Cloud computing is a growing industry. More and more companies are moving away from on-premise infrastructure. Instead, the choice is often to build their systems based on cloud services. This growth in the industry has brought with it new needs and consequently, new solutions. There have never existed as many different cloud providers and services offered by these providers. One of the newer paradigms in this industry is the serverless approach. The problem of this thesis is that there is a lack of research into how Azure's serverless Function-as-a-Service offering compare to their more traditional Infrastructure-as-a-Service one. Therefore, the purpose of this work is to compare the two with regards to their performance, cost, and required developer effort. The goal is to provide a comparison that can help software professionals in choosing an appropriate cloud solution for their application. Additionally, it aims to contribute to the increased knowledge of modern serverless solutions while providing a basis for future research. A qualitative method supported by measurements is used. The two cloud solutions are compared with regards to their performance, cost and developer effort. This is done by implementing and deploying equivalent Representational State Transfer applications with the two Azure offerings. The two implementations are stress-tested to measure their performance, and their incurred costs are compared. Additionally, the effort involved in developing the two solutions is compared by studying the amount of time required to deploy them, and the amount of code needed for them. The results show that the serverless Function-as-a-Service solution performed worse under the types of high loads used in the study. The incurred costs for the performed tests were higher for the serverless option, while the developer effort involved was lower. Additionally, further testing showed that the performance of the Function-as-a-Service solution was highly dependent on the concept of cold starts. / Molnbaserade tjänster är en växande industri. Fler och fler företag rör sig bort från att ha sin infrastruktur i egna lokaler. Istället väljer många att bygga sina system med molntjänster. Denna tillväxt inom industrin har fört med sig nya behov och med det nya lösningar. Det har aldrig tidigare existerat lika många molnleverantörer och molntjänster. En ny paradigm inom denna industri är det serverlösa tillvägagångssättet. Problemet som denna uppsats ämnar att angripa är att det finns en brist på forskning som jämför Azures serverlösa Function-as-a-Service tjänst med deras mer traditionella Infrastructure-as-a-Service tjänst. Syftet med detta arbete är därför att jämföra dessa två med avseende på deras prestanda, kostnad och nödvändig utvecklaransträngning. Målet är att tillhandahålla en jämförelse som kan hjälpa arbetare inom mjukvaruindustrin att välja en passande molnlösning för deras behov. Utöver det ämnar detta arbete att bidra till en ökad kunskap kring moderna serverlösa tjänster, samt att tillhandahålla en bas för framtida forskning. En kvalitativ metod understödd av mätningar används. De två tjänsterna jämförs med avseende på deras prestanda, kostnad och nödvändig utvecklaranstränging. Detta utförs genom att implementera och driftsätta likvärdiga Representational State Transfer-applikationer med de två tjänsterna från Azure. Implementationerna stresstestas för att mäta deras prestanda, och kostnaden för detta jämförs. Utöver det jämförs den anstränging som krävdes av utvecklarna för att utveckla de två lösningarna, detta genom att studera tiden som behövdes för att driftsätta dem och hur mycket kod som erfordrades. Resultaten visar att den serverlösa Function-as-a-Service tjänsten presterade sämre för den typ av belastning som användes. Kostnaden för de utförda testerna var högre för den serverlösa tjänsten, medan den nödvändiga utvecklaransträngningen var lägre. Utöver detta visade ytterliggare testning att prestandan för Function-as-a-Service tjänsten till stor del påverkas av kallstarter.

Microservices have emerged as an attractive alternative to more classical monolithic software application architectures. Microservices provides many benefits that help with code base comprehension, deployability, testability, and scalability. As the Information technology (IT) industry has grown ever larger, it makes sense for the technology giants to adopt the microservice architecture to make use of these benefits. However, with new software solutions come new security vulnerabilities, especially when the technology is new and vulnerabilities are yet to be fully mapped out. Authentication and authorization are the cornerstone of any application that has a multitude of users. However, due to the lack of studies of microservices, stemming from their relatively young age, there are no standardized design patterns for how authentication and authorization are best implemented in a microservice. This thesis investigates an existing microservice in order to secure it by applying what is known as a security design pattern for authentication and authorization. Different security patterns were tested and compared on performance. The differing levels of security provided by these approaches assisted in identifying an acceptable security versus performance trade-off. Ultimately, the goal was to give the patterns greater validity as accepted security patterns within the area of microservice security. Another goal was to find such a security pattern suitable for the given microservice used in this project. The results showed a correlation between increased security and longer response times. For the general case a security pattern which provided internal authentication and authorization but with some trust between services was suggested. If horizontal scaling was used the results showed that normal services proved to be the best target. Further, it was also revealed that for lower user counts the performance penalties were close to equal between the tested patterns. This meant that for the specific case where microservices sees lower amounts of traffic the recommended pattern was the one that implemented the maximum amount access control checks. In the case for the environment where the research were performed low amounts of traffic was seen and the recommended security pattern was therefore one that secured all services of the microservices. / Mikrotjänster har framträtt som ett mer attraktivt alternativ än mer konventionella mjukvaruapplikationsarkitekturer såsom den monolitiska. Mikrotjänster erbjuder flera fördelar som underlättar med en helhetsförståelse för kodbasen, driftsättning, testbarhet, och skalbarhet. Då IT industrin har växt sig allt större, så är det rimligt att tech jättar inför mikrotjänstarkitekturen för att kunna utnyttja dessa fördelar. Nya mjukvarulösningar medför säkerhetsproblem, speciellt då tekniken är helt ny och inte har kartlagts ordentligt. Autentisering och auktorisering utgör grunden för applikationer som har ett flertal användare. Då mikrotjänster ej hunnit blivit utförligt täckt av undersökning, på grund av sin relativt unga ålder, så finns det ej några standardiserade designmönster för hur autentisering och auktorisering är implementerade till bästa effekt i en mikrotjänst. Detta examensarbete undersöker en existerande mikrotjänst för att säkra den genom att applicera vad som är känt som ett säkerhetsdesignmönster för autentisering och auktorisering. Olika sådana mönster testades och jämfördes baserat på prestanda i olika bakgrunder. De varierade nivåerna av säkerhet från de olika angreppssätten som säkerhetsmönstrena erbjöd användes för att identifiera en acceptabel kompromiss mellan säkerhet mot prestanda. Målet är att i slutändan så kommer detta att ge mönstren en högre giltighet när det kommer till att bli accepterade som säkerhetsdesignmönster inom området av mikrotjänstsäkerhet. Ett annat mål var att hitta den bästa kandidaten bland dessa säkerhetsmönster för den givna mikrotjänsten som användes i projektet. Resultaten visade på en korrelation mellan ökad säkerhet och längre responstider. För generella fall rekommenderas det säkerhetsmönster som implementerade intern autentisering och auktorisering men med en viss del tillit mellan tjänster. Om horisontell skalning användes visade resultaten att de normala tjänsterna var de bästa valet att lägga dessa resurser på. Fortsättningsvis visade resultaten även att för ett lägre antal användare så var den negativa effekten på prestandan nästan likvärdig mellan de olika mönstren. Detta innebar att det specifika fallet då mikrotjänster ser en lägre mängd trafik så är det rekommenderade säkerhetsmönstret det som implementerad flest åtkomstkontroller. I fallet för den miljö där undersökningen tog plats förekom det en lägre mängd trafik och därför rekommenderades det säkerhetsmönster som säkrade alla tjänster närvarande i mikrotjänsten.