A pilot project in 2010, conducted at CBI, showed the capacity for pulp, micro fibrilars from the forest industry to act as Viscosity Modifying Agent (VMA) in concrete. This project was, however, too limited to find answers for optimal use of this kind of material. The forest industry company Stora Enso wants to find out if their pulp can be used in concrete in order to somehow improve its properties. Two micro fibrilar suspensions have been tested. The tested fibrils are in two sizes, the finer material named MFC1 has undergone more homogenization than the course material named MFC2. The fibrils have been evaluated in regard to how the fibrils react with mortars in both its fresh and hardened state. Tests have been conducted on the use of concrete equivalent mortars with a maximum aggregates size of 4 mm. Two water-cement-ratios have been used in the tests, 0.45 and 0.60. Three different fibril dosages have been tested, 1, 2 and 3 kg/m³. The results of these trials of cellulose fibrils has been evaluated in respect of rheology, compressive strength, flexural strength, cracking, shrinkage, water capillary porosity, anti-wash out resistance (underwater concrete) and as a possible surface coverage. The results from the trials, conducted in this report, show that an increased dosage of fibrils leads to an increased plastic viscosity. The fibrils appear to have no effect on the flexural- and compressive strength, and no effect on the shrinkage of the test specimens. According to our results it is not advisable to use the fibrils for the purpose of acting as an agent for anti-washout resistance, or as a surface coverage.   The work have been performed at Swedish Cement and Concrete Research Institute, CBI, in Stockholm in the spring of 2011. CBI is an institution whose mission is to create, apply and disseminate knowledge in the concrete and rock area. / Ett tidigare pilotprojekt har under 2010 utförts på CBI, och där undersöktes möjligheten för cellulosafibrer från skogsindustrin att fungera som Viscosity Modifying Agent (VMA) i betong. Utrymmet i detta projekt var dock för begränsat för att finna svar för optimal användning av denna typ av material. Nu vill skogsindustriföretaget Stora Enso ta reda på om massa från deras träprodukter kan användas i betong, för att på något sätt förbättra dess egenskaper. Vi har därför provat suspensioner innehållande två olika fraktioner av cellulosafibriller. De testade fibrerna finns i två storlekar, det finare materialet heter MFC1 och har genomgått med homogenisering än det grövre materialer som heter MFC2. Dessa två typer har tillsats i bruk och utvärderats i hur de reagerar i både brukets färska och dess hårdnade tillstånd. Testerna har genomförts på bruk med en maximal ballaststorlek på 4 mm. Två vct-nivåer har använts i försöken, 0,45 och 0,60. Tre olika fibrilldoser har prövats, nämligen 1, 2 och 3 kg/m³ fibriller. Resultaten från dessa försök av cellulosafibriller har utvärderats med avseende på reologi, tryckhållfasthet, böjhållfasthet, sprickbildning, kapillaritet, krympning, anti-urvaskning och som möjlig ytbetäckning.   De tester som har genomförts visar att med ökad dos fibriller ökar den plastiska viskositeten. Fibrillerna visade sig inte ha någon effekt på böj- eller tryckhållfasheten, samt ingen effekt på krympning av provkropparna. Testerna visar att fibrillerna inte heller agerar med någon possitiv effekt som anti-urvaskningsmedel, eller som ett täckande ytskikt.   Försöken har genomförts vid CBI Betonginstitutet i Stockholm mellan 21 mars och 8 juli år 2011.CBI är en institution vars uppdrag är att skapa, tillämpa och sprida kunskap inom betong och bergområdet.

The regular transmittance of light or similar radiation through a flowing suspension of particles fluctuates because of the random occurrence of particles in the beam.In the work presented here, a theory for this fluctuating behaviour with the emphasison dispersions of mm-length slender cylindrical particles having circular crosssections is given. The particles in question are wood pulp fibres, which as a first approximation are considered to have a cylinder shape. Four possible measurementprinciples are described theoretically and experimentally. The four principles are for the measurement of concentration, length distribution characterized as lengthclasses, mean length, and mean width. The usefulness in industrial process monitoring of two of these principles is exemplified with pulp measurements. In order to estimate model errors, numerical simulations were used. Although other techniques such as image analysis may compete, the technique presented here is attractive because of the simplicity of the measurement device used. / QC 20100806

The structure and composition of denim jeans is complex. In addition to cotton, which is the dominating type of textile fibre, there may be up to about 20 % synthetic fibres. The synthetic fibres are found in the sewing thread and in the elastic yarns that are used to make stretch denim jeans. In total it was found that up to six different types of textile fibres may be present in the material. To be able to recycle cotton in jeans by producing regenerated cellulose fibres a very high purity with respect to cotton is required. The purpose with this project was to investigate the possibility to fractionate the textile material found in denim jeans to obtain a pure cotton fraction that can be used in the viscose process to produce regenerated cellulose fibres, which then can be used to manufacture new clothes. In this project traditional wet mechanical separation equipment found in the pulp and paper industry, in the form of a laboratory screen (used as a model for a pressure screen) and hydrocyclone, was used to fractionate the textile material from cut and shredded denim jeans. The degree of separation of synthetic fibres from cotton fibres was quantitatively evaluated by measuring the glucose content after acid hydrolysis. The results from the experimental work showed that there were runnability problems both regarding disintegration and fractionation. Regarding the fractionation, plugging was found to be a problem and no significant separation of synthetic fibres from cotton fibres was obtained with the conditions of the experiment. / Strukturen och sammansättningen i denimjeans är komplex. Utöver bomull, vilken är den dominerande typen av textilfiber, kan de innehålla upp till 20 % syntetiska fibrer i tyget. De syntetiska fibrerna finns i sytråden och i elastiska garner som används för att tillverka stretchdenimjeans. Den här studien visade att upp till sex olika typer av textilfibrer kan förekomma i materialet. För att kunna återvinna bomull i denimjeans genom att producera regenererade cellulosafibrer krävs en mycket hög renhet med avseende på bomull. Syftet med projektet var att undersöka möjligheten att fraktionera textilmaterialet i denimjeans för att erhålla en ren bomullsfraktion som kan användas i viskosprocessen för att tillverka regenererade textilfibrer, vilka sedan kan användas för att tillverka nya kläder. I projektet användes, inom massa och pappersindustrin traditionell våtmekanisk separationsutrustning i form av en laboratoriesil (här använd som en modell av en trycksil) och en hydrocyklon, för att fraktionera textilmaterialet från klippta och sönderslitna denimjeans. Separationsgraden av syntetiska fibrer från bomullsfibrer bestämdes kvantitativt genom att mäta glukoshalten efter sur hydrolys. Resultatet från det experimentella arbetet visade att det finns körbarhetsproblem både gällande uppslagning och fraktionering. För fraktioneringen visade sig pluggning vara ett problem och ingen signifikant separation av syntetiska fibrer från bomullsfibrer erhölls med förhållandena i experimentet.