Syftet med den här uppsatsen är att undersöka den visuella gestaltningen av nostalgi i filmen The Great Gatsby (2013). Undersökningens primära teori är Roland Barthes bildsemiotik, vilket nyttjas i en kvalitativ bildanalys. Strävan ligger i att analysera regissören Baz Luhrmanns tillvägagångssätt att kreera bilder som stimulerar känslor och stämningar, i form av olika objekt och färgers samspel med varandra. Fenomenet som står i centrum, och som är kopplat till karaktären Jay Gatsbys känsloliv, är det gröna ljuset. Resultatet visar att ljuset fungerar likt en metafor, där det symboliserar Gatsbys konstruerade föreställning om sin förflutna kärlek, Daisy. Hans sätt att uppfatta symbolen förändras ju mer han umgås under nutid med sin förlorade romans, vilket gestaltas genom att föremålet samverkar med flertalet element likt vatten, dimma eller gråa färginslag. Detta skapar på så vis en djupare mening kring det gröna ljuset, som i förlängningen kopplar samman bildernas byggstenar till en nostalgi.

No description available.