Student Number: 8402734 Master of Arts (Speech Pathology) Faculty of Humanities / Comprehension was assessed under various conditions in nine subjects with probable Alzheimer’s Disease. Four linguistic variables were selected, namely syntactic complexity, the use of pronouns, directness and literality. Each variable was assessed in sentences in a simple form and in a complex form. Discourse passages which included all of the variables were then constructed, and these tasks were also administered in simple and complex forms. All subjects performed qualitatively and quantitatively better under the simple conditions than under the complex for all four of the variables assessed. However, this effect was more marked in the sentence tasks than in the discourse tasks. Furthermore, individual subjects responded differently to the manipulation of the variables. Results of the study suggest that modifying the variables investigated can improve the comprehension of people with moderate to severe Alzheimer’s Disease. This has important implications for the training of caregivers and conversational partners, and suggests that this type of indirect intervention may be an effective way for speech therapists to provide clinical services to people with dementia in South Africa.

<p>Language impairment affects the ability to communicate. Children with languageimpairment have difficulties in using language in interaction to various degrees, and the contributions of the conversational partner are of great importance. The use of languagein interaction can be analysed by means of conversation analysis. The purpose of thepresent study was to study interaction of a group of pre-school children with language impairment with four different conversational partners. These were a peer with languag eimpairment, a peer with typical language development, a pre-school teacher and a parent. This study also intended to analyze the conversations in terms of similarities and differences between the participation frameworks. In all, 12 conversations were analyzedby using conversation analysis. A number of phenomena of interest were identified. The frequency of occurence of some of these phenomena was calculated to complement the qualitative analysis. The results show a number of phenomena occurring where mutualunderstanding is present and when it is limited. These phenomena are sequencing in theform of initiative-response and question-answer, back-channelling, development of conversational topic, breakdown, non-sequencing, topic drift, repair, clarification requestand confirmation. The results also demonstrate differences in the conversations betweenthe participation frameworks with reference to the frequency and the distinction of thephenomena. The greatest differences are found between child-child and adult-childconversations. The pre-school teacher and the parents ask more questions and use more clarification requests and confirmations than the children with language impairment. The development of conversational topics is more distinct in child-adult conversations. The development of conversational topics also occurs to some extent in conversations between two children with language impaiment. In conversations between a child withlanguage impairment and a child with typical language development this phenomenon isgenerally indistinct. Utterances lacking topical coherence in relation to each other areonly distinctly occuring in conversations between two children with language impairment. The pre-school teacher and the parents all perform more distinct other repairsthan the children with language impairment.</p> / <p>En språkstörning påverkar den kommunikativa förmågan. Barn med språkstörning harolika grad av svårighet i språklig interaktion med andra människor och samtalspartnern spelar en betydande roll. Samtalsanalys är ett sätt att analysera den faktiskaspråkanvändningen. Syftet med föreliggande studie var att studera interaktion hos engrupp förskolebarn med språkstörning i fyra olika deltagarstrukturer. De olika deltagarstrukturerna var samtal med ett annat barn med språkstörning, ett barn medtypisk språkutveckling, en person ur förskolepersonalen samt en förälder. Vidare syftade studien till att analysera likheter och skillnader i samtalen mellan de olika deltagarstrukturerna. Totalt analyserades 12 samtal med samtalsanalys, conversationanalysis (CA). Under analysen valdes ett antal fenomen ut och kompletterandeberäkningar gjordes på några av de utvalda fenomenen i samtalen. Resultatet visar att detfinns ett antal fenomen som belyser samförståelse och begränsad samförståelse i samtalen. Dessa fenomen utgörs av sekvensering i form av initiativ-respons och frågasvar, återkoppling, utvecklande av samtalsämne, sammanbrott, icke-relevant svar, yttrande som inte ämnesmässigt koherent i förhållande till föregående yttrande, ämnesglidning, reparation, begäran om förtydligande samt bekräftande av föregående yttrande. I resultatet framkommer skillnader i samtalen mellan de olika deltagarstrukturerna med avseende på hur ofta dessa fenomen förekommer och hur tydliga de är. De största skillnaderna återfinns mellan barn-barn- och barnvuxensamtalen. Personalen och föräldrarna ställer fler frågor samt begär förtydligande och bekräftar föregående yttrande i större utsträckning än barnen med språkstörning. Utvecklande av samtalsämne är tydligast i barn-vuxensamtalen. Utvecklande av samtalsämne förekommer också i viss utsträckning i deltagarstrukturen barn med språkstörning-barn med språkstörning. I deltagarstrukturen barn med språkstörning-barn med typisk språkutveckling är detta fenomen generellt otydligt. Yttranden som saknar ämnesmässig koherens i förhållande till varandra är endast tydligt förekommande ideltagarstrukturen barn med språkstörning-barn med språkstörning. Personalen och föräldrarna utför tydligare annan reparationer än barnen med språkstörning.</p>

