En stor del av vårt kulturarv och samtidshistoria förmedlas genom konstutställningar på privata/ enskilda konsthallar och konstmuseer. Förutom en konstupplevelse möts vi också av dold information som visar metoder, teknik och olika ställningstagande som gjorts för att kunna tillgängliggöra en utställning. Allt detta ger oss viktig information om samtidens fysiska och digitala arenor. För att få tillgång till information om dagens utställningar även i framtiden krävs att informationen bevaras (arkiveras/lagras) och att den går att återfinna. Studiens syfte har varit att undersöka hur fyra privata/enskilda aktörer dokumenterar, bevarar och tillgängliggör sina utställningar och hur de ser på begreppet kulturarv samt hur den rådande corona-pandemin 2020/2021 påverkat dem i deras arbete. Studien har också undersökt hur digitala modeller, verktyg och arbetssätt har använts av några statliga/offentliga konstmuseer, som ett sätt att utveckla utställningspresentationen utifrån ett globalt och långsiktigt perspektiv och underlätta planering och samarbete kring utställningsproduktion. Slutsatsen är att den privata/enskilda kultursektorn har ett annat uppdrag, krav och behov av att förmedla konst än vad den statliga/offentliga kultursektorn har. Därför kan man se skillnader i sättet att se på dokumentation, bevarande och tillgängliggörande. Pandemiåret 2020 har utvecklat deras sätt att tänka och arbeta kring kulturinformation och distribution. Besökare och arrangörer har fått ändra sitt fysiska beteende med tanke på smittspridning/social distansering och blivit hänvisade till digitala alternativ. Detta har ökat tillgängligheten till konsten också för de grupper som inte tidigare kunnat fysiskt bevista en utställning. Ett nytt kulturkommunikationssätt med interaktivitet har initierats och en ny form av kulturkonsumtion, kultur on-demand, har utvecklats. / A large part of our cultural heritage and contemporary history is conveyed through art exhibitions at private art galleries and art museums. In addition to an art experience, we also encounter hidden information concerning aspects such as methods, technology and various positions taken to be able to use an exhibition. All this gives us important information about contemporary physical and digital arenas. In order to have access to information about today's exhibitions even in the future, it is necessary that the information is preserved (archived/stored) and that it can be found. The purpose of the study has been to investigate how four private art galleries and art museums document, preserve, make their exhibitions available, how they view the concept of cultural heritage, as well as how the prevailing corona pandemic 2020/2021 has affected them in their work. In addition, the study has also examined how digital models, tools and working methods have been used by public art museums, as a way to develop the exhibition presentation from a global and long-term perspective as well as to facilitate planning and collaboration around exhibition production. The conclusion is that private art galleries and museums have a different mission, requirements and need to convey art than the public art museums has. Therefore, one can see differences in the way of looking at documentation, preservation and making the information available. The pandemic year 2020 has developed their way of thinking about and working with cultural information and distribution. Visitors and organizers have had to change their physical behavior in view of the spread of infection/social distancing and have been referred to digital alternatives. This has increased the accessibility of art also for those groups who have not previously physically attended an art exhibition. A new way of cultural communication with interactivity has been initiated and a new form of cultural consumption, culture on-demand, has been developed.