Globalisering, digitalisering och miljöförstöring är faktorer som bidragit till dagens komplexa säkerhetssituation, i synnerhet på den maritima arenan. Forskning inom maritim säkerhet pekar entydigt på att nyckeln till framgång är samverkan mellan alla aktörer, såväl civila som militära. Sverige och Finlands försörjning är beroende av säkra sjötransporter varför maritim säkerhet i Östersjön är viktig för ländernas utveckling. Sverige och Finlands fördjupade militära samarbete har varit fokus för flera studier men förutsättningarna för myndighetssamverkan i det bredare perspektivet maritim säkerhet har inte studerats i samma omfattning. Denna studie undersöker genom kvalitativ textanalys hur de båda länderna ser på myndighetssamverkan och vilka förutsättningar som finns för samverkan i kontexten maritim säkerhet. Analysen genomförs med stöd av teorier kring samverkan – hur begreppet tolkas och vilka faktorer som påverkar effektiv samverkan mellan myndigheter. Slutsatsen är att det finns stora likheter i hur de båda länderna organiserar sig inom det maritima området och förutsättningarna för samverkan är goda ur ett organisatoriskt perspektiv. Det finns dock kulturella skillnader mellan de olika myndigheterna vilka behöver beaktas. I båda länderna finns sedan tidigare flera etablerade samverkansnätverk vilka kan användas för att utveckla ett fördjupat samarbetet inom maritim säkerhet, ett område där båda länderna redan har kommit långt. Utifrån aktuell forskning krävs dock ännu mer ifråga om myndighetssamverkan och politisk vilja. Denna uppsats visar att förutsättningarna för detta finns.