<p>A quantitative study of student opinions of litterary teachings of upper secondary school pupils in their last year of education at the level.</p>

<p>I läroplanen Lpo-94 står det att skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola ska behärska det svenska språket samt kunna lyssna och läsa aktivt. Självklart har man alltid läst och diskuterat olika författare i skolan, men jag är mer intresserad av att se om dagens lärare använder sig av litteraturen i sin undervisning på ett sådant sätt att man utgår från skönlitteratur för att uppnå andra mål som står uttryckta i läroplanen. Jag tror att det är betydelsefullt att som lärare vara medveten om varför man väljer att presentera viss litteratur till enskilda elever eller en klass. Syftet med denna studie är i första hand att undersöka vad som styr svensklärares val av skönlitteratur i skolan och hur man sedan väljer att arbeta med denna litteratur. Jag vill undersöka huruvida där finns ett uttalat syfte med det arbete som ska utföras och om de didaktiska frågorna är närvarande i detta arbete. Studien genomfördes på en skola i västra Sverige och bygger på en kvalitativ forskningsansats. Jag har intervjuat sex stycken svensklärare som alla representerar de olika arbetslag som finns på skolan. I resultatet framgår vad som egentligen styr svensklärares val av skönlitteratur i skolan samt hur de arbetar med den. Samtliga lärare tyckte att skönlitteraturen var en viktig del i undervisningen och ansåg att den hade stort utrymme. Det visade sig vara förhållandevis små skillnader mellan svensklärarnas olika syn- och arbetssätt, vilket kan förklaras av att de arbetar på samma skola och under samma förutsättningar.</p>

A quantitative study of student opinions of litterary teachings of upper secondary school pupils in their last year of education at the level.

I läroplanen Lpo-94 står det att skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola ska behärska det svenska språket samt kunna lyssna och läsa aktivt. Självklart har man alltid läst och diskuterat olika författare i skolan, men jag är mer intresserad av att se om dagens lärare använder sig av litteraturen i sin undervisning på ett sådant sätt att man utgår från skönlitteratur för att uppnå andra mål som står uttryckta i läroplanen. Jag tror att det är betydelsefullt att som lärare vara medveten om varför man väljer att presentera viss litteratur till enskilda elever eller en klass. Syftet med denna studie är i första hand att undersöka vad som styr svensklärares val av skönlitteratur i skolan och hur man sedan väljer att arbeta med denna litteratur. Jag vill undersöka huruvida där finns ett uttalat syfte med det arbete som ska utföras och om de didaktiska frågorna är närvarande i detta arbete. Studien genomfördes på en skola i västra Sverige och bygger på en kvalitativ forskningsansats. Jag har intervjuat sex stycken svensklärare som alla representerar de olika arbetslag som finns på skolan. I resultatet framgår vad som egentligen styr svensklärares val av skönlitteratur i skolan samt hur de arbetar med den. Samtliga lärare tyckte att skönlitteraturen var en viktig del i undervisningen och ansåg att den hade stort utrymme. Det visade sig vara förhållandevis små skillnader mellan svensklärarnas olika syn- och arbetssätt, vilket kan förklaras av att de arbetar på samma skola och under samma förutsättningar.

Diss. Örebro : Örebro universitet, 2006.

<p>Syftet var att undersöka förekomsten av icke-västerländsk litteratur i ämnet svenska på gymnasiet. Sex läromedel har undersökts för att se om och på vilket sätt icke-västerländsk litteratur framställs. Därtill har intervjuer med lärare och bibliotekarier gjorts för att se om de introducerar eleverna för icke-västerländsk litteratur.</p>

