<p>Den Svenska flottans ytstridsförmåga är idag uppbyggd av ett antal relativt små fartyg. Det är ett resultat av ett koncept som togs fram under det kalla kriget. Konceptet kallas för ”den lätta flottan” och bygger på idén att med hjälp av modern teknik så kan samma förmågor som ryms i ett stort ytstridsfartyg spridas på flera små enheter. Svenska flottans ytstridskrafter är således anpassade till det gamla invasionsförsvaret. Uppsatsens syfte är att undersöka om flottan, mot bakgrund av ominriktningen till ett insatsförsvar, har anledning att åter införskaffa större fartyg.</p><p>I uppsatsen används de grundläggande förmågorna (ledning, verkan, information och underrättelser, rörelse, skydd samt uthållighet) som verktyg för att analysera Marinens uppgifter. Samma förmågor har sedan använts för att jämföra en korvetts och en fregatts egenskaper. Med hjälp av erfarenheter från Marinens insats i Libanon har en diskussion förts kring detta.</p><p>Allt sammantaget har gett resultatet att dagens lätta ytstridskrafter ej spelat ut sin roll, men insatsförsvaret ställer krav på framförallt rörlighet och uthållighet som endast fartyg i minst fregattstorlek kan leva upp till.</p> / <p>During the Cold War, the Swedish Navy developed a concept of surface warfare based on the idea that forces should be spread out on a number of smaller surface combatants rather than on a few big ones. This was possible due to new technology and new weapon systems such as guided torpedoes and missiles. The old dreadnoughts and battleships had become obsolete.</p><p>This concept, formed in a time when defence against invasion was the prime task of the Swedish Armed Forces, is still today the foundation on which the Swedish Navy is built on. Its surface warfare forces consist of small corvettes between 300 and 600 metric tonnes.</p><p>Since the end of the Cold War, the Swedish Armed Forces has undergone a transformation and is now a smaller, mission-oriented armed forces with ambitions of expeditionary capabilities. This means new tasks for the Swedish Navy and the question has been raised whether the small surface warfare ships are up to the task?</p><p>In this essay, the tasks of the Swedish Navy are analysed and broken down into six capacities. The same six capacities are used to compare the capabilities of a corvette and a frigate. The outcome of these analyses is then discussed and the experiences gained from the Swedish Navy’s mission in Lebanon have been taken into consideration.</p><p>The results show that while today’s small corvettes perform well at some tasks, for example force protection in extreme littorals, bigger ships are needed to carry out some tasks such as endurance-demanding sea control missions in far away seas.</p>

Den Svenska flottans ytstridsförmåga är idag uppbyggd av ett antal relativt små fartyg. Det är ett resultat av ett koncept som togs fram under det kalla kriget. Konceptet kallas för ”den lätta flottan” och bygger på idén att med hjälp av modern teknik så kan samma förmågor som ryms i ett stort ytstridsfartyg spridas på flera små enheter. Svenska flottans ytstridskrafter är således anpassade till det gamla invasionsförsvaret. Uppsatsens syfte är att undersöka om flottan, mot bakgrund av ominriktningen till ett insatsförsvar, har anledning att åter införskaffa större fartyg. I uppsatsen används de grundläggande förmågorna (ledning, verkan, information och underrättelser, rörelse, skydd samt uthållighet) som verktyg för att analysera Marinens uppgifter. Samma förmågor har sedan använts för att jämföra en korvetts och en fregatts egenskaper. Med hjälp av erfarenheter från Marinens insats i Libanon har en diskussion förts kring detta. Allt sammantaget har gett resultatet att dagens lätta ytstridskrafter ej spelat ut sin roll, men insatsförsvaret ställer krav på framförallt rörlighet och uthållighet som endast fartyg i minst fregattstorlek kan leva upp till. / During the Cold War, the Swedish Navy developed a concept of surface warfare based on the idea that forces should be spread out on a number of smaller surface combatants rather than on a few big ones. This was possible due to new technology and new weapon systems such as guided torpedoes and missiles. The old dreadnoughts and battleships had become obsolete. This concept, formed in a time when defence against invasion was the prime task of the Swedish Armed Forces, is still today the foundation on which the Swedish Navy is built on. Its surface warfare forces consist of small corvettes between 300 and 600 metric tonnes. Since the end of the Cold War, the Swedish Armed Forces has undergone a transformation and is now a smaller, mission-oriented armed forces with ambitions of expeditionary capabilities. This means new tasks for the Swedish Navy and the question has been raised whether the small surface warfare ships are up to the task? In this essay, the tasks of the Swedish Navy are analysed and broken down into six capacities. The same six capacities are used to compare the capabilities of a corvette and a frigate. The outcome of these analyses is then discussed and the experiences gained from the Swedish Navy’s mission in Lebanon have been taken into consideration. The results show that while today’s small corvettes perform well at some tasks, for example force protection in extreme littorals, bigger ships are needed to carry out some tasks such as endurance-demanding sea control missions in far away seas.

