Lagen om unga lagöverträdare syftar till att ungdomar som begår brott skall hållas borta ifrån kriminalvården för att kunna ges en andra chans i samhället och för att belysa eventuella problem som kan finnas i ungdomens hemmiljö så att ungdomar inte hamnar i ett mönster med allt grövre kriminalitet. Klottrarproblematiken är inget som bara dyker upp, utan det byggs upp under en lång tid. Oftast börjas det i väldigt tidig ålder som oskyldigt busstreck som enligt vår hypotes inte tas på allvar av vare sig föräldrar, skola, polis eller socialtjänst. Risken att bli dömd för skadegörelse kopplat till klotter är försvinnande liten. I Stockholm län finns det idag omkring 200 storklottrare vilket innebär att de klottrar dagligen och har klottret som största intresse. Att antalet klotterbrott har ökat beror enligt Björn Wiberg, polisinspektör vid tunnelbanepolisen att det fortfarande är inne att vara klottrare i vissa kretsar. Det öppnas hela tiden nya butiker som säljer klotterprylar och för modeföretagen är det här med utanförskapet och att måla graffiti en grej. Syftet med rapporten är att ta reda på om polisen i Stockholms län har en handlingsplan för unga klottrare. Vi kommer att intervjua polisen i Stockholm för att söka reda på resultatet. Vårt resultat ger en fingervisning om att Polisen inte har en handlingsplan för hur klottret skall hanteras, samt att olika enheters roller och samarbete är lite diffusa.

Syftet med denna rapport är att belysa problemet och få förståelse varför det är svårt för poliser att lämna information enligt förundersökningskungörelsen. Detta är en skyldighet för poliser och det finns reglerat i kungörelsen. Tidigare studier visar att det är ett problem, och en del av problemet är att man har svårt att tolka lagtexten. Vi har gjort en djupdykning i kungörelsen och förarbeten för att undersöka hur de olika begrepp lagtexten tar upp ska tolkas. Vi har även gjort intervjuer med poliser som jobbar i yttre tjänst i Umeå. Resultat på intervjuerna visar att poliser har dåliga kunskaper om de fysiska och psykiska konsekvenser som sker när man utsätts för ett brott. Resultatet visar även att poliser har dålig kunskap i förundersökningskungörelsen. Det som krävs är mer utbildning i bemötandet av brottsoffer och om kungörelsen i dess helhet.

Barn som bevittnat våld mot en nära anhörig kallas de glömda barnen. Uppskattningsvis upplever mellan 100 000 och 200 000 barn i Sverige våld i familjen. Enligt socialtjänsten är dessa barn brottsoffer, men inte enligt polisen. I undersökningar som gjorts gällande misshandlade kvinnor har framkommit att många barn varit närvarande när misshandeln skett. Det har även visat sig att mönstret upprepat sig när barnen vuxit upp och själva får relationer. Om föräldrarna separerar och har gemensam vårdnad krävs samtycke av båda vårdnadshavarna för att barnet ska få behandling för sina upplevelser. Syftet med den här rapporten är att ta reda på hur barnen påverkas samt om konsekvenserna för barnen kan minska genom behandling och polisens arbete. Rapporten har grundats på litteratur och intervjuer med behandlingspersonal på Delfinen och BUP samt en barnutredare på polisen. För att barnen ska få hjälp måste de uppmärksammas. Poliser som kommer till en adress där barn kan ha bevittnat våld måste anmäla detta till socialtjänsten. Det behövs en lagändring om att båda vårdnadshavarnas samtycke inte ska behöva gälla för att barnet ska kunna få behandling. Det behövs även en lagändring så att barn som bevittnat våld blir brottsoffer även för polisen så att arbetsrutiner gällande dessa barn kan utarbetas. Detta skulle innebära att barnen synliggörs och att fler av barnen skulle få hjälp med att bearbeta sina upplevelser.

