Bakgrund: Det finns ett uttalat behov av att samtala om döden vid livets slut, hos både patienter och anhöriga. Behovet varierar i omfattning och kan innehålla så väl existentiella frågor, som praktiska göromål kring begravningen. Genom att prata om döden kan patienternas oro minskas och vården i livets slut kan bli mer personcentrerad. Sjuksköterskans uppgift är inte enbart att vårda patienten fysiskt, utan även se till patientens psykiska tillstånd, vilket kan ske exempelvis med samtal. Ur ett omvårdnadsperspektiv är det intressant att veta hur vårdpersonalen upplever dessa samtal, om de präglas av vårdpersonalens egna inställningar till döden, eller om de fokuserar på patientens behov och den personcentrerade vården. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka hur vårdpersonalupplever samtal om döden med patienter nära livets slut. Metod: Arbetet genomfördes som en kvalitativ litteraturstudie baserad på 12 vetenskapliga studier. Resultat: Vårdpersonals upplevelser av samtal om döden fördelades på tre huvudteman; Vårdpersonalen undviker samtal om döden med patienter, Vårdpersonalen vill säga sanningen till patienterna, Samtal om döden kräver balans och timing. Konklusion: Vårdpersonal upplever samtal om döden som svåra, på grund av tids- och kompetensbrist och undviker dem ofta. De upplever att undvika samtal om döden kortsiktigt kan skydda patienten från stress och oro, men för att ge personcentrerad vård måste vårdpersonal involvera patienten. Efterhand samlar vårdpersonalen erfarenhet i yrket, men utbildning i ämnet krävs för att även nyutexaminerade sjuksköterskor ska känna sig trygga i samtal omdöden med patienter och hitta balans i när dessa bör ske. / Background: Patients and relatives express a need to talk about death at the end of life. This includes both existential issues and practical tasks like funeral arrangements. Allowed talking about death, patients' worries can be reduced and end of life care more person-centred. The nurse's task is to take care of the patient including the patient's mental state, as through conversations. From a nursing perspective, it is interesting to learn how health personnel experience these conversations, if they are characterized by staff attitudes towards death, or focused on patient needs and person-centred care. Aim: To investigate how health personnel experience conversations about death, with patients near the end of life. Method: A qualitative literature study based on 12 scientific studies. Results: Health personnel’s experiences of conversations about death were divided into three main themes; The health personnel avoid conversations about death with patients, The health personnel want to tell the truth to the patients, Conversations about death require balance and timing. Conclusion: Health personnel experience conversations about death as difficult, due to lack of time and skills and prefer to avoid them. They experience avoiding conversations about death can protect the patient in the short term from stress and anxiety, but toprovide person-centered care, health personnel must involve the patient. Gradually, the health personnel gathers experience in the profession, but training in the subject is required so that even newly graduated nurses can feel safe in conversations about death with patients, and find balance in when these should take place.