Bakgrund På en intensivvårdsavdelning (IVA) vårdas patienter med akuta, livshotande sjukdomar. Patienterna utgör en del i en familj och deras sjukdomstillstånd blir en angelägenhet som påverkar hela familjen emotionellt. Närstående till kritiskt sjuka patienter är ofta djupt oroade över sina anhöriga och ibland är intensivvårdsavdelningen deras första kontakt med sjukvården. Sjukvårdspersonal är den yrkeskategori som oftast kommer i kontakt med krisdrabbade och då främst i deras akuta chockfas. Vårdpersonalens bemötande i dessa situationer har betydelse för att minska risken för framtida psykisk ohälsa hos krisdrabbade närstående. Sjuksköterskor inom intensivvård måste skaffa sig den kunskap som behövs för att djupare kunna förstå och bemöta närståendes behov och krisreaktioner. Syfte Att beskriva hur vuxna närstående, till vuxna patienter på intensivvårdsavdelningar, skattade sina behov i formuläret Critical Care Family Needs Inventory.  Metod Metoden var en litteraturbaserad studie med granskning av vetenskapliga originalartiklar. Sökning genomfördes via databaserna PubMed och Cinahl samt manuellt via sökmotorn Google Scholar. Femton originalartiklar valdes sedan ut för vidare analys.   Resultat Alla granskade studier innehöll behovsskattningar enligt Critical Care Family Needs Inventory av närstående personer till IVA-patienter. Behoven indelades i kategorierna försäkran, information, närhet, stöd och komfort. Kategorin försäkran rangordnades högst. Närstående hade behov av att känna hopp och att få ärliga svar på frågor om den anhörige patientens tillstånd. Kategorierna information och närhet rangordnades näst högst. Det var viktigt för närstående att få information om behandlingen och veta vem de ska vända sig till för att få den. Närstående hade även behov av att få känna närhet till den anhörige patienten. Kategorierna komfort och stöd var lägst rankade. De närstående prioriterade bort behov inom dessa kategorier för egen del.   Slutsats Internationella studier visar att det finns liknande behov hos närstående till IVA-patienter. De närstående har behov av att känna ett realistiskt hopp, få ärliga svar på sina frågor, erhålla tillförlitlig information och få känna närhet till den anhörige patienten, behov som inte alltid tillgodoses. Närstående prioriterar ofta den anhörige patientens välmående framför sitt eget vilket kan leda till att de egna behoven av stöd och komfort försummas. Sjuksköterskor verksamma inom intensivvård bör vara lyhörda inför de individuella behov som varje enskild närstående ger uttryck för.

Background: Intensive care unit (ICU) admission is often life threatening, and may cause severe anxiety within the family system. Anxiety can impair decision-making ability. A majority of ICU patients cannot direct their own treatment; therefore, family members are often required to make major decisions under stressful conditions. Patient and family-centered care (PCFF) has been shown to reduce anxiety, improve decision-making, and improve outcomes for patients and their families. However, no published study has examined outcomes of a comprehensive PFCC program in the ICU. Purpose: The study purposes were to evaluate a comprehensive program to improve PFCC within an adult ICU, and to determine the usefulness of specific PFCC interventions. Methods: An exploratory comparative design was used. Data from ICU patients' family members and ICU nurses, before and after implementation of a PFCC program, were compared using the 30-item combined Critical Care Family Needs Inventory/Needs Met Inventory (CCFNI/NMI). Convenience samples of 49 adult family members of patients admitted to the ICU for at least 36 hours and 85 nurses employed in the ICU full-time for at least six months were recruited from an adult ICU in a 337-bed tertiary care hospital in the southwestern region of the United States. The program was conducted in 3 stages: baseline assessment, program development and implementation, and evaluation. Results: After the PFCC implementation statistically significant differences between nurses' and family members' responses were reported for18 items on the CCFNI and 20 items on the NMI. Five of the10 items family members ranked highest at baseline remained in the top 10 after PFCC implementation, and 3 needs ranked lowest at baseline moved up to the top 10. Conclusions: The results show that the nurses' education was likely the most efficacious program intervention. There may be a hierarchy of needs specific to ICU patients' family members, similar to those described by Maslow. Further study is needed to determine the effectiveness of the CCFNI/NIM in measuring outcomes before and after a PFCC intervention.