Recent advancements in computer vision have led to the emergence of Neural Radiance Fields (NeRFs), a powerful tool for reconstructing photorealistic 3D scenes, even in dynamic settings. However, these methods struggle when dealing with human subjects, especially when the subject is partially obscured or not completely observable, resulting in inaccurate reconstructions of geometries and textures. To address this issue, this thesis evaluates state-of-the-art human modeling using implicit representations with partial observability of the subject. We then propose and test several novel methods to improve the generalization of these models, including the use of symmetry and Signed Distance Function (SDF) driven losses and leveraging prior knowledge from multiple subjects via a pre-trained model. Our results demonstrate that our proposed methods significantly improve the accuracy of the reconstructions, even in challenging ”in-the-wild” situations, both quantitatively and qualitatively. Our approach opens new opportunities for applications such as asset generation for video games and movies and improved simulations for autonomous driving scenarios from abundant in-the-wild monocular videos. In summary, our research presents a significant improvement to the state-of-the-art human modeling using implicit representations, with important implications for 3D Computer Vision (CV) and Neural Rendering and its applications in various industries. / De senaste framstegen inom datorseende har lett till uppkomsten av Neural Radiance Fields (NeRFs), ett kraftfullt verktyg för att rekonstruera fotorealistiska 3D-scener, även i dynamiska miljöer. Dessa metoder brister dock vid hantering av människor, särskilt när människan är delvis skymd eller inte helt observerbar, vilket resulterar i felaktiga rekonstruktioner av geometrier och texturer. För att ta itu med denna fråga, utvärderar denna avhandling toppmodern mänsklig modellering med hjälp av implicita representationer med partiell observerbarhet av ämnet. Vidare föreslår, samt testar vi, flertalet nya metoder för att förbättra generaliseringen av dessa modeller, inklusive användningen av symmetri och SDF-drivna förluster och utnyttjandet av förkunskaper från flera individer via en förtränad modell. Resultaten visar att våra föreslagna metoder avsevärt förbättrar rekonstruktionernas noggrannhet, även i utmanande ”in-the-wild” situationer, både kvantitativt och kvalitativt. Vårt tillvägagångssätt skapar nya möjligheter för applikationer som tillgångsgenerering för videospel och filmer och förbättrade simuleringar för scenarier för autonom körning från rikliga monokulära videor. Sammanfattningsvis, presenterar vår forskning en betydande förbättring av toppmodern modelleringen med hjälp av implicita representationer, med viktiga implikationer för 3D CV och neural rendering och dess tillämpningar i olika industrier.