera en redan ojämlik maktfördelning men också för att bekräfta det som inte är no go-zon.

Uppsatsens syfte var att undersöka unga kvinnors syn på faktorer till välbefinnande och jämföra synen med självskattad KASAM. Åtta unga kvinnor från ett särskilt utsatt område deltog i kvalitativa intervjuer och svarade på ett KASAM-13 frågeformulär. Empirin från dessa analyserades utifrån teorierna salutogenes och systemteori. Resultatet visade på att de unga kvinnorna hade en medvetenhet om vilka faktorer i det särskilt utsatta området som var viktiga för deras välmående. De viktigaste identifierade faktorerna till välbefinnande var relationer, känslan av gemenskap, naturen och vikten av det egna ansvaret. Resultatet från KASAM-13 frågeformuläret var spritt, då tre intervjupersoner låg under det svenska medelvärdet, två intervjupersoner låg nära det svenska medelvärdet och tre intervjupersoner låg över det svenska medelvärdet. Studien visade inte på några entydiga resultat om hur synen på faktorer till välbefinnande och självskattad KASAM påverkar varandra. / The purpose of this study was to explore young women’s perception of factors of wellbeing and compare this perception to their SOC. Eight young women from a socioeconomically vulnerable area participated in interviews and answered a SOC-13 questionnaire. The empirical material was analysed with the Salutogenesis theory and the Systems theory. The results showed that the young women were aware of which factors in the socioeconomically vulnerable area were important for their wellbeing, which were: relationships, sense of companionship, nature and their own responsibility. The results from the SOC-13 questionnaire were mixed, three of the participants were below the Swedish average, two participants were near the Swedish average and three participants were above Swedish average. The study does not show any clear results on how the perception of factors of wellbeing and SOC-13 affects each other.