Introduktion: Paroxysmal nokturn hemoglobinuri (PNH) är en kronisk, förvärvad, mycket sällsynt sjukdom som kännetecknas av komplementmedierad intravaskulär hemolys och är potentiellt livshotande. Sjukdomen börjar med en störning hos en hematopoetisk stamcell vilket leder till att patienter med PNH får röda blodceller som är känsliga för aktiverat komplementsystem och membranattackkomplexet (MAC). PNH kan ge symtom som exempelvis anemi, trombos och trötthet. PNH kan behandlas med komplementhämmare som förhindrar komplementaktivering och därmed komplementmedierad intravaskulär hemolys. Den först utvecklade komplementhämmaren eculizumab är en C5-hämmare som kontrollerar intravaskulär hemolys. Många patienter visar dock tecken på extravaskulär hemolys under behandling med eculizumab. Därför utvecklades det en C3-hämmare pegcetacoplan som ska även blockera extravaskulär hemolys. Syfte: Syftet med detta arbete var att studera pegcetacoplans effektivitet i komplementhämmare-naiva patienter och effektivitet i jämförelse med eculizumab vid behandling av PNH. Syftet var även att analysera skillnader i effektivitet mellan pegcetacoplan och eculizumab vid behandling av PNH. Metod: Detta examensarbete var ett litteraturarbete där sex vetenskapliga artiklar inkluderades baserat på inklusions- och exklusionskriterier. Inklusionskriterier var klinisk studie som analyserade pegcetacoplans effektivitet hos patienter med PNH. Exklusionskriterier var bland annat post hoc-analyser och fallrapporter. Artikelsökning gjordes i databasen PubMed med sökorden ”paroxysmal nocturnal hemoglobinuria pegcetacoplan”. Resultat: Pegcetacoplan-behandling ledde till och/eller bibehöll förbättringar gällande bland annat hemoglobinnivåer och LDH-nivåer hos patienter med PNH i alla sex studier. I PHAROAH och PADDOCK/PALOMINO visades en ökning av klonal distribution av typ II och typ III röda blodceller och minskning av C3 på typ II och typ III celler, vilket tolkades som att pegcetacoplan skyddar dessa celler från extravaskulär hemolys. I PRINCE var pegcetacoplan överlägsen kontrollgruppen med stödjande behandling gällande flera utfallsvariabler. I PEGASUS visade både eculizumab och pegcetacoplan effektivitet gällande bland annat LDH-nivåer men pegcetacoplan visade bättre effektivitet än eculizumab gällande hemoglobinnivåer och retikulocytantal. I uppföljningsstudien till PEGASUS och i förlängningsstudien OLE upprätthöll pegcetacoplan de tidigare uppnådda förbättringarna. Diskussion och slutsatser: Resultatet från dessa studier tyder på att pegcetacoplan är ett effektivt läkemedel med ihållande effektivitet vid behandling av PNH gällande kontroll av både intravaskulär och extravaskulär hemolys oavsett tidigare behandling med komplement-hämmare eller inte. Blockering av extravaskulär hemolys var den viktigaste skillnaden i effektivitet mellan pegcetacoplan och eculizumab. Dock skulle trovärdigheten av dessa slutsatser kunna förstärkas om det gjordes fler studier utan påverkan av Apellis Pharmaceuticals. / Introduction: Paroxysmal nocturnal hemoglobinuria (PNH) is a chronic, acquired, rare disease characterized by complement-mediated intravascular hemolysis and is potentially life-threatening. The disease begins with a disorder of a hematopoietic stem cell, which results in patients with PNH having red blood cells that are sensitive to complement activation and the membrane attack complex (MAC). PNH can cause symptoms such as anemia, thrombosis and fatigue. PNH can be treated with complement inhibitors that prevent complement activation and thereby complement-mediated intravascular hemolysis. The first complement inhibitor developed, eculizumab, is a C5 inhibitor that controls intravascular hemolysis. However, many patients show signs of extravascular hemolysis during treatment with eculizumab. Therefore, a C3 inhibitor pegcetacoplan was developed that should also block extravascular hemolysis. Aim: The aim of this study was to evaluate the efficacy of pegcetacoplan in complement inhibitor-naïve patients and efficacy in comparison with eculizumab in the treatment of PNH. The aim was also to analyze differences in effectiveness between pegcetacoplan and eculizumab in the treatment of PNH. Method: This thesis was a literature review in which six scientific articles were analyzed. Inclusion criteria were clinical trial analyzing the efficacy of pegcetacoplan in patients with PNH. Exclusion criteria included post hoc analyzes and case reports. An article search was made in the PubMed database with the keywords "paroxysmal nocturnal hemoglobinuria pegcetacoplan". Results: Pegcetacoplan treatment led to and/or maintained improvements in, among other things, hemoglobin levels and LDH levels in patients with PNH in all six studies. In the PHAROAH and PADDOCK/PALOMINO studies, an increase in the clonal distribution of type II and type III red blood cells and a decrease in C3 on type II and type III cells were shown, which was interpreted as pegcetacoplan protecting these cells from extravascular hemolysis. In PRINCE, pegcetacoplan was superior to the supportive care control group on several outcome variables. In PEGASUS, both eculizumab and pegcetacoplan showed efficacy regarding, among other things, LDH levels, but pegcetacoplan showed higher efficacy than eculizumab regarding hemoglobin levels and reticulocyte count. In the follow-up study to PEGASUS and in the extension study OLE, pegcetacoplan maintained the previously achieved improvements. Discussion and conclusions: The results from these studies suggest that pegcetacoplan is an effective drug with sustained efficacy in the treatment of PNH regarding the control of both intravascular and extravascular hemolysis regardless of previous treatment with complement inhibitors or not. Blockade of extravascular hemolysis was the main difference in efficacy between pegcetacoplan and eculizumab. However, the credibility of these conclusions could be strengthened if more studies were conducted without the influence of Apellis Pharmaceuticals.