Bakgrund: Under 1970-talet började man omarbeta invandrarpolitiken i Sverige inom riksdagen i och med den ökade arbetskraftsinvandringen. Det var först under denna period som man lämnade mångkulturdebatten, åtminstone inom skolpolitiken och begreppet interkultur introducerades. 1985 beslutades det av riksdagen att skolan skulle arbeta interkulturellt och gjorde gällande att det att ett förhållningssätt utifrån interkultur skulle genomsyra hela skolverksamheten. Forskning visar att kritiken mot det interkulturella perspektivet, från såväl politiker som pedagoger, har bestått i att begreppet är abstrakt och aningen diffust.Syfte: Syftet med detta arbete att undersöka hur interkultur uttrycks i Lpo94 samt Lgr11 med tillhörande kursplaner för historieämnet och vilka möjligheter och/eller svårigheter det finns.Metod: Arbetet utfördes genom en tematisk jämförande innehållsanalys av Lpo 94, Lgr 11 med tillhörande kursplaner för historia.Resultat: Det finns en konstant spänning mellan interkultur och kulturarv i Lpo 94, Lgr 11 och tillhörande kursplaner för historia. Interkultur får stor plats i de behandlade styrdokumenten även om kulturarv kan tolkas som en motpol till interkultur. Resultatet av denna studie har tydligt visat på att läroplaner i ännu högre grad än vi tidigare trott är ett resultat av politiska kompromisser samt att den mångkulturella skolan inte är helt oproblematisk.Diskussion: Beroende på hur man väljer att tolka innehållet i styrdokumenten oavsett vilken kategori man utgår ifrån kan både möjligheter och hinder skapas. I det här fallet med interkultur känner vi att då pedagoger har stor frihet i utformningen av undervisningen kan en interkulturell lärandemiljö skapas så länge värdegrunden får stort utrymme. För vår framtida yrkesroll har detta bidragit till insikten av vikten att ständigt reflektera över sin roll som pedagog och självrannsakan.

This paper examines the concept of heritage and which factors that determines how we evaluate and select what should be considered cultural heritage. This has been examined using a qualitative study involving interviews with seven people working within different parts of the cultural heritage sector. The purpose was to get a picture of what the public sector’s cultural heritage consists of and why so. The research question was: What gives the status of cultural heritage? This was examined by looking at further questions: What defines the concept of cultural heritage? Who decides what should be considered cultural heritage? What is significant when discussing cultural heritage? One conclusion is that the concept itself is experienced as diffuse but that the meaning can be summarized as the traces we leave behind to be preserved by future generations. The question of who decides what should be considered cultural heritage is determined by a number of factors; partly it is up to the laws and councils that control parts of the work done by the cultural heritage sector, partly it is determined by the financial factors and partly it is the decisions and values of the individual person.

This paper concerns in which ways people from local communities’ value cultural heritage sites in their region and how they perceive their possibility to be an active part in its management. There have over the last decade been a number of performed studies showing that civic participation in the governing of heritage sites is to be sought for, simultaneously being essential when it comes to the benefits that may be achieved. There is, however, a criticism towards the managers of these cultural heritage sites that they fail to consider the local community, and consequently losing  peoples trust.  Identifying that field as an area that requires further studies, this case study aim to examine how people from the local community values the cultural heritage site Äskhults by and in which manner they feel able to participate in its management. Interviews is the method this study is based upon, where i have conducted eight separate interviews which has been structured around predetermined questions.   In this particular study the results show that a historical value is frequently referred to by the locals, and is what most of them treasured about the heritage site. It also became clear that the respondents highly valued their communication with the operators involved, however, the respondents impression on whether they actually could influence the decisions and governing of the cultural heritage site was less distinct and left some to be desired.

