Fysikundervisningen i gymnasieskolan anses av många som tråkig och svår. Ett sätt att försöka göra fysiken både roligare och mer begripbar är att använda en av fysikens fundamentala arbetssätt, laborationer. Ett modernt sätt att laborera kan vara att använda dataloggers, en mätvärdesbehandlare som via en dator presenterar laborationsresultaten i form av värdetabeller och grafer. Med hjälp av elevenkäter och lärarintervjuer på två gymnasieskolor, skall denna undersökning försöka ta reda på vad lärare och elever som jobbat med denna utrustning i gymnasieskolan anser. Resultatet visar att dataloggers kan vara ett bra komplement till vanliga laborationer om ekonomin tillåter och om man som lärare är beredd att lägga ned den tid som krävs för att behärska utrustningen. Det finns dock ett huvudproblem, det kan bli för mycket datorkrångel, speciellt om inte eleverna får väl anpassade instruktioner eller om laborationerna är så få eller förekommer så sällan att eleverna inte hinner bli någorlunda förtrogen med handhavandet.

<p>Fysikundervisningen i gymnasieskolan anses av många som tråkig och svår. Ett sätt att försöka göra fysiken både roligare och mer begripbar är att använda en av fysikens fundamentala arbetssätt, laborationer. Ett modernt sätt att laborera kan vara att använda dataloggers, en mätvärdesbehandlare som via en dator presenterar laborationsresultaten i form av värdetabeller och grafer. Med hjälp av elevenkäter och lärarintervjuer på två gymnasieskolor, skall denna undersökning försöka ta reda på vad lärare och elever som jobbat med denna utrustning i gymnasieskolan anser. Resultatet visar att dataloggers kan vara ett bra komplement till vanliga laborationer om ekonomin tillåter och om man som lärare är beredd att lägga ned den tid som krävs för att behärska utrustningen. Det finns dock ett huvudproblem, det kan bli för mycket datorkrångel, speciellt om inte eleverna får väl anpassade instruktioner eller om laborationerna är så få eller förekommer så sällan att eleverna inte hinner bli någorlunda förtrogen med handhavandet.</p>

<p>Many endotherms use torpor on a seasonal or daily basis to conserve metabolic resources during difficult conditions, but the capacity to do so has never been recognized as varying intraspecifically. I hypothesized that populations that are exposed to prolonged cold, snow, or scarcity of food resources relative to other conspecifics may express torpor despite the fact that other conspecifics may not use, or even be capable of, torpor. I studied thermoregulation of black-tailed prairie dogs (<I>Cynomys ludovicianus</I>) and Ords kangaroo rats (<I>Dipodomys ordii</I>) at the extreme northernmost periphery of each species range to determine whether there is evidence for geographic variation in torpor patterns.</p><p>Contrary to previous studies of black-tailed prairie dogs near the centre of the species range, I found that northern prairie dogs hibernate during winter, spending up to 95 days per year in torpor. Synchrony of body temperature patterns of some individuals suggests that northern prairie dogs hibernate communally. Similarly, in contrast to previous studies of kangaroo rats in more southern localities, I found that northern Ords kangaroo rats use daily torpor during winter, entering torpor on up to 70 days per year. Kangaroo rats that use deep torpor exhibit comparable survival and pre-winter body mass, but poorer spring body condition, than kangaroo rats that do not use deep torpor. I reported the details of my procedures for studying thermoregulation of small mammals in the wild, to encourage comparable studies that would provide additional insights on intraspecific variation in torpor patterns. My findings are the first to demonstrate that the capacity for torpor varies predictably on a geographic basis.</p>

<p>Many endotherms use torpor on a seasonal or daily basis to conserve metabolic resources during difficult conditions, but the capacity to do so has never been recognized as varying intraspecifically. I hypothesized that populations that are exposed to prolonged cold, snow, or scarcity of food resources relative to other conspecifics may express torpor despite the fact that other conspecifics may not use, or even be capable of, torpor. I studied thermoregulation of black-tailed prairie dogs (<I>Cynomys ludovicianus</I>) and Ords kangaroo rats (<I>Dipodomys ordii</I>) at the extreme northernmost periphery of each species range to determine whether there is evidence for geographic variation in torpor patterns.</p><p>Contrary to previous studies of black-tailed prairie dogs near the centre of the species range, I found that northern prairie dogs hibernate during winter, spending up to 95 days per year in torpor. Synchrony of body temperature patterns of some individuals suggests that northern prairie dogs hibernate communally. Similarly, in contrast to previous studies of kangaroo rats in more southern localities, I found that northern Ords kangaroo rats use daily torpor during winter, entering torpor on up to 70 days per year. Kangaroo rats that use deep torpor exhibit comparable survival and pre-winter body mass, but poorer spring body condition, than kangaroo rats that do not use deep torpor. I reported the details of my procedures for studying thermoregulation of small mammals in the wild, to encourage comparable studies that would provide additional insights on intraspecific variation in torpor patterns. My findings are the first to demonstrate that the capacity for torpor varies predictably on a geographic basis.</p>

When cutting an ice from lakes and ponds gaseous phase displays often ubiquitous bubble textures along the ice thickness. The occurrence of bubbles (enclosures filled with the gas) in ice relates to a content of the dissolved gas in the lake/pond water prior to freezing over the surface. When water freezes, dissolved gases are rejected and redistributed at the ice-water interface, depending on the saturation ratio between the gas and water. If the concentration of dissolved gases surpasses a critical value (as freezing progresses), the water at the interface becomes supersaturated, and gas bubbles nucleate and grow to a visible size along the interface. The bubbles generated at the ice-water interface are either incorporated into the ice crystal as the ice-water interface advances, thus forming gas pores in the ice, or released from the interface. If there is incorporation or release is determined by several factors. The bubbles nucleated at the advancing ice-water interface may be characterized by concentration, shape, and size, which depend on growth rate of ice, the amount of gases dissolved in water, and the particulate content of water. This work focused on the relation between growth rates of the ice and the occurrence of bubbles in the pond ice. I monitored the temperature of the ice formed...