Syftet var att undersöka förekomsten av icke-västerländsk litteratur i ämnet svenska på gymnasiet. Sex läromedel har undersökts för att se om och på vilket sätt icke-västerländsk litteratur framställs. Därtill har intervjuer med lärare och bibliotekarier gjorts för att se om de introducerar eleverna för icke-västerländsk litteratur.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka svensklärares intentioner med litteraturundervisningen på gymnasiet, hur undersökningens resultat förhåller sig till Lars-Göran Malmgrens etablerade svenskämneskonceptioner, samt belysa resultatet i relation till litteraturdidaktisk forskning för att synliggöra olika konsekvenser av tänkta intentioner. Uppsatsen empiri utgörs av inskickat och nätbaserat undervisningsmaterial samt intervjuer med verksamma svensklärare. På ett övergripande plan är ambitionen att studien bidrar till att belysa lärares reflektioner om litteraturundervisningens innehåll.   I resultatet framträder den traditionella litteraturundervisningen som vanligast förekommande bland de intentioner lärarna har med undervisningen. Eftersom starka traditioner inom ett ämne tenderar att befästas och bli till norm gör det att andra sätt att se på ett ämne marginaliseras eller inte släpps fram, vilket ska ses som ett problem. Lärarnas utsagor kan om de sammanställs i kategorier ses som diskursiva praktiker som kan befästa eller utmana den rådande ordningen, hegemonin. Resultaten synliggör olika kategorier som i förhållande till Malmgrens svenskämneskonceptioner ger en mer komplex bild av litteraturundervisningen.    I den avslutande diskussionsdelen behandlas den tredje forskningsfrågan. Kategorierna problematiseras i relation till delar av en litteraturdidaktisk diskurs. De åsikter som kommer tydligast till uttryck är å ena sidan att elever finner litteraturundervisningen meningslös när klassiska verk och kända texter utgör det centrala innehållet. Å andra sidan menar företrädare för den mer traditionella litteraturundervisningen att elever inte utvecklas som läsare eller individer om inte mer avancerade texter finns och utmanar tidigare uppfattningar och föreställningar om litteratur.

Syftet med uppsatsen var att ta reda på hur fyra gymnasieelever talar om skönlitteratur och därmed få kunskap om hur dessa elever uppfattar läsning av skönlitteratur inom svenskundervisningen. För att uppnå syftet använde jag mig av en kvalitativ ansats, med fokusgrupp som metod. Jag anlade ett receptionsteoretiskt perspektiv som jag analyserade och diskuterade resultaten utifrån. Resultaten i min studie visar på ett didaktiskt problem inom svenskundervisningen i skolan, som bekräftar den tidigare forskning inom ämnet, som jag har tagit del av. Litteraturundervisningen i skolan styr elever mot en begränsad läsning i vilken elevernas läsupplevelse blir mindre viktig än de uppgifter som omger läsningen.

I denna forskningskonsumerande uppsats undersöks hur skönlitteraturen används i svenskundervisningen, både ur ett historiskt perspektiv och enligt dagens forskning i klassrumspraktik. Den stora frågan är varför man läser skönlitteratur i skolan. De historiska legitimeringarna för läsning av skönlitteratur har visat sig vara relativt få och okomplicerade i jämförelse med dagens. Under svenskämnets första hundra år läste man i princip skönlitteratur av ett enda skäl – att fostra eleverna in i en gemensam kulturell bildning. Det kulturarv som skulle föras vidare till nästkommande generation bestod av en enhetlig litterär kanon av de mest framstående svenska och västerländska författarna. På detta sätt var dåtidens litteraturundervisning okomplicerad. Idag däremot, har synen på skönlitteratur i undervisningen förändrats avsevärt. Enligt den rådande läsarorienterade teorin utgår man från läsaren själv vid tolkning och analys av skönlitterära texter. Legitimeringarna som förespråkas är därför mer individorienterade och subjektiva idag. Anledningen till det paradigmskifte som ägt rum har sin förklaring i samhällets kulturella friställning och medieteknologins framfart. Idag finns inga fasta normer kring ”fin- och fulkultur”. Det finns inte heller några tydliga riktlinjer och definieringar kring vad en skönlitterär text är. Den term som idag används i styrdokumenten är ”texter ur ett vidgat perspektiv”. Uppsatsen bygger framförallt på tre nutida svenska avhandlingar i klassrumspraktik som behandlar litteraturläsning i grundskolans senare år och på gymnasiet. Genom dessa analyseras den skönlitterära undervisningens tydligaste tendenser vad gäller syfte, innehåll och metod. Den rådande kursplanen i svenska för det obligatoriska skolväsendet används i diskussionen för att exemplifiera den skönlitterära undervisningens intentioner. I diskussionen behandlas eventuella pedagogiska konsekvenser som de moderna skönlitterära legitimeringarna medför.