In this qualitative ethnological study I explore the local development work undertaken by the municipal Botkyrka, located south of Stockholm. The material is primarily based on the municipals development programs and interviews with officials from the municipal working with local development. Their work is primarily based on achieving sustainable development in various problem areas such as education, unemployment, urban environment, climate change. My aim was to investigate how a municipality, with a declared focus on the benefits of diversity, that at the same time struggles with unequality (in regard to ethnic segregation and disparities in income, education, employment, housing and health), through its local development work presented its different districts. Guided by discourse analysis and postcolonial theory I focused on how the citizens in the districts where portrayed and how the physical and natural environment in these where described. The result shows that the municipal through its local development work is differentiating the districts and their citizens by adopting neoliberal labour market and housing policies, reproducing urban planning ideals and ideas regarding national beloning. / <p>POPULÄRVETENSKAPLIG SAMMANFATTNING</p><p>När man tänker på Botkyrka kommun, söder om Stockholm, är det nog främst till norra Botkyrka associationerna går. Miljonprogramsområdena och röda linjens tunnelbanestationer Alby, Fittja, Norsborg och Hallunda. Eller kanske har man hört sloganen ”Långt ifrån lagom” och vet att kommunen är en av Sveriges mest blandade vad gäller befolkningens ursprung. Men Botkyrka består också av en södra halva och här ligger områdena Tumba, Tullinge, Vårsta och Grödinge. Inte lika kända och inte heller på samma självklara sätt kopplade till Botkyrka som de ovan nämnda områdena i norr.</p><p>I min studie har jag undersökt hur Botkyrka kommun arbetar med områdesbaserad utveckling i sina kommundelar. Utgångspunkten för min analys är själva basen i detta arbete: kommundelarnas långsiktiga utvecklingsprogram. När jag samlade materialet till denna studie fanns tre sådana program framtagna, ett för Alby, ett för Tullinge och ett för Fittja. I dessa program formuleras de viktigaste nyckelområden som varje kommundel behöver arbeta kring för att uppnå en hållbar och långsiktig utveckling. Det intressanta med dessa program och det arbete som dessa föranleder är det skillnadsskapande som görs mellan norra och södra Botkyrka. I Fittja och Alby kretsar arbetet kring medborgarnas utbildning och sysselsättning samt områdenas stadsmiljöer. I Tullinge är målen: att utveckla och säkra områdets kvaliteter, att utveckla dialogen med medborgarna och att möjliggöra att leva klimatsmart.</p><p>Genom att titta på hur områdena och de människor som befolkar dem beskrivs i utvecklingsprogrammen och hur de kommunala tjänstemän som arbetar med detta förhåller sig till dessa frågor har jag utifrån en diskursanalytisk och postkolonial ansats kommit fram till att det områdesbaserad utvecklingsarbetet i Botkyrka kommun är del i en politisk och samhällelig åskådning som särskiljer platser och människor. Det områdesbaserade utvecklingsarbetet medverkar därmed till att reproducera bilden av den problematiska invandrarförorten och det idylliska villasamhället. Framställningarna som görs i mitt material visar hur kommunen positionerar sina kommundelar i relation till varandra. Tullinge utgör det oproblematiska, normativa och osynliga medan Alby och Fittja representeras av problembilder, det annorlunda och hjälpbehövande. Kommunen marknadsför sig som en progressiv aktör som arbetar för mångfald och mänskliga rättigheter, emot rasism och diskriminering samtidigt som man genom det områdesbaserad arbetet är delaktig i stigmatiseringen av platserna och människorna i norra Botkyrka. </p>