Abstrakt Patienter som lider av EIPS/Borderline (Emotionellt personlighetssyndrom) har ofta erfarenhet av långa vårdtider vilket ibland inte varit till fördel för dessa patienter. På 1980-talet startade forskare i Nederländerna en intervention med självvald inläggning för patienter med komplexa behov. I Sverige benämns denna intervention som brukarstyrd inläggning (BI). Syftet med denna studie var att beskriva erfarenheter av brukarstyrd inläggning hos patienter med EIPS/borderline och/eller självskadebeteende. Metoden var en integrerad litteraturöversikt, enligt Whittemore och Knafl (2005). Sammanlagt tio artiklar är inkluderade i resultat och dessa resulterade i fyra områden: Att få möjlighet till en timeout, Att bemötandet är avgörande, Att få stöd med struktur och Att finna sin egen återhämtning. Resultatet visade både positiva och negativa erfarenheter av BI. Det framkom att patienterna i studierna uppskattade en timeout från vardagen och de ansåg att bemötandet från personal är av en avgörande betydelse för om och när personen söker BI, patienterna får en strukturerad tillvaro under BI vilket kunde vara avgörande för hur väl fungerande och effektiv behandlingen var och att det även gav en snabbare återhämtning vilket är målet med BI. Studierna visade tydligt att en negativ attityd bland personalen var den främsta orsaken för patienten att avbryta BI och att inte söka BI igen. Slutsats är att patienterna i studierna och deras upplevelser visade sig över lag positiva. Det förekom dock negativa erfarenheter som framför allt handlade om negativ attityd hos personal, brist på mellanmänskligt beteende och förutfattade meningar om patienter. Om dessa attityder och förhållningssätt går att hantera så kan interventionen BI kan vara till gagn för patientgruppen.

Brukarstyrd inläggning (BI) är en ny behandlingsmetod i Sverige för patienter med Borderline personlighetssyndrom och självskadebeteende, vilket är vanligt förekommande inom den psykiatriska vården. Målet med brukarstyrd inläggning är att patienten ska få hjälp i kris med en kortare sjukhusvistelse vilket för patienten ökar delaktighet och självbestämmande. Det finns begränsat med forskning om BI sedan tidigare varför denna uppsats kan bidra till en ökad kunskap inom området. Syftet med studien är att beskriva vilken förförståelse och tidiga erfarenheter som finns hos patienter och vårdare gällande brukarstyrda inläggningar. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med öppna frågor samt en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att det ses positivt på implementeringen av BI men att det finns vissa brister i informationsspridningen mellan vårdare, patienter och andra vårdinstanser som berörs av BI. Både positiva och negativa tidiga erfarenheter av BI framkommer. Det finns flera olika variationer av BI, varför det är av intresse att forska mer kring metoden, för att kunna utvärdera för- och nackdelar och för att kunna göra BI till ett standardiserat behandlingsalternativ. Resultatet kan användas vid implementering av BI på andra sjukhus och för att bättre kunna förstå den förförståelse och de tidiga upplevelser som BI bidrar till.

Background: With a shift in psychiatric care where inpatient places have been reduced and the psychiatric care will increasingly take place in outpatient settings, patients are expected to take greater responsibility for their well-being. The difficulty for patients with serious and complex disease may be that they potentially be at risk of being refused admission when they seek help at an early stage. Therefore they might feel compelled to signal deterioration in one's health dramatic and in a destructive way, which can lead to compulsory psychiatric care with sometimes long periods of care. Aim: To explore patients experiences of the method brief admission in psychiatric care. Method: A literature study with 16 articles that were investigated using a qualitative approach and reviewed with thematic analysis. Result: The results are presented in three themes with two associated subthemes. The main finding was that the participants perceived brief admission as safe. The predictability and the increased control before and during hospitalization contributed to the participants becoming more responsible for their mental well-being, they were able to focus on their coping strategies and their recovery and experienced increased health. With increased responsibility, the care relationship changed to the nurse and became more equal. Conclusion: Brief admission increases participation, promotes self-care and changes the care relationship with the nurse. With Orem’s self-care theory, the nurse can promote cooperation with patients and contribute to increased quality of life.