Forskning tyder på att det finns brister kring anmälningsskyldigheten då aktörer som är skyldiga att anmäla inte gör det i den utsträckning som de borde. Studien syftar till att undersöka hur skolkuratorer upplever samverkan med socialtjänsten gällande anmälningsskyldigheten samt hur kommunikationen med socialtjänsten upplevs fungera. Studien som vi har genomfört utgår ifrån en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer, vilka har genomförts i två olika kommuner. Studien har en hermeneutisk ansats då den syftar till att tolka skolkuratorernas upplevelse och bidra till ökad förståelse av det studerade området. För att analysera vårt resultat har vi använt oss av samverkan och kommunikations teori samt tidigare forskning kring området. Utifrån studiens resultat visar det sig att det finns en rädsla för att kuratorerna ska förvärra situationen för barnet om de gör en anmälan. Enligt lagen ska de anmäla så fort det finns en misstanke om att ett barn far illa, men där finns det fortfarande saker att jobba på. Studien visar på att det finns förutsättningar för en god samverkan mellan skolan och socialtjänsten. Dock finns det möjlighet till förbättringar kring både samverkan och kommunikation i form av mer gemensamma möten och digitaliserade orosanmälningar.