Bakgrund: Tidigare forskning visar att den palliativa vården är vanligast i hemmen men i takt med en ökande och åldrande befolkning blir den palliativa vården på sjukhusavdelningar alltmer efterfrågad och behoven för detta ökar. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede på sjukhusavdelningar. Metod: En systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes. Resultat: Tre teman framkom; att bidra till en värdig död, att vara emotionellt involverad och att utvecklas i flera dimensioner. Dessa utmynnade i totalt sju subteman. Sjuksköterskor ansåg att relationer och miljöer kan påverka en god död. De erfor att det var svårt att hitta en balans mellan att vara personlig och professionell och att de kunde känna sig otillräckliga. Samtidigt var det givande för sjuksköterskorna som utvecklades personligt och professionellt, vilket bidrog till ett bättre omvårdnadsarbete i framtiden. Slutsats: Sjuksköterskor ansvarar för patienten men tar också ett stort ansvar för att de anhöriga ska vara delaktiga samt känna välbefinnande och trygghet. Sjuksköterskor erfor det svårt att vårda patienter i livets slutskede. Trots detta gav det mycket tillbaka till sjuksköterskorna vilket ökade deras välbefinnande och deras vilja och ork att fortsätta med sitt arbete.

Inledning: Psykoterapi och psykoanalys är påfallande frånvarande i studier när det gäller palliativ vård och död. Syftet med denna undersökning är att undersöka hur psykoterapeuter arbetar i terapi med döende patienter. Frågeställning: Hur arbetar psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning med döden i terapirummet? Metod: Studien baseras på halvstrukturerade intervjuer med fem legitimerade psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning med erfarenhet av terapi med döende patienter. Materialet analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultat: Resultatet beskriver psykoterapeuters arbete med döende patienter. Fyra teman framträder. Det första belyser att döden är ramen i terapin. Det andra visar på den livsviktiga alliansen. Det tredje beskriver närmare den terapeutiska praktiken och innehållet i terapin. Det fjärde beskriver de särskilda utmaningar som terapeuten möter i terapi med döende patienter. Diskussion: I studien framkommer att döden återverkar på hela terapiförloppet. Döden blir ramen i terapi med döende patienter. När det gäller alliansen ser den ut att komma snabbare i terapier med döende patienter. Själva innehållet i terapin blir också något annorlunda, det blir ett annat fokus. Livsfrågor får ett stort utrymme. Många starka känslor väcks i terapin, såväl hos patient som hos terapeut. Teoribildningens betydelse betonas för att kunna förstå dessa känslor i termer av överföring/motöverföring och projektion/identifikation. Bland det mest utmanande i terapier med döende patienter är de starka känslor som väcks hos terapeuten. Studiens resultat är i linje med tidigare forskning som främst består av kliniska rapporter. / Introduction: Psychotherapy and psychoanalysis are strikingly absent in studies of palliative care and death. The purpose of this study is to explore how psychotherapists work in therapy with dying patients. Research question: How do psychotherapists with psychodynamic orientation work with death in the therapy room? Method: The study is based on semi-structured interviews with five licensed psychotherapists with psychodynamic orientation and with experience of therapy with dying patients. The material was analyzed using thematic analysis. Results: The result describes psychotherapists' work with dying patients. Four themes emerge. The first theme is that death becomes the framework of the therapy. The second theme shows the vital alliance. The third theme describes the therapeutic practice and the content of the therapy. The fourth theme describes the specific challenges that the therapist faces in therapy with dying patients. Discussion: The study reveals that death affects the entire therapy. Death becomes the framework in therapy with dying patients. Alliance seems to come faster in therapies with dying patients. The content of the therapy will have a different focus. Life issues are given a lot of space. Many strong feelings are aroused in the therapy, both in the patient and in the therapist. The importance of theory formation is emphasized in order to understand these feelings in terms of transference/countertransference and projection/identification. The strong feelings aroused by the therapist is among the most challenging issues in therapies with dying patients. The results of the study are in line with previous research, which mainly consists of clinical reports.