Studien undersöker hur olika politiska aktörer uttrycker sig om den svenska statens förmåga att upprätthålla ett våldsmonopol och vad detta kan få för implikationer för Sverige. Studien vilar på Max Webers definition av staten som ett mänskligt samhälle som framgångsrikt hävdar monopolet på det legitima användandet av fysiskt våld inom ett givet territorium. Med denna definition som grund genomförs en diskursanalys av den svenska statens brister i debatten kring ”no-go zoner” i svenska utanförskapsområden. Mer specifikt analyserar uppsatsen ett nationellt och internationellt urval politiska aktörer som i den politiska debatten antingen legitimerar eller de-legitimerar den svenska staten i Webers mening. Utifrån konstruktivistiska antaganden om att statens existens är socialt konstruerad och diskursivt formerad visar resultaten att aktörernas sätt att uttrycka sig i debatten kring svenska utanförskapsområden ger grogrund för ett ifrågasättande av statens existens

Studien intresserar sig för nyhetsmediernas konstruktion av de platser som benämns som no go-zoner i artiklarna. Uppsatsen behandlar tryckta artiklar från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressenoch Svenska Dagbladetunder en fyraårig period, 28 oktober 2014 till 28 oktober 2018. Syftet är att analysera hur så kallade no go-zoner konstrueras i svensk morgon- och kvällspress, med avsikten att vidare analysera och diskutera hur journalistiken gestaltar annorlundaheter (otherness) och svenskhet samt undersöka huruvida rasism uttrycks i artiklarna. Frågeställningarna berör hur no go-zonerna representeras i artiklarna, hur identiteter konstrueras, vilka framträdande teman som återfinns samt vilka platser som är mest återkommande i materialet. För att besvara frågeställningarna genomförs inledningsvis en kvantitativ innehållsanalys av hela materialet i syfte att kartlägga materialets omfattning. Vidare görs en kritisk diskursanalys inspirerad av Norman Faircloughs tredimensionella analysmodell. I den kvalitativa textanalysen görs en närläsning av fyra artiklar. Teorier hämtade från framförallt Stuart Hall används för att identifiera hur kultur och identitet konstrueras i artiklarna. För att identifiera stereotyper används teorier hämtade från Richard Dyer, Stuart Hall och Ylva Brune. Teun A. van Dijks teorier om vår tids nya rasism används dels för att identifiera hur kulturella skillnader uttrycks i gestaltandet av no go-zoner, samt för att sätta texten i ett socialt sammanhang. Studien visar att våld och kriminalitet är det mest framträdande temat, samt Sverigebilden och motstånd är återkommande. Hur begreppet no go-zoner används i tidningsartiklarna för att beskriva vissa områden kan förstås som ett retoriskt verktyg för att reducera en redan ojämlik maktfördelning men också för att bekräfta det som inte är no go-zon.

Begreppet no go-zoner har använts av utländska medier för att beskriva invandrartäta socioekonomiskt utsatta bostadsområden runtom i Europa. Det är förorter som bland annat har haft problem med organiserad kriminalitet, bilbränder och stenkastning mot blåljuspersonal. Sedan 2007 har det i Sveriges förorter uppstått minst ett upplopp per år men uttrycket no go-zoner användes i svenska nyhetsmedier först 2014 efter att polisen släppte en rapport som kartlade dessa utsatta områden. Det är inte en term som polisen själva använder men det gav upphov till debatt om huruvida begreppet bör användas, vad som ligger till grund för problematiken i förorterna och möjliga åtgärder. Studien syftar till att undersöka de svenska nyhetsmediernas kommunikation om svenska förorter som no go-zoner för att synliggöra underliggande betydelser och lyfta fram de tolkningsmöjligheter som finns i diskussionen. Med hjälp av en kvalitativ textanalys besvaras följande frågeställningar: Hur ser diskussionen om no go-zoner ut? Vilka betydelser kan urskiljas ur diskussionen? Hur kan man förstå debatten kring användandet av begreppet no go-zoner i Sverige i relation till tidigare forskning? Studien tar stöd av socialkonstruktivistism och framingteori för att visa hur texterna vinklas och tematiseras medan medielogiken och nyhetsvärderingar förklarar varför texterna ser ut som de gör. Studien visar att diskussionen karakteriseras av politiska ideologier, kontroll och ordning i samhället samt kulturella skillnader. Begreppet har politiserats och underbygger polariseringen mellan partier och grupper. Som tidigare forskning visar resultaten att narrativet om invandrare upprepas, där de antingen är ett hot mot ordningen i samhället och den svenska kulturen eller ett offer för brister i politik och samhällets strukturer. I linje med tidigare forskning har studien visat att skildringen av svenskar och invandrare förblir ett narrativ om vi och dem. Samtidigt återspeglas problematiska situationer i förorterna på bilden av invandrare, det vill säga, både platsen och dess invånare stigmatiseras med markörer som annorlunda, kriminell, farlig och okontrollerad.