No description available.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2006.

Syftet med denna uppsats är att behandla relationen mellan Gud, människa och djur i Bibeln och hur den kan förstås. Uppsatsen belyser bibelförståelse och skrivs inom ämnet Kyrkovetenskap. Den behandlar synen på djur inom kristendomen, dvs främst i Bibeln. Behandlingen av djur inom andra religioner och kulturella kontexter belyses inte. Min uppsats är främst en kritisk studie av Bibeln och dess tillämpning med särskild hänsyn till hästen, hunden och svinet. Dessa tre djur är mitt huvudstudium. Orsaken till detta är att det var dessa tre djur som jag följde under min uppväxt och erfor att de behandlades illa. En annan orsak är att meningarna om dem är delade på flera sätt: om deras renhet, ätbarhet och värdighet. Uppsatsens huvudfrågeställning är hur dessa djur behandlades i Bibeln. Vilka bibelställen kan ha legat till grund för den djursyn som förekom i min hembygd? I uppsatsen redovisar jag sådana bibelställen. Bibeln har varit huvudkällan för uppsatsen. Det är till Bibeln som frågeställningen är bunden. Studie av Bibeln är därför i första hand metoden för uppsatsarbetet, för att kartlägga bibelställen där djur beskrivs positivt eller negativt. I uppsatsen redovisar jag också hur man inom tidigare forskning har ställt sig till frågan om djurs ställning i Bibeln. Analysen och slutsatserna är ett resultat av dels bibelundersökningen, dels tidigare forskning. Bibelundersökningen leder mig fram till slutsatsen att det inte går att hitta en enhetlig och entydig syn på förhållandet mellan människa och djur i Bibeln. Jag menar att Bibeln ger en motsägelsefull och oklar bild. Olika texter förmedlar olika budskap. Detta gäller också för hästen, hunden och svinet. Både Gud och Jesus tycks, som jag ser det, sitta på två stolar när det gäller synen på och förhållandet till djur. Min analys utmynnar i att det avgörande är hur man uppfattar bibeltexten och vad man läser ut av den. En grym behandling av djur kan vara en följd av hur man uppfattar Bibelns texter. Härtill följer att kyrkofäder som Augustinus och Thomas av Aquino förstått djuren som underordnade människans vilja. Bibeln kan med andra  ord fungera som legitimeringsgrund för en omild behandling av djur. Men det är viktigt att påpeka att Bibeln inte per automatik legitimerar en grym behandling av djur. Det finns som jag redovisar i uppsatsen många bibelställen som pekar i motsatt riktning, dvs till en positiv djursyn.

No description available.

Den här uppsatsen behandlar själavårdens innehåll, bibelns roll i själavården samt själavårdarens roll och uppgift. Problemformuleringen är: Hur beskrivs själavård med särskilt hänseende till användningen av bibeln inom ett antal moderna själavårdsteorier och vilka konsekvenser medför synsätten för själavårdarens roll och uppgift? Syftet med uppsatsen har varit att skapa större förståelse för hur man kan tolka själavårdens innehåll utifrån olika teorier samt hur bibeln används inom själavården. Syftet har också varit att ta reda på vilken roll och vilken uppgift som själavårdaren har, eller bör ha, inom själavården baserat på de olika synsätten på själavård. Jag har använt mig av komparativ metod genom att utgå ifrån fyra författare: Berit Okkenhaug, Owe Wikström, Cecilia Wadstein och Tor Johan Grevbo. Jag har använt mig av en bok från dem vardera inom ämnet som huvudsakligt material och jämfört deras teorier med varandra. Jag har funnit att de har många likheter i hur de beskriver själavård, med hänseende till bibeln har det gemensamt att de på olika sätt hävdar bibelns betydelse i själavården. Det som är den stora skillnaden är däremot synen på bibeln och hur den ska användas. Synsätten hämtar inspiration från en bredd av teologiska traditioner i ett spektrum från luthersk ortodox teologi till befrielseteologi vilket jag går in djupare på i min diskussion. De har ofta refererat till varandras teorier i sina böcker. Den enda som inte kunde bli refererad till är Wadstein eftersom hennes bok kom till sist av de fyra, dock har hon refererat till samtliga övriga författare: Okkenhaug, Wikström och Grevbo. Samtliga författare är överens om att själavårdaren skall vara en medvandrare. Någon som följer med längs med vägen, någon som lyssnar och någon som påminner konfidenten om Jesus och Guds löften och som förmedlar något från Gud till konfidenten. Själavårdens kontext är församlingen, och den kristna gemenskapen ses som en resurs. Det rekommenderas alltså inte att själavård utövas i egen regi, eftersom man då missar en viktig aspekt nämligen att själavården blir en bro in i församlingsgemenskapen, vari konfidenten kan få en tillhörighet och bli sedd. Att själavårda handlar till stor del om att sprida hopp, och trösta och uppmuntra sina medmänniskor, både mitt i vardagen men också vid de tillfällen som bjuds i kyrkans regi. Man kan ha själavård i ett rum i kyrkan som är omsorgsfullt inrett för att skapa trygghet eller på en promenad, sida vid sida. Själavårdssamtalet är själavårdens metod och kan ses som en trialog istället för dialog, då man räknar med att Gud är med i samtalet. Konfidenten behöver inte ha en kristen tro eller en förankring i kyrkan, dock förväntas det i kristen tradition att själavården är troende kristen och har en egen personlig relation till Gud, bibelvana samt en51förankring i församlingen. Det är detta som skiljer själavård från andra terapeutiska samtal. I själavården förväntas konfidenten få höra något ifrån Gud och inte bara möta en människa, utan Gud själv. Slutsatsen är att själavårdens innehåll till störst del består i en uppriktig omsorg om medmänniskan i form av samtal där man räknar med Guds närvaro. Själavårdarens roll är att vara en medvandrare, någon som slår följe längs med vägen, som lyssnar uppmärksamt på konfidenten och som liksom Jesus i berättelsen om Emmausvandraren också lägger ut Skrifterna och förmedlar vad Guds ord säger. För att kunna göra detta behöver själavårdaren själv ha en relation med Gud och bibelvana. Själavårdaren blir en bro för konfidenten in i kyrkan, som är själavårdens kontext och bas. Konfidenten behöver inte vara troende men blir inbjuden till kyrkans gemenskap.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2007. / Pp. 196-210: Bibliography.

No description available.

No description available.

Religious elements are not uncommon in the field of popular culture, especially regarding movies, and the Star Wars series have implemented all sorts of different religious themes and religious symbolisms, almost as a sort of religious melting pot. This work, however, seeks to isolate and focus on a singular religious tradition. This essay aims to examine if, and what kinds of Christian elements are present in the first Star Wars trilogy. To determine what kind of religious and Christian elements that are present in the source material, which consist of the three original Star Wars films, episode IV through VI. The films were analyzed by using a hermeneutic theory and method, which would allow an interpretation of elements in the films which later could be considered religious and directly Christian, by connecting them to direct and indirect connotations in the Bible and Christian theology like that of Martin Luther. The results of the analysis show a few different kinds of Christian elements to be found in the first three movies. The results consist of: Names and symbols, Christian thematic in scenes and three overarching themes, salvation, Luke Skywalker as a messiah’s character, and different interpretations of the Force. An example of the results is regarding Martin Luther and sola fide and how that connection can be made to Star Wars. In the scene where this connection is made, we see our protagonist Luke Skywalker, using faith, and faith alone do destroy the Death Star, thereby redeeming not only himself but also the rebel alliance, which in turn can be likened as a symbol for the resurrection of Christ.

No description available.