If mitigation measures are not made to prevent global warming the consequences of a continued global climate change, caused by the use of fossil fuels, may be severe. Carbon Capture and Storage (CCS) has been suggested as a way of decreasing the global atmospheric emission of CO2. In the realms of MUSTANG, a four year (2009-2013) large-scale integrating European project funded by the EU FP7, the objective is to gain understanding of the performance as well as to develop improved methods and models for characterizing so- called saline aquifers for geological storage of CO2. In this context a number of sites of different geological settings and geographical locations in Europe are also analyzed and modeled in order to gain a wide understanding of CO2 storage relevant site characteristics. The south Scania site is included into the study as one example site with data coming from previous geothermal and other investigations. The objective of the Master's thesis work presented herein was to construct a 3D model for the south Scania site by using modeling/simulation software Petrel, evaluate well log data as well as carry out stochastic simulations by using different geostatistical algorithms and evaluate the benefits in this. The aim was to produce a 3D model to be used for CO2 injection simulation purposes in the continuing work of the MUSTANG project. The sequential Gaussian simulation algorithm was used in the porosity modeling process of the Arnager greensand aquifer with porosity data determined from neutron and gamma ray measurements. Five hundred realizations were averaged and an increasing porosity with depth was observed.   Two different algorithms were used for the facies modeling of the alternative multilayered trap, the truncated Gaussian simulation algorithm and the sequential indicator simulation algorithm. It was seen that realistic geological models were given when the truncated Gaussian simulation algorithm was used with a low-nugget variogram and a relatively large range. / Den antropogena globala uppvärmningen orsakad av användandet av fossila bränslen kan få förödande konsekvenser om ingenting görs. Koldioxidavskiljning och lagring är en åtgärd som föreslagits för att minska de globala CO2-utsläppen. Inom ramarna för MUSTANG, ett fyra år långt (2009-2013) integrerande projekt finansierat av EU FP7 (www.co2mustang.eu), utvecklas metoder, modeller och förståelse angående så kallade saltvattenakviferers lämplighet för geologisk koldioxidlagring. En del av projektet är att analysera ett antal representativa formationer i olika delar av Europa för att få kunskap angående förekommande koldioxidlagringsspecifika egenskaper hos saltvattenakviferer. Ett av områdena som har inkluderats är i sydvästra Skåne. Syftet med detta examensarbete var att konstruera en 3D modell över detta område med hjälp av modellerings/simuleringsprogrammet Petrel, utvärdera borrhålsdata samt genomföra stokastiska simuleringar med olika geostatistiska algoritmer och utvärdera dem. Målsättningen var att konstruera en modell för CO2 injiceringssimuleringar i det forstsatta arbetet inom MUSTANG-projektet. En algoritm av sekventiell Gaussisk typ användes vid porositetsmodelleringen av Arnager Grönsandsakviferen med porositetsdata erhållen från neutron- och gammastrålningsmätningar. Ett genomsnitt av femhundra realisationer gjordes och en porositetstrend som visade en ökning med djupet kunde åskådligöras. Två olika algoritmer användes vid faciesmodelleringen av den alternativa flerlagrade fällan: en algoritm av trunkerade Gaussisk typ och en sekventiell indikatorsimuleringsalgoritm. Resultaten tyder på att en realistisk geologisk modell kan erhållas vid användandet av den trunkerande algoritmen med ett låg-nugget variogram samt en förhållandevis lång range.