<p>1958 års Försvarsbeslut innebar att den svenska Marinens anslagstilldelning kraftigt minskades. Marinens uppgifter i invasionsförsvaret skulle i händelse av krig dessutom reduceras och till del övertas av Flygvapnet. FB 58 blev styrande för Marinens utveckling under hela perioden efter 1958.</p><p>Marinens sjöoperativa doktrin (doktrinen för sjöstridskrafterna) var vid denna tid inte officiell eller uttalad. Doktrinen har inte tidigare beskrivits som sådan för denna tidsperiod.</p><p>Uppsatsen beskriver Marinens sjöoperativa doktrin 1958-61. För rekonstruktionen prövar författaren en modell framtagen av övlt Tommy Pettersson (ChP 06-08) för en motsvarande studie av luftoperativ doktrin 1958-66. Uppsatsens beskrivning av doktrinen omfattar FB 58, säkerhetspolitik, ÖB krigsplanläggning på central nivå, beskrivningar av uppfattningen om hotbilden, fartygsmaterielen, taktik och marina övningar. Uppsatsen behandlar även beskrivning av samverkan och utveckling. Fokus för uppsatsen är doktrinen som den uttrycks genom marinens krigsplanläggning och krigsorganisation vilka beskrivs ingående</p> / <p>The 1958 parliamentary decision on defence marked a drastic reduction in the allotment of funds for the Navy. Furthermore, a significant portion of the Navy’s principal tasks in naval warfare would henceforth be taken over by the Air Force. The Navy’s development and doctrine has been heavily influenced by the 1958 decision on defence ever since.</p><p>The Navy did not at the time posses a formalized, official operational naval doctrine. The essay describes the factual doctrine for the 1958-61 time period. This essay is the first to attempt this.. For the reconstruction of the doctrine the author uses a theoretical model developed by ltcol Tommy Pettersson (ChP 06-08), for a similar study of the 1958-66 Air Force air doctrine on an operational level.</p><p>Aspects covered includes the 1958 defence decision, the supreme commander’s war planning, the Navy’s threat perception, vessels, equipment, exercises, inter service cooperation as well as development. Focus however is the doctrine as expressed in the Navy’s warplans and wartime organisation, which are described in some detail.</p>

1958 års Försvarsbeslut innebar att den svenska Marinens anslagstilldelning kraftigt minskades. Marinens uppgifter i invasionsförsvaret skulle i händelse av krig dessutom reduceras och till del övertas av Flygvapnet. FB 58 blev styrande för Marinens utveckling under hela perioden efter 1958. Marinens sjöoperativa doktrin (doktrinen för sjöstridskrafterna) var vid denna tid inte officiell eller uttalad. Doktrinen har inte tidigare beskrivits som sådan för denna tidsperiod. Uppsatsen beskriver Marinens sjöoperativa doktrin 1958-61. För rekonstruktionen prövar författaren en modell framtagen av övlt Tommy Pettersson (ChP 06-08) för en motsvarande studie av luftoperativ doktrin 1958-66. Uppsatsens beskrivning av doktrinen omfattar FB 58, säkerhetspolitik, ÖB krigsplanläggning på central nivå, beskrivningar av uppfattningen om hotbilden, fartygsmaterielen, taktik och marina övningar. Uppsatsen behandlar även beskrivning av samverkan och utveckling. Fokus för uppsatsen är doktrinen som den uttrycks genom marinens krigsplanläggning och krigsorganisation vilka beskrivs ingående / The 1958 parliamentary decision on defence marked a drastic reduction in the allotment of funds for the Navy. Furthermore, a significant portion of the Navy’s principal tasks in naval warfare would henceforth be taken over by the Air Force. The Navy’s development and doctrine has been heavily influenced by the 1958 decision on defence ever since. The Navy did not at the time posses a formalized, official operational naval doctrine. The essay describes the factual doctrine for the 1958-61 time period. This essay is the first to attempt this.. For the reconstruction of the doctrine the author uses a theoretical model developed by ltcol Tommy Pettersson (ChP 06-08), for a similar study of the 1958-66 Air Force air doctrine on an operational level. Aspects covered includes the 1958 defence decision, the supreme commander’s war planning, the Navy’s threat perception, vessels, equipment, exercises, inter service cooperation as well as development. Focus however is the doctrine as expressed in the Navy’s warplans and wartime organisation, which are described in some detail.