Usage of financial measurements that address the default probability of counterparties have been market practice for some time. Quantifying counterparty credit risk is usually done through the credit value adjustment which adjusts the value from a risk-free value to a risky value. When quantifying the credit value adjustment there is an important assumption that the financial exposure (value) and probability of counterparty default are independent variables. Wrong-way risk implies a relationship where exposure and probability of default are increasing together. It is an unfavourable relationship since as a party stands to gain more the probability of the counterparty not being able to pay also increase. When removing the independency assumption, the quantification of the credit value adjustment becomes more complex and there are several different methodologies with the aim to quantify CVA without the independency assumption. This paper analyses different methods of quantification and discusses different potential mitigators of wrong-way risk. But also, a case study searching for potential wrong-way exposures at a Swedish investment bank. The case study considers whether the exposures could potentially be influenced by wrong-way risk through stress tests on different value adjustments. The stress tests change the value adjustment and in turn imply wrong-way movements. At an investment bank that work towards minimizing risk it would be surprising to find large wrong-way risk exposures. But there are some interesting observations which could be deemed as wrong-way movements and would be interesting for the bank to investigate. Overall for the bank, wrong-way risk exposure cannot be claimed as significant. Conclusions involve modelling approach I deem the most useful in a perspective of calibration methodology, computer efficiency and deviation. Also, some suggestion of further development of this paper. / Under en tid har användning av finansiella mått som inkluderar motpartskreditrisk varit marknadsstandard. Kreditvärdesjustering används för att kvantifiera motpartskreditrisk och justerar värdet från ett riskfritt till ett värde som inkluderar motpartskreditrisk. När man justerar värdet används ett viktigt antagande som säger att den finansiella exponeringen (värdet) samt sannolikheten att motparten inte uppfyller sina förpliktelser är oberoende variabler. Felvägsrisk implicerar ett förhållande där exponeringen och sannolikheten att motparten inte kan uppfylla sina förpliktelser ökar tillsammans. Det är ett ofördelaktigt förhållande eftersom när en part kan tjäna mer ökar sannolikheten att motparten inte kan betala. När oberoende-antagandet tas bort blir kvantifieringen mer komplex, men det finns flera olika metoder som kvantifierar kreditvärdesjusteringen utan oberoende-antagandet. Denna uppsats analyserar olika kvantifieringsmetoder och diskuterar olika metoder för att minimera felvägsrisk. Uppsatsen innehåller även en fältstudie med syfte att hitta felvägsrisk bland exponeringarna hos en svensk investeringsbank. Fältstudien överväger huruvida exponeringarna eventuellt kan vara influerade av felvägsrisk genom att stressa olika mått för värdejustering. Stresstesterna påverkar värdejusteringen som i sin tur kan implicera felvägsrisk. Hos en svensk investeringsbank vars arbete involverar att minimera risk hade det varit förvånande att hitta stora exponeringar med felvägsrisk. Men det finns vissa observationer som tycks påvisa ofördelaktiga förhållanden som tyder på felvägsrisk. Dessa observationer skulle vara intressant för banken att se över utifrån den potentiella felvägsrisken. Överlag för banken kan jag inte påstå att exponeringen av felvägsrisk är signifikant. Slutsatserna involverar vilken modelleringsmetod som jag anser är mest användbar utifrån kalibrering, dataeffektivitet och potentiell avvikelse. Samt några förslag på vidare utveckling av denna rapport.

In this thesis, the pricing of counterparty credit risk on an OTC plain vanilla interest rate swap is investigated. Counterparty credit risk can be defined as the risk that a counterparty in a financial contract might not be able or willing to fulfil their obligations. This risk has to be taken into account in the valuation of an OTC derivative. The market price of the counterparty credit risk is known as the Credit Value Adjustment (CVA). In a bilateral contract, such as a swap, the party’s own creditworthiness also has to be taken into account, leading to another adjustment known as the Debit Value Adjustment (DVA). Since 2013, the international accounting standards (IFRS) states that these adjustments have to be done in order to reflect the fair value of an OTC derivative. A short background and the derivation of CVA and DVA is presented, including related topics like various risk mitigation techniques, hedging of CVA, regulations etc.. Four different pricing frameworks are compared, two more sophisticated frameworks and two approximative approaches. The most complex framework includes an interest rate model in form of the LIBOR Market Model and a credit model in form of the Cox-Ingersoll- Ross model. In this framework, the impact of dependencies between credit and market risk factors (leading to wrong-way/right-way risk) and the dependence between the default time of different parties are investigated. / I den här uppsatsen har prissättning av motpartsrisk för en OTC ränteswap undersökts. Motpartsrisk kan definieras som risken att en motpart i ett finansiellt kontrakt inte har möjlighet eller viljan att fullfölja sin del av kontraktet. Motpartsrisken måste tas med I värderingen av ett OTC-derivat. Marknadspriset på motpartrisken är känt som Credit Value Adjustment (CVA). I ett bilateralt kontrakt, t.ex. som en swap, måste även den egna kreditvärdighet tas med i värderingen, vilket leder till en justering som är känd som Debit Value Adjustment (DVA). Sedan 2013 skall, enligt den internationella redovisningsstandarden (IFRS), dessa prisjusteringar göras vid redovisningen av värdet för ett OTC derivat. En kort bakgrund samt härledningen av CVA och DVA ar presenterade tillsammans med relaterade ämnen. Fyra olika metoder för att beräkna CVA har jämförts, två mer sofistikerade metoder och två approximativa metoder. I den mest avancerade metoden används en räntemodell i form av LIBOR Market Model samt en kreditmodell i form av en Cox-Ingersoll-Ross modell. I den här metoden undersöks även påverkan av CVA då det existerar beroenden mellan marknads