SAMMANFATTNING Bakgrund: Trauma kan orsaka livshotande skador och drabbar människor i alla åldrar. Omhändertagande av traumapatienter är en komplex uppgift där tvärprofessionellt samarbete krävs. Röntgen är en viktig del av traumaomhändertagande då röntgenbilderna är centrala för fastställande av skadans omfattning. Studier visar att 33% av alla flödeshinder under traumaundersökningar sker i röntgenfasen. De vanligaste är misslyckad koordination, patientrelaterade faktorer, bristande kommunikation och problem med utrustningen.  Syfte: Syfte med denna intervjustudie är att identifiera faktorer som kan förbättra kvalitet på CT-traumaundersökningen och röntgensjuksköterskans roll i det hela. Metod: Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer med semistrukturerade intervjufrågor. Sex röntgensjuksköterskor vid ett medelstort sjukhus intervjuades. Intervjuerna gjordes genom fysiska möten eller per telefon och spelades in samt transkriberades ordagrant. Intervjusvaren analyserades genom kvalitativa innehållsanalysens olika delar. Resultat: Enligt röntgensjuksköterskorna skulle satsning på lagarbete, koordination, planering och kommunikation medföra förbättringar i arbetsflöde vid traumaomhändertagande. Tillgång till två CT-kameror skulle minska patientförflyttningar, förseningar och arbetsrelaterad stress. Röntgen glöms bort, i den dagliga dialogen kring patienten samt i de åtgärder som idag vidtas för att förbättra traumaomhändertagande. Slutsats: Det finns ett behov av förbättringar i kommunikation och lagarbete. Traumaövningarna kan användas för att åstadkomma en sådan förbättring. Dock saknas fokus på röntgen under traumaövningarna samt i den dagliga dialogen kring patienten. Genom att involvera röntgen mer kan antalet hinder i samband med traumaomhändertagande minskas. Det finns även ett behov av bättre tillgänglighet och rutiner vad det gäller viktig utrustning.