Richard Strauss's Duett-Concertino for Clarinet and Bassoon with Strings and Harp, AV 147 was one of the last works written by this celebrated composer. This double concerto has been largely unrecognized by performers and scholars until a recent surge in recorded performances. Some factors that hinder performances of the Duett-Concertino include unusual scoring and difficult rhythmic passages, as well as a lack of acknowledgement or understanding of the programmatic elements represented in the music. Sketches and letters show that the Duett-Concertino was inspired by a fairytale, which may have been the popular Beauty and the Beast. The programmatic analysis in this study examines the musical gestures of the piece, which, when combined with the cues provided in the sketches and letters, construct a musical interpretation of the fairytale. Recognition of the extra-musical features of the Duett-Concertino is essential for an effective performance and, in turn, creates additional performance possibilities such as narration and choreography.

John Williams är att betrakta som en av giganterna inom den amerikanska filmmusikkompositionen. Förutom filmmusik så har han komponerat ett flertal beställda solokonserter för betydande instrumentalister och orkestrar, däribland The Five Sacred Trees för fagott och symfoniorkester som är skriven för New York Philharmonics 150-års jubileum och denna orkesters solofagottist Judith LeClair. I detta examensarbete analyseras de första två satserna från ett motiviskt, strukturellt och i viss mån harmoniskt perspektiv, samt genomgås hur det kan påverka instuderingsprocessen och författarens interpretatoriska val. Referensmaterialet som används är främst en pianoreduktion av stycket, samt en doktorsavhandling gällande styckets pedagogiska användningsområden av John Michael Lopinto från 2004. Slutsatser efter analysen inkluderar bland annat att de två satserna i stora drag kontrasterar varandra, att konserten innehåller så pass många olika klangkaraktärer att det krävs extra arbete från solistens sida för att kunna framföra denna med endast piano, samt att John Williams kontinuerligt utvecklar motiv från tidigare verk och inkorporerar dem i konserten och har fortsatt att arbeta på detta vis även efter tillkomsten av denna konsert. Min förhoppning är att det här arbetet ökar min egen och omvärldens insikter om denna konsert, och ökar sannolikheten för att detta verk framförs i större utsträckning i framtiden. / <p>John Williams fagottkonsert, sats 1-2.</p><p>Medverkande: Gabriella Varga Karlsson, fagott</p><p>Georg Öquist, piano</p><p></p><p></p><p></p>