Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur svensktalande mellan tjugo- till trettioårsåldern med utrikesfödda föräldrar upplevde sin roll som tolk under barndomen. Genom intervjuer vill vi ta reda på hur dessa individers inställning gentemot sin roll som tolk under barndomen ser ut samt hur deras position i syskonskaran påverkar erfarenheten av att agera tolk åt sina föräldrar. Det empiriska materialet består av åtta semistrukturerade intervjuer, varav fem av intervjupersonerna är det äldsta syskonet i familjen och resterande är mellanbarn. Dessa intervjuer har i sin tur bearbetats med en tematisk analys. Studien har sin utgångspunkt i socialkonstruktivismen och har analyserats genom Goffmans rollteori.  I vårt resultat har vi kunnat identifiera en komplexitet i hur intervjupersonerna ställer sig gentemot sina upplevelser samt ämnet i sig. Då de är överens om att tolkningen för deras mående inte varit positiv menar de samtidigt på att positiva effekter finns, exempelvis att självkänslan växte i och med att de fick en viktig roll inom familjen. Vi har även upptäckt att barntolkens position i syskonskaran har stor betydelse för hur intervjupersonerna uppfattar sina upplevelser. Då de äldsta syskonen haft ett större ansvar för tolkningen har de även upplevt det som mer påfrestande. De yngre syskonen upplever att de endast hjälpt till när de äldsta syskonen inte varit tillgängliga, därför har de inte lika starka upplevelser gentemot tolkningen.