Den föreliggande uppsatsen undersöker huruvida, och i så fall på vilket sätt, Stockholms äldre lägenhetsbestånd renoveras och presenteras på bostadsmarknaden på 2010-talet. Jag har valt att undersöka fem lägenheter i hus uppförda mellan 1880 och 1930 meddelst bostadsannonser på Bovision. Frågor som jag ställt och försökt besvara med hjälp av detta material är bland andra: om man kan spåra att ett gällande ideal vad gäller såväl planlösning som inredning i dessa lägenheter, vad det i så fall är för ideal, hur det idealet kan beskrivas och tolkas, och om det idealet på något sätt modifieras utifrån husens ålder och stil. Jag kunde inte skönja några bevis på att husens respektive karaktärer särskilt iakttagits under renovering av våningarna. Eftersom exteriörerna på dessa fem hus skiljer sig så skulle ju i så fall också interiörerna variera, men det gjorde de inte vad jag kunde se. Av mitt material drog jag slutsatsen att man kunde påvisa ett starkt rådande nutida inredningsideal. I stället för att visa en känsla för den epok och stil i vilket huset uppförts och stå i tydlig och begriplig dialog därmed så följer de alla slaviskt dagens inredningsideal: det är mycket vitt, öppna planlösningar där möjligt, stora kök i direkt anslutning till sällskapsutrymmen och stor vikt lagd på hemmets teknik i form av maskinpark i kök och badrum. Det fanns inte mycket av originalitet i formgivningen av interiörerna. Tvärtom var många förvillande lika, både bildmässigt och i den beskrivande texten. Viljan till bevarande, såvida den finns alls, tar sig fragmentariska uttryck: en kakelugn här (ofta nu till följd av nya planlösningar hopplöst placerad), en stuckatur där. Det är framför allt originaldetaljer i så fall som lyfts fram; ett intresse för bostadens årsringar syns inte till. Det är antingen detaljer från ursprungsbygget eller dagens stil som helt härskar. Vitt, stort, öppet, ljust - det är honnörsorden för dessa interiörer. Ett annat populärt ord är generöst, ofta använt just om sällskapsdelarna i våningarna. Det verkar råda en oklar gräns mellan det privata och offentliga, en gräns som numera, i den mån den existerar alls, verkar dras inom hemmet. Slutligen spårade jag också en periferins och det provinsiellas eviga längtan mot centrum. Det engelska språket, inte minst i sin nordamerikanska tappning, har hög status i Sverige att döma av annonstexterna som tappert försöker använda diverse engelska ord och uttryck på lämpligt sätt och ofta misslyckas. Även rent materiellt hänvisas det till USA, och främst då New York, med en avtrubbande ihärdighet. Frågan om dessa renoveringsideal hotar eller förstör en del av det svenska kulturarvet är naturligtvis svår att besvara eftersom en kultur ständigt förändras i både stort och smått och uppfattningen om vad som utgör dess (bevaransvärda) arv likaledes går i vågor. Men den uppfattning som jag format mig under arbetets gång är ändå att dagens oavvänt likriktade renoveringsstil, i kombination med vad som förefaller vara en närmast total brist på kunnande och känsla inför bostadsbeståndet i fråga, betecknar ett försummande av en vacker och intressant del av vårt kulturarv.

Sammanfattning   Syftet med den här studien är att undersöka hur vanligt förekommande vävning i vävstol är i grundskolans textilundervisning, även att undersöka elevers uppfattningar om vävning och hur de agerade när de väver i vävstol. Det empiriska underlaget utgår från 30 postenkäter besvarade av textillärare från hela Sverige samt intervjuer och observationer av 13 elever i två slöjdgrupper på en skola i Stockholm. Undersökningen visar att 70 % av textillärarna har tillgång till vävstol i sin undervisning och drygt hälften av textillärarna tycker att det är mycket eller ganska viktigt med vävkunskaper, vilket får mig att tro att de som har svarat på enkäten är intresserade av vävning, vävstolens användande och fortlevnad. Flertalet av eleverna tyckte att det var ganska roligt att väva men också långtråkigt. Alla elever tyckte att det skulle finnas tillgång till en vävstol i en textilsal för de elever som vill väva ska ha möjlighet att göra det. Resultatet visar att eleverna i huvudsak arbetade koncentrerat med vävning.

