Enligt både svensk och internationell forskning är placerade barns skolgång bristfällig. Syftet med denna studie är att utifrån ett barnperspektiv undersöka hur placerade ungdomar mellan 16- och 20 år har upplevt/upplever sin skolgång och hur samspelet mellan dem och lärarna har sett ut, och även om de har fått särskilt stöd under sin skoltid. Frågeställningarna är följande: Vilka erfarenheter och upplevelser av skolan har ungdomar över 16 år som varit eller är placerade i samhällsvård? Hur har samspelet mellan ungdomarna och lärarna/pedagogerna fungerat under skolgången enligt ungdomarna? Har dessa ungdomar fått något särskilt stöd under sin skolgång och vad berättar de om detta? Denna studie är inspirerad av livsberättelse som metodansats och kvalitativa intervjuer har använts som datainsamlingsmetod. Fem personer har intervjuats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har transkriberats. Utifrån berättelserna har teman skapats och analyserats/diskuterats utifrån det sociokulturella perspektivet, barnperspektivet och det relationella perspektivet. Huvudresultaten i studien är att läraren i skolan har en viktig roll för placerade barn. Läraren behöver ge stöd, samspela och se ungdomarna som individer oavsett bakgrund eller prestation. Att ha en social tillhörighet och goda relationer med andra elever och lärare har också visat sig vara betydelsefullt. Ungdomarna nämner också att stödet de har fått i skolan har sett olika ut och upplevts både positivt och negativt. Positivt utifrån att de har fått det stöd de behöver men även negativt med skamfyllda upplevelser där ungdomarna känt sig bortvalda vilket i sin tur har lett till störande beteenden eller att de har gett upp hoppet om att lyckas i skolan.