No description available.

No description available.

<p>I denna uppsats avhandlas hotuppfattningar och strategier för maritim säkerhet i Östersjön ur ett svenskt perspektiv. Ökade varuflöden, oljetransporter och handel inom östersjöregionen har tillsammans med den snabba omvärldsutvecklingen bidragit till ett nationellt och transnationellt intresse för bibehållen maritim säkerhet i Östersjön.</p><p>Syftet med uppsatsen är att med kunskap om av regering och riksdag identifierade hot under perioden 1998-2009, analysera vilka strategier Sverige valt för att hantera hoten och bibehålla den maritima säkerheten.</p><p>För att identifiera hoten mot svenska intressen i Östersjön har teorin om det vidgade säkerhetsbegreppet använts för att med sektorerna; politik, ekonomi, samhälle, miljö samt militär identifiera de hot som regering och riksdag