Carbon Dioxide (CO2) emissions from streams are a significant component of the global carbon cycle.Terrestrial export of CO2 through runoff is increasingly recognized as a major source of CO2 in boreal headwater streams. However, the spatial and temporal distribution of soil water CO2 within theterrestrial landscape remains poorly quantified, contributing to large uncertainties about the origin of CO2 in headwater streams. The riparian zone (i.e. the area with fine sediments and organic rich soils closest to the stream) is accepted as a main contributor of organic carbon to streams, but its importanceas a source of CO2 is less evident. Here I evaluate the riparian zone as a main source by quantifying the contribution of lateral CO2 export from the riparian and hillslope zones to a headwater stream in a Swedish boreal catchment. Hourly measurements of CO2 concentration, conductivity, soil temperature and water table levels were taken in the riparian zone and the hillslope from June 2014 to October 2015. The riparian zone accounted for 58-89 % (August 2014 and March respectively) of the total terrestrial CO2 export from the slope to the stream. The hillslope, in turn, became a progressively larger source of CO2 to the stream during high flow events. To identify the drivers behind these zone-dependent and seasonal patterns in CO2 export, the CO2 production dissolved in the groundwater (groundwater- absorbed carbon) was estimated by taking the temporarily stored CO2  into account. The highest groundwater-absorbed carbon was observed during April and May (5.0 and 7.1 g C-CO2 m-2 month-1 respectively) which is the period with the highest discharge due to snow melt and the initiation of spring production. As such, conventional methods (gas chambers and the gradient method) may underestimate the soil respiration up to 50% during periods of high flow, as they exclude groundwater-absorbed carbon. CO2 consumption was observed in September 2014 and October 2015 (-0.2 and -0.7 g C-CO2 m-2 month-1 respectively) and may be explained by a major amount of the soil respiration being emitted instead of diluted in the groundwater during periods of low groundwater levels. It can be concludedthat, regardless of season, the riparian zone is a major source of CO2 to the headwater stream. / En signifikant mängd koldioxid (CO2) är lagrad i skog och marken. Marken i barrskogsregionernaförvarar en signifikant mängd CO2 där det partiella trycket av CO2 varierar mellan ~10 000 – 50 000 ppm i jämförelse med atmosfären (400 ppm). Mättnaden av CO2 gör att mycket avdunstar tillbaka till atmosfären. Dock absorberas en del CO2 av grundvattnet; vilket resulterar i en naturlig transport av CO2 vidare till ytvattnen där det kapillära nätverket av bäckar är största recipienten. Det är fortfarande oklart hur transporten av CO2 är distribuerad i ett vattenavrinningsområde vilket medför brister i förståelsen av en viktig processväg som kan komma att spela en större roll i framtidens kolkretslopp på grund av den globala uppvärmningen. Därför är en kvantifiering av olika områdens bidrag av CO2 till bäckarna nödvändig. Två betydande zoner i ett vattenavrinningsområde som troligen bidrar olika är: the riparian zone som är närmast bäcken och består av fina sediment med hög organisk halt och, the hillslope som är resterande område och består av grovkorniga jordar med låg organisk halt. Den förstnämnda misstänks transportera mer CO2 via grundvattnet på grund av dess närhet till bäcken, höga halter av CO2 och höga vattenmättnad men detta är ännu inte verifierat. Jag evaluerar the riparian zone som en viktig källa till CO2 i ett vattenavrinningsområde genom att kvantifiera transporten av CO2 från de två zonerna. För att förklara varför transporten varierar presenterar jag en ny modell (GVR) som beräknar den månatliga fluktuationen av den del av CO2-produktionen som absorberas i grundvattnet i the riparian zone. Mätningar av data utfördes i Västrabäcken, ett mindre vattenavrinningsområde i ett större vid namn Krycklan, i norra Sverige. En transekt av tre mätstationer (i bäcken, the riparian zone och the hillslope) installerades i den förmodade grundvattenströmningsriktningen. Resultaten visar på en hög produktion av CO2 under vårfloden (maj) då en hög grundvattenyta troligen absorberar en signifikant mängd CO2. Detta kan betyda att jordrespiration under våren underskattas då dagens mätmetoder är begränsade till mätningar i jorden av CO2 ovan grundvattenytan. Fortsatta studier rekommenderas där GVR-modellen och andra mätmetoder utförs samtidigt för att vidare utröna den kvantitativa underskattningen under perioder med hög grundvattenyta (speciellt under våren). Bidraget från the riparian zone till den totala laterala transporten av CO2 till bäcken under ett år varierar mellan 58-89 % och det månatliga transportmönstret kunde förklaras med resultaten från GVR-modellen. Resultaten verifierar att oberoende av säsong så är the riparian zone den huvudsakliga laterala koltransporten från landvegetationen; medan the hillslope procentuellt bidrar med mer CO2 under höga grundvattenflöden.