Syftet med denna rapport är att ta reda på hur vuxna män går tillväga för att inleda en kontakt med ett barn eller en ungdom i sexuellt syfte på Internet samt att ta reda på vad svensk polis kan göra åt detta. I teorikapitlet tar vi upp två teorier som kan förklara varför en person vill begå ett sexuellt övergrepp på ett barn och där vi även förklarar vad en pedofil är. Vårat resultat visar att det är barn och ungdomar i varierande ålder som blir utsatta för grooming, främst av äldre män. Det vanligaste tillvägagångssättet är att kontakta barnen via olika communitys för att skapa en god relation för att sedan få till en träff i verkliga livet. Två av intervjupersonerna vi talat med jobbar på varsin polismyndighet, en i Västerbottens län och en annan i Västernorrlands län. Genom dessa intervjuer har vi försökt att skapa en bild av vad polisen kan göra mot detta problem. Vi har också intervjuat Mats Andersson som arbetar på ett privat företag med frågor runt grooming och han är en nyckelperson i vår rapport därför att han har många års erfarenhet av detta problem. Slutligen har vi även arbetat fram olika förslag på åtgärder som rör grooming. Ett av förslagen går ut på att Mats Andersson ska komma och föreläsa på polisutbildningarna i Umeå och Stockholm för att upplysa om detta växande problem.

Denna rapport handlar om det lokala brottsförebyggande rådet och samarbetet med polisen i Skellefteå Kommun. Jag har även belyst ungdomarnas situation och det brottsförebyggande arbetet mot ungdomar. I teorikapitlet har jag tagit upp några teorier om hur man ska få ett effektivt förebyggande arbete inom kommunen. Resultatet visar att genom ett nära samarbete med polis, socialtjänst och övriga myndigheter kan man komma långt i det brottsförebyggande arbetet. Jag har använt mig av den nationella rapporten ”allas vårt ansvar” som man jobbar efter i Skellefteå. Dessutom har jag intervjuat tre nyckelpersoner när det gäller brottsförebyggande arbetet. De jobbar alla tre i Skellefteå och har god lokal kännedom. Den viktigaste slutsatsen är att ha en situationell och social prevention som fungerar och att man prioriterar tidiga insatser mot ungdomar som har problem hemma eller i skolan.

Rapportens huvudsyfte är att belysa hur samarbetet mellan polisen och fotbollsklubbarna i Stockholmsområdet fungerar i samband med allsvenska fotbollsmatcher, vilken lagstiftning som är mest aktuell och om den har några brister. Intervjuer har genomförts med polis och säkerhetsansvariga för respektive fotbollsklubb där de gett sin syn på samarbetet och lagstiftningen. Resultatet av intervjuerna visar på önskemål om lagändringar eller tillägg till redan befintlig lagstiftning både från polis och säkerhetsansvariga från klubbarna. Mycket finns att lära av länder med stor erfarenhet av supportervåld och den typ av lagstiftning som finns i exempelvis England. Vad samarbetet beträffat inleds det redan innan säsongen börjar vid planering av spelschemat och pågår säsongen ut samt avslutas med uppföljning och utvärdering.

Bilrelaterad brottslighet medför stora kostnader både för samhället och den enskilde. Att förebygga brott som stöld ur bil är därför en viktig uppgift, både för polis och de ansvariga för de områden där bilar parkeras. Vi har valt att arbeta med ett av Göteborgs Parkeringshus (”Lisebergs parkeringshus”, Sofierovägen) i syfte att finna konkreta förslag på hur stöld ur bil kan förebyggas på platsen, hur brotten varierar över året och om det i så fall skulle krävas särskilda insatser under den tid då parkeringshuset är som mest drabbat av brott.

