Det finns många frågetecken kvar kring konsumtionsbeteende inom förhistoriska kulturer. Målet med denna studie var därför att studera och förbättra förståelsen av det arkeobotaniska materialet i ugnar gjorda för att torka sädeskorn och hur ugnarnas innehåll korrelerar med den växtbaserade matkonsumtionen, samt att försöka se potentiella samband mellan ugnarna, deponerade växtrester i gravar och de två mossliken Grauballemannen och Tollundmannens maginnehåll. De 14 ugnarna, belägna i Sydskandinavien och daterade till järnåldern, analyserades och jämfördes för att se hur deras innehåll förhåller sig både i tid och rum men även jämfört med det övriga åkerbruket från bronsåldern till medeltiden. Det arkeobotaniska fynden visade att i yngre bronsåldern odlades det Hordeum vulgare var. vulgare, vilket följdes av en period då Hordeum vulgare var. nudum odlades. Detta pågick till slutet av romersk järnålder då Hordeum vulgare var. vulgare igen blev den vanligaste grödan att odla. I slutet av järnåldern odlades både Avena sativa och Hordeum vulgare var. vulgare. Övriga sädeskorn som Triticum sp. och Secale cereale har även odlats, dock endast till en mindre grad enligt fynden från ugnarna. De arkeobotaniska fynden jämfördes sedan med den rådande bilden av matkulturen under järnåldern, vilket visar indikationer på att Chenopodium album, Fallopia convolvulus, Persicaria maculosa/lapathifolia, Plantago lanceolata, Poacea, Polygonum aviculare och Spergula arvensis troligen har konsumerats tillsammans med de funna sädeskornen. Flera av dessa påträffades i de samtliga analyserade fornlämningarna.  Jämförelseanalyser i dendrogram mellan gravarnas och ugnars makrofossila rester samt de båda mosslikens maginnehåll visade inga definitiva samband. Dock fanns det gravar som korrelerade relativt starkt med ugnarnas innehåll, möjligen på grund av dess stora fyndmaterial av makrofossil. Dessa kunde visa indikationer på mat och måltid har deponerats i gravar.