Language impairment affects the ability to communicate. Children with languageimpairment have difficulties in using language in interaction to various degrees, and the contributions of the conversational partner are of great importance. The use of languagein interaction can be analysed by means of conversation analysis. The purpose of thepresent study was to study interaction of a group of pre-school children with language impairment with four different conversational partners. These were a peer with languag eimpairment, a peer with typical language development, a pre-school teacher and a parent. This study also intended to analyze the conversations in terms of similarities and differences between the participation frameworks. In all, 12 conversations were analyzedby using conversation analysis. A number of phenomena of interest were identified. The frequency of occurence of some of these phenomena was calculated to complement the qualitative analysis. The results show a number of phenomena occurring where mutualunderstanding is present and when it is limited. These phenomena are sequencing in theform of initiative-response and question-answer, back-channelling, development of conversational topic, breakdown, non-sequencing, topic drift, repair, clarification requestand confirmation. The results also demonstrate differences in the conversations betweenthe participation frameworks with reference to the frequency and the distinction of thephenomena. The greatest differences are found between child-child and adult-childconversations. The pre-school teacher and the parents ask more questions and use more clarification requests and confirmations than the children with language impairment. The development of conversational topics is more distinct in child-adult conversations. The development of conversational topics also occurs to some extent in conversations between two children with language impaiment. In conversations between a child withlanguage impairment and a child with typical language development this phenomenon isgenerally indistinct. Utterances lacking topical coherence in relation to each other areonly distinctly occuring in conversations between two children with language impairment. The pre-school teacher and the parents all perform more distinct other repairsthan the children with language impairment. / En språkstörning påverkar den kommunikativa förmågan. Barn med språkstörning harolika grad av svårighet i språklig interaktion med andra människor och samtalspartnern spelar en betydande roll. Samtalsanalys är ett sätt att analysera den faktiskaspråkanvändningen. Syftet med föreliggande studie var att studera interaktion hos engrupp förskolebarn med språkstörning i fyra olika deltagarstrukturer. De olika deltagarstrukturerna var samtal med ett annat barn med språkstörning, ett barn medtypisk språkutveckling, en person ur förskolepersonalen samt en förälder. Vidare syftade studien till att analysera likheter och skillnader i samtalen mellan de olika deltagarstrukturerna. Totalt analyserades 12 samtal med samtalsanalys, conversationanalysis (CA). Under analysen valdes ett antal fenomen ut och kompletterandeberäkningar gjordes på några av de utvalda fenomenen i samtalen. Resultatet visar att detfinns ett antal fenomen som belyser samförståelse och begränsad samförståelse i samtalen. Dessa fenomen utgörs av sekvensering i form av initiativ-respons och frågasvar, återkoppling, utvecklande av samtalsämne, sammanbrott, icke-relevant svar, yttrande som inte ämnesmässigt koherent i förhållande till föregående yttrande, ämnesglidning, reparation, begäran om förtydligande samt bekräftande av föregående yttrande. I resultatet framkommer skillnader i samtalen mellan de olika deltagarstrukturerna med avseende på hur ofta dessa fenomen förekommer och hur tydliga de är. De största skillnaderna återfinns mellan barn-barn- och barnvuxensamtalen. Personalen och föräldrarna ställer fler frågor samt begär förtydligande och bekräftar föregående yttrande i större utsträckning än barnen med språkstörning. Utvecklande av samtalsämne är tydligast i barn-vuxensamtalen. Utvecklande av samtalsämne förekommer också i viss utsträckning i deltagarstrukturen barn med språkstörning-barn med språkstörning. I deltagarstrukturen barn med språkstörning-barn med typisk språkutveckling är detta fenomen generellt otydligt. Yttranden som saknar ämnesmässig koherens i förhållande till varandra är endast tydligt förekommande ideltagarstrukturen barn med språkstörning-barn med språkstörning. Personalen och föräldrarna utför tydligare annan reparationer än barnen med språkstörning.