The purpose of this study is to investigate the tendencies among pupils concerning their attitudes towards History and some of the stated goals in the present and in the proposed course plan of History, since there is, probably, a change coming in 2011. The study is built on questionnaires answered by one hundred pupils at a Swedish upper-secondary-school.   The results point to the fact that most of these pupils like history, but still they do not wish to make it an obligatory subject, which is a government proposal at the moment. Furthermore, the answers about sources, democracy, the use of History and the consciousness about History, have a clear tendency; there have been too little education about these areas during the pupils former nine years in school, still the pupils think that these are important areas to work with. Moreover, this study shows a disheartening picture when it comes to pupils knowledge of their cultural heritage. Only half of the pupils know which century Gustav Vasa lived in and just a third know what year universal suffrage was introduced in Sweden, two facts that ought to be set in most Swedes’ mind.

I denna studie undersöktes hur bilders betydelse förändras över tid och när de byter medium. Till undersökningen användes Albrecht Dürers kopparstick Riddaren, Döden och Djävulen (1513) som remedierades till 3D-grafik efter att först ha analyserat enligt en ikonografisk/ikonologisk metod.En artefakt skapades som sedan tillsammans med Dürers verk användes som grund för ett antal kvalitativa intervjuer. Resultatet tolkas som att det finns ett intresse och värde med remediering av kulturarv till 3D-grafik.En fortsättning av arbetet kunde vara att i samrådan med pedagoger utveckla en interaktiv artefakt till museum.

No description available.

Diss. Karlstad : Karlstads universitet, 2006.

Denna uppsats undersöker dels hur relationen ser ut mellan den statliga biståndsmyndigheten Sida och stiftelsen Kulturarv utan Gränser (KuG) samt vilka diskurser som förekommer i kommunikationen dem emellan, samt vilka positioner dessa intar i konstruktionen av kulturarvet under återuppbyggnadsprocessen efter kriget i Bosnien och Hercegovina. Materialet till undersökningen har bestått av projektansökningshandlingar som ansökningar, beslut och rapporter. Till hjälp för att analysera mitt material har jag haft Ashworth och Tunbridges modell som beskriver processen bakom konstruktionen av kulturarv. För att se hur relationen såg ut mellan KuG och Sida har jag använt Norman Faircloughs kritiska diskursanalys för att synliggöra den diskurs KuG och Sida verkar inom och hur den påverkas dels av andra diskurser men också av den sociala praktiken. Under drygt 10 år var Sida KuGs huvudfinansiär under stiftelsens arbete med restaureringar av byggnader, kompetensutveckling och institutionsbyggande för att bygga upp och stärka kulturvård- och kulturarvssektorn i Bosnien och Hercegovina. Utgångspunkten är att relationen mellan Sida och KuG i grunden var ojämn på grund av stiftelsens finansiella beroende till Sida. Resultatet av undersökningen visar att tack vare sitt övertag kom Sida att under den undersökta tidsperioden fullständigt omforma KuGs verksamhet. Från att ha varit inriktade mot att arbeta för bevarande och skydd av kulturarv i Bosnien och Hercegovina så skiftade stiftelsens fokus till att inriktas mot att jobba med kulturarv som en resurs för vidare social- och ekonomiska utveckling / This thesis examines two things, first the relationship between the aid agency Swedish International Development Co-operation Agency (Sida) and the Swedish foundation Cultural Heritage without Borders (CHwB) by examine the discourses that occur in the communication between them. The second aim is to see what part the two organizations play in the construction of the cultural heritage during the reconstruction process after the war in Bosnia and Herzegovina. The material for the survey consisted of documents related to project applications such as applications them self’s, decisions and reports. To analyze my material, I use Ashworth and Tunbridge's model describing the process behind the construction of cultural heritage. To see the relationship between CHwB and Sida, I have used Norman Fairclough's critical discourse analysis to visualize the discourses CHwB and Sida operates within and how they are influenced by other discourses but also by the social practice. For more than 10 years, Sida is CHwB's main financier during the foundation's work with restoration of buildings, development of competence and institution building to re-build and strengthen the cultural heritage sector in Bosnia and Herzegovina. The starting point is that the relationship between Sida and CHwB was fundamentally uneven because the foundation was financially dependent on Sida. The result of the survey shows that, due to its financial advantage, Sida completely transformed CHwB during the reviewed time-period. From focusing on working for the conservation and protection of cultural heritage, the Foundation's focus is shifting towards focusing on working with cultural heritage as a resource for further social and economic development