Detta arbete handlar om upprepad utsatthet för brott, vilket enkelt förklarat att vissa objekt eller personer utsätts för brott upprepade gånger under en viss tid. Det här arbetet är inriktat på skolor som utsätts för inbrott. Kan man förebygga upprepade inbrott mot skolor skulle uppemot 90 % av alla anmälda inbrott på skolor som minst anmält 2 st inbrott tidigare kunna förhindras. Ur brottsförebyggande syfte har man mycket att vinna på genom att arbeta mot så kallad viktimisering eftersom en stor del av alla anmälda brott är upprepade brott samt att insatserna kan sättas in mot en mindre grupp. Viktigt att tänka på är att åtgärderna bör sättas in så fort som möjligt efter brottet, då risken är störst för upprepad utsatthet. Vi kommer att visa exempel på olika skolor i Umeå kommun som varit mer utsatta för inbrott än andra skolor. Vi kommer även att ge förslag på åtgärder för att förebygga dessa inbrott samt att visa på vilka åtgärder som skolorna själva vidtagit. Till vår hjälp har vi bland annat använt statistik från Umeå kommun samt intervjuer med personer på olika av de utsatta skolorna.

Syftet med rapporten är att tydliggöra vikten av ett fungerande samarbete mellan olika myndigheter i Örnsköldsvik för att kunna kartlägga och motverka att ett komplext problem som narkotikabrott inte skall kunna sprida sig. Vidare vill jag utröna vilka positiva effekter som kan uppnås på annan brottslighet med bred samverkan kring narkotikaproblemet. För att kunna hantera ämnet så begränsas arbetet till narkotiska preparat, och geografiskt till Örnsköldsviks kommun. Till största del inhämtas fakta med hjälp av intervjuer samt samtal med personer som har insikt i narkotikaproblematiken. Fakta pekar på att narkotikabrotten ökar även i en liten stad som Örnsköldsvik och myndigheterna skulle kunna bidra på olika sätt för bekämpningen av narkotikaproblematiken. Det finns ett samarbete mellan olika aktörer som fungerar väl med tanke på de resurser som satsas. Det framkommer också att narkotikarelaterad brottsbekämpning har stora positiva effekter på en rad andra brottskategorier. Det finns en ambition om att prioritera narkotikarelaterade brott, samt vålds-, tillgrepps- och skadegörelsebrotten. I den avslutande diskussionen förs ett resonemang över olika projekt som pågår i Örnsköldsvik. I resonemanget framkommer vad som är positivt respektive negativt samt vad som skulle kunna vara rimliga alternativ till att förbättra dessa satsningar.

Klotter kan ofta vara en inkörsport till grövre brott. Det är därför viktigt i ett brottsförebyggande syfte att kunna motverka denna kriminalitet. Med nya lagändringar och kunskap från kriminologiska teorier kan poliser idag arbeta mer effektivt mot klotter som skadegörelse. Uppsatsen belyser två viktiga arbetsmetoder mot klotter som har undersökts genom intervju och litteraturstudier. Den första metoden som uppsatsen belyser är till stor del grundad på dialog och bedrivs med fördel i projektform. Syftet är att öka anmälnings-benägenhet och kunskap kring klotter/skadegörelse som brott. Denna information riktar sig till lärare, föräldrar och ungdomar. En annan metod som presenteras är av mera praktisk natur och syftar till att omhändertaga föremål som klotterutövare kan tänkas använda för att begå skadegörelse i form av klotter. Genom att använda sig av Polislagen 19 § 2st. 2pt. kan man kroppsvisitera personer som man misstänker bär med sig föremål som används i skadegörelse i form av klotter om man tror att dessa föremål skall förklaras förverkade enl. BrB 36:3 §. Denna kroppsvisitering kan polisman på plats själv besluta om och kräver inte beslut från vakthavande befäl. Detta ger en ökad möjlighet för polisen att agera offensivt mot denna brottslighet. Vidare har skadegörelse fått en ökad straffsats och ligger nu i häktningsskäl 2. Polisen har därmed möjlighet att gripa dessa personer enligt detta häktningsskäl.