This paper investigates the social standing of båtsmän – Swedish navy seamen in the allotment system – who participated in the naval war against Russia in 1788–1790. The study examines the socioeconomic attainment and the social mobility among båtsmän recruited from two towns, Söderhamn and Hudiksvall. The main purpose of the study is to compare the image of the båtsmän presented by both representatives of the town council in Gävle (magistraten) and admiral Carl August Ehrenswärd, with the actual social position of the båtsmän from Söderhamn and Hudiksvall during the war 1788–1790. A number of sources are used. Achival records from the navy and the parishes are used to track the båtsmän and define their civilian social position before and after the war. The method is a demographic study based on family reconstruction. A comparison of the social structure of the båtsmän and the social structure of their parent generation is conducted, in order to discover any social mobility. A comparison between the inborn townsmen, the migrators born in the county, and the migrators born outside the county limit, is also conducted to detect any relationship between migration and social position. To answer the overarching question, why båtsmän are described as peasants and vagabonds by authorities, archival records from the parishes, the Office of the Chancellor of Justice, and the Krigskollegiet are used. The method is close reading of the documents, with a theoretical perspective based on Foucault’s theories of power and discipline The results of the study show a mismatch between the image presented by the authorities, and the social structure among the båtsmän. The majority of the 45 båtsmän had employment in the towns before they where enrolled. One third of the båtsmän where sailors before the war, a fact not noted in the General munster roll for 1788. There where also a number of manual workers and craftsmen, as well as some members of the bourgeoisie, who were enrolled. In this study, the social mobility between the båtsmän and the prior generation is strong. Half of a cohort of 35 båtsmän had a lower social position in comparison to their fathers, at the time of the war. Peasant’s sons with temporary jobs in towns were a clear example of social decline. The båtsmän that survived the war did not improve their occupational position when they returned to their civilian lives. Participating in the great victory at sea – the battle of Svensksund – 1790 did not benefit the båtsmän's occupational position. The image of the båtsmän as peasants and vagrants is based on the words of the navy and the bourgoise that has survived in the archives. It is the words of those in power, using the label of vagrancy as a tool to solve problems. This image represents a power structure and the struggle for power.

<p>Maritim säkerhet har sedan terrorattentatet i New York 2001-09-11 varit ett begrepp utan en tydlig definition. Trots detta används det frekvent i Sverige när frågor angående säkerhet till havs diskuteras. Utgångspunkten i uppsatsen är en egen definition av begreppet och hur hoten bör hanteras. I likhet med det vidgade säkerhetsbegreppet krävs samarbete mellan civila och militära aktörer. Det för att uppnå de mål som sätts upp i Sveriges säkerhetspolitik angående säkerhet på den maritima arenan. Maritim säkerhet hanteras bäst med närvaro till sjöss av statliga enheter med befogenhet att agera. I denna uppsats undersöks Sveriges säkerhetspolitiska mål angående säkerhet på den maritima arenan. Därefter undersöks hur målen används till styrning av Kustbevakningen och Försvarsmakten och vidare hur de omsättsi interna dokument hos aktörerna. Undersökningen visar att det genomgående, från politiska mål till styrningar av Försvarsmakten och Kustbevakningen, talas om samarbete, samverkan och närvaro till sjöss. Ordet samarbete nämns dock inte lika frekvent i styrningarna inom Marinen och Kustbevakningen. Det finns dock flera anledningar till varför det inte finns ett operativt samarbete. Dels på grund av rådande lagstiftning, dels till följd av relationen mellan myndigheterna. Dessa kan göra att det operativa samarbetet inte utvecklas i linje med de politiska målen.</p> / <p>Maritime security has since the attack in New York 2001-09-11 been a concept without a clear definition. In spite of this, it is frequently used when questions about security in the maritime arena is discussed. The starting point of this essay is a definition of the concept and how it is best handled. As in accordance with the broader security concept it takes cooperation between civil and military actors. This in order to achieve the goals set in the Swedish security policy regarding security in the maritime arena. Maritime security is best handled by ships in governmental service, such as the Coast Guard and the Royal Swedish Navy, which has the authority to act against crimes at sea. This essay examines Swedish security policy and its objectives regarding maritime security, how these are drafted into regulations for the Coast Guard and the Armed forces and further more how these are translated into internal documents by the actors. The survey shows that overall, from political objectives down to guidelines for the Coast Guard and the Armed forces, the words cooperation, collaboration and presence at sea are occurring. However, cooperation and collaboration are not as frequently used in the internal guidelines. The current laws make it hard for the Coast Guard and the Navy to cooperate. Although this is not the only reason, further cooperation is hampered by the relationship between the authorities, the perception of them selves and of each other. Because of this the cooperation is not progressing as the political aims intend to.</p>

Maritim säkerhet har sedan terrorattentatet i New York 2001-09-11 varit ett begrepp utan en tydlig definition. Trots detta används det frekvent i Sverige när frågor angående säkerhet till havs diskuteras. Utgångspunkten i uppsatsen är en egen definition av begreppet och hur hoten bör hanteras. I likhet med det vidgade säkerhetsbegreppet krävs samarbete mellan civila och militära aktörer. Det för att uppnå de mål som sätts upp i Sveriges säkerhetspolitik angående säkerhet på den maritima arenan. Maritim säkerhet hanteras bäst med närvaro till sjöss av statliga enheter med befogenhet att agera. I denna uppsats undersöks Sveriges säkerhetspolitiska mål angående säkerhet på den maritima arenan. Därefter undersöks hur målen används till styrning av Kustbevakningen och Försvarsmakten och vidare hur de omsättsi interna dokument hos aktörerna. Undersökningen visar att det genomgående, från politiska mål till styrningar av Försvarsmakten och Kustbevakningen, talas om samarbete, samverkan och närvaro till sjöss. Ordet samarbete nämns dock inte lika frekvent i styrningarna inom Marinen och Kustbevakningen. Det finns dock flera anledningar till varför det inte finns ett operativt samarbete. Dels på grund av rådande lagstiftning, dels till följd av relationen mellan myndigheterna. Dessa kan göra att det operativa samarbetet inte utvecklas i linje med de politiska målen. / Maritime security has since the attack in New York 2001-09-11 been a concept without a clear definition. In spite of this, it is frequently used when questions about security in the maritime arena is discussed. The starting point of this essay is a definition of the concept and how it is best handled. As in accordance with the broader security concept it takes cooperation between civil and military actors. This in order to achieve the goals set in the Swedish security policy regarding security in the maritime arena. Maritime security is best handled by ships in governmental service, such as the Coast Guard and the Royal Swedish Navy, which has the authority to act against crimes at sea. This essay examines Swedish security policy and its objectives regarding maritime security, how these are drafted into regulations for the Coast Guard and the Armed forces and further more how these are translated into internal documents by the actors. The survey shows that overall, from political objectives down to guidelines for the Coast Guard and the Armed forces, the words cooperation, collaboration and presence at sea are occurring. However, cooperation and collaboration are not as frequently used in the internal guidelines. The current laws make it hard for the Coast Guard and the Navy to cooperate. Although this is not the only reason, further cooperation is hampered by the relationship between the authorities, the perception of them selves and of each other. Because of this the cooperation is not progressing as the political aims intend to.

<p>1958 års Försvarsbeslut innebar att den svenska Marinens anslagstilldelning kraftigt minskades. Marinens uppgifter i invasionsförsvaret skulle i händelse av krig dessutom reduceras och till del övertas av Flygvapnet. FB 58 blev styrande för Marinens utveckling under hela perioden efter 1958.</p><p>Marinens sjöoperativa doktrin (doktrinen för sjöstridskrafterna) var vid denna tid inte officiell eller uttalad. Doktrinen har inte tidigare beskrivits som sådan för denna tidsperiod.</p><p>Uppsatsen beskriver Marinens sjöoperativa doktrin 1958-61. För rekonstruktionen prövar författaren en modell framtagen av övlt Tommy Pettersson (ChP 06-08) för en motsvarande studie av luftoperativ doktrin 1958-66. Uppsatsens beskrivning av doktrinen omfattar FB 58, säkerhetspolitik, ÖB krigsplanläggning på central nivå, beskrivningar av uppfattningen om hotbilden, fartygsmaterielen, taktik och marina övningar. Uppsatsen behandlar även beskrivning av samverkan och utveckling. Fokus för uppsatsen är doktrinen som den uttrycks genom marinens krigsplanläggning och krigsorganisation vilka beskrivs ingående</p> / <p>The 1958 parliamentary decision on defence marked a drastic reduction in the allotment of funds for the Navy. Furthermore, a significant portion of the Navy’s principal tasks in naval warfare would henceforth be taken over by the Air Force. The Navy’s development and doctrine has been heavily influenced by the 1958 decision on defence ever since.</p><p>The Navy did not at the time posses a formalized, official operational naval doctrine. The essay describes the factual doctrine for the 1958-61 time period. This essay is the first to attempt this.. For the reconstruction of the doctrine the author uses a theoretical model developed by ltcol Tommy Pettersson (ChP 06-08), for a similar study of the 1958-66 Air Force air doctrine on an operational level.</p><p>Aspects covered includes the 1958 defence decision, the supreme commander’s war planning, the Navy’s threat perception, vessels, equipment, exercises, inter service cooperation as well as development. Focus however is the doctrine as expressed in the Navy’s warplans and wartime organisation, which are described in some detail.</p>

1958 års Försvarsbeslut innebar att den svenska Marinens anslagstilldelning kraftigt minskades. Marinens uppgifter i invasionsförsvaret skulle i händelse av krig dessutom reduceras och till del övertas av Flygvapnet. FB 58 blev styrande för Marinens utveckling under hela perioden efter 1958. Marinens sjöoperativa doktrin (doktrinen för sjöstridskrafterna) var vid denna tid inte officiell eller uttalad. Doktrinen har inte tidigare beskrivits som sådan för denna tidsperiod. Uppsatsen beskriver Marinens sjöoperativa doktrin 1958-61. För rekonstruktionen prövar författaren en modell framtagen av övlt Tommy Pettersson (ChP 06-08) för en motsvarande studie av luftoperativ doktrin 1958-66. Uppsatsens beskrivning av doktrinen omfattar FB 58, säkerhetspolitik, ÖB krigsplanläggning på central nivå, beskrivningar av uppfattningen om hotbilden, fartygsmaterielen, taktik och marina övningar. Uppsatsen behandlar även beskrivning av samverkan och utveckling. Fokus för uppsatsen är doktrinen som den uttrycks genom marinens krigsplanläggning och krigsorganisation vilka beskrivs ingående / The 1958 parliamentary decision on defence marked a drastic reduction in the allotment of funds for the Navy. Furthermore, a significant portion of the Navy’s principal tasks in naval warfare would henceforth be taken over by the Air Force. The Navy’s development and doctrine has been heavily influenced by the 1958 decision on defence ever since. The Navy did not at the time posses a formalized, official operational naval doctrine. The essay describes the factual doctrine for the 1958-61 time period. This essay is the first to attempt this.. For the reconstruction of the doctrine the author uses a theoretical model developed by ltcol Tommy Pettersson (ChP 06-08), for a similar study of the 1958-66 Air Force air doctrine on an operational level. Aspects covered includes the 1958 defence decision, the supreme commander’s war planning, the Navy’s threat perception, vessels, equipment, exercises, inter service cooperation as well as development. Focus however is the doctrine as expressed in the Navy’s warplans and wartime organisation, which are described in some detail.

I takt med att det säkerhetspolitiska omvärldsläget förändrats har frågor kring statens förmåga att möta kriser och rena krigshandlingar accentuerats. En statlig utredning har därför föreslagit att på sikt skapa ett samlat sjöförsvar genom att integrera Kustbevakningen och Marinen i en gemensam myndighet. Riktningen på de politiska besluten har dock gått åt en fördjupad samverkan i stället trots att samverkan mellan Försvarsmakten och Kustbevakningen varit behäftad med svårigheter. Denna studie syftar till att analysera varför man i Sverige valt att utöka samverkan mellan Försvarsmakten och Kustbevakningen. Studien är en kvalitativ fallstudie där WPR-metoden används för att analysera SOU 2012:48 kompletterad med en samtalsintervju av en informant vid Försvarsdepartementet. Teoretisk utgångspunkt utgörs av Sundelius m.fl. forskning kring svensk nationell krishantering. Sammanfattningsvis kan konstateras att det inte finns någon politisk vilja till en sammanslagning. Detta grundar sig på en generell ovilja att blanda civila och militära uppgifter samt att man fram tills nyligen inte låtit statens förmåga att hantera kriser och ytterst ett väpnat angrepp vara dimensionerande. Vår slutsats är för att uppnå bästa möjliga operativa förmåga för staten att kunna hantera framtida kriser, och ytterst ett väpnat angrepp, så är en integrering av Kustbevakningen och Marinen i en och samma myndighet den bästa lösningen. / Along the changes in the security situation in the world, questions about the government's ability to face crisis and acts of war have risen. An official report of the Swedish Government has suggested that an integration of the Coast Guard and the Navy into a consolidated maritime defence force is needed in the future. The aim of governmental policy has despite this been on focusing on cooperation despite difficulties regarding the relationship between the Navy and the Coast Guard in cooperating. This study aims to analyze why Sweden has chosen to increase cooperation between the two authorities. The study is a qualitative case study in which WPR-approach is used to analyze the official government report supplemented by an interview with a ministry of defence official. The theoretical basis is the research of Sundelius et al consisting of theories regarding Swedish national crisis management. In summary - no political will exists regarding consolidation. It stems from a general unwillingness in mixing civilian and military tasks and that up until recently the government's ability to handle crisis, and ultimately war, was not the dimensioning aim. The conclusion is that in order to achieve the optimal ability for the government in handling future crisis and full war, an integration of the Coast Guard and Navy into one authority is the best solution.

<p>De svenska sjöoperativa helikoptersystemen såg sitt ljus för första gången på 1950-talet. Sedan denna pionjärålder har dessa system varit en del av den svenska marina krigföringen. Men vilken påverkan har de i realiteten haft på denna krigföring och hur har den svenska taktiken påverkats av helikoptersystemen?  Syftet med denna uppsats är att är utröna detta genom att belysa tre årtionden som har varit av stor vikt för det svenska marinflyget: 1960-talet, 1980-talet samt 2000-talet.</p><p>För att lättare påvisa vilken effekt dessa system har haft på den svenska marina krigföringen så utgår denna uppsats ur den teori som inom krigsvetenskapen kallas för kombinerad bekämpning. Denna teori behandlar de fenomen och fördelar som uppstår då flera vapensystem och/eller vapenslag kombineras för att uppnå en synergieffekt på slagfältet. Vinsten med denna synergieffekt är att befälhavaren lättare kan behålla initiativet och har fler valmöjligheter vid bekämpandet av en fiende. De egna sidans styrka skall i största möjliga mån ställas mot fiendens svagheter. </p><p> Uppsatsen visar på att under de specifika årtiondena har de sjöoperativa helikoptersystemen haft en stor betydelse för den svenska marina krigföringen och då framförallt inom området ubåtsjakt. Resultatet av studien visar vidare på att den påverkan som dessa system har haft på krigföringen varierar mellan de olika årtiondena med 1980-talet som de årtionde där påverkan har varit som störst. Tongivande för uppsatsen har varit den ubåtsjakt som bedrivits under de specifika årtiondena men den studie som genomförts i uppsatsen har även belyst andra områden som de sjöoperativa helikoptrarna har påverkat såsom transport, havsövervakning och ytmålspaning. Dock har påverkan här visat sig vara mindre än inom området ubåtsjakt.</p> / <p>The purpose of this study is to examine to what extent the Royal Swedish Navy Fleet Air Arm (RSNFAA), and more specifically the helicopters assigned to this weapons branch, has effected Swedish naval warfare tactics during three separate decades: namely the 1960´s 1980´s and 2000´s.  </p><p>The study takes its starting point in the theories that war science referrers to as combined arms.</p><p>The characteristics of the combined arms theory are to combine different weapon systems and weapon branches to conquer the enemy by attacking his weak spots. By combining weapon systems the commander in question will minimize his own weaknesses on the battlefield and therefore gain the upper hand on the enemy. </p><p>This theory gives a good theoretical view when analyzing which impact the Sea based operations- helicopters (SBO) have had during the specific decades that are being examined due to its ability to be applied on both land and naval forces.</p><p>Literature on the combined arms theory as well as historical documents over these three decades constitutes the main sources which have been used to carry out the study.</p><p>The result of the study shows that the implementing SBO-helicopters in the Swedish naval warfare tactics have had a major effect and more specifically in the AntiSubmarine Warfare (ASuW) area.</p>

De svenska sjöoperativa helikoptersystemen såg sitt ljus för första gången på 1950-talet. Sedan denna pionjärålder har dessa system varit en del av den svenska marina krigföringen. Men vilken påverkan har de i realiteten haft på denna krigföring och hur har den svenska taktiken påverkats av helikoptersystemen?  Syftet med denna uppsats är att är utröna detta genom att belysa tre årtionden som har varit av stor vikt för det svenska marinflyget: 1960-talet, 1980-talet samt 2000-talet. För att lättare påvisa vilken effekt dessa system har haft på den svenska marina krigföringen så utgår denna uppsats ur den teori som inom krigsvetenskapen kallas för kombinerad bekämpning. Denna teori behandlar de fenomen och fördelar som uppstår då flera vapensystem och/eller vapenslag kombineras för att uppnå en synergieffekt på slagfältet. Vinsten med denna synergieffekt är att befälhavaren lättare kan behålla initiativet och har fler valmöjligheter vid bekämpandet av en fiende. De egna sidans styrka skall i största möjliga mån ställas mot fiendens svagheter.   Uppsatsen visar på att under de specifika årtiondena har de sjöoperativa helikoptersystemen haft en stor betydelse för den svenska marina krigföringen och då framförallt inom området ubåtsjakt. Resultatet av studien visar vidare på att den påverkan som dessa system har haft på krigföringen varierar mellan de olika årtiondena med 1980-talet som de årtionde där påverkan har varit som störst. Tongivande för uppsatsen har varit den ubåtsjakt som bedrivits under de specifika årtiondena men den studie som genomförts i uppsatsen har även belyst andra områden som de sjöoperativa helikoptrarna har påverkat såsom transport, havsövervakning och ytmålspaning. Dock har påverkan här visat sig vara mindre än inom området ubåtsjakt. / The purpose of this study is to examine to what extent the Royal Swedish Navy Fleet Air Arm (RSNFAA), and more specifically the helicopters assigned to this weapons branch, has effected Swedish naval warfare tactics during three separate decades: namely the 1960´s 1980´s and 2000´s.   The study takes its starting point in the theories that war science referrers to as combined arms. The characteristics of the combined arms theory are to combine different weapon systems and weapon branches to conquer the enemy by attacking his weak spots. By combining weapon systems the commander in question will minimize his own weaknesses on the battlefield and therefore gain the upper hand on the enemy.  This theory gives a good theoretical view when analyzing which impact the Sea based operations- helicopters (SBO) have had during the specific decades that are being examined due to its ability to be applied on both land and naval forces. Literature on the combined arms theory as well as historical documents over these three decades constitutes the main sources which have been used to carry out the study. The result of the study shows that the implementing SBO-helicopters in the Swedish naval warfare tactics have had a major effect and more specifically in the AntiSubmarine Warfare (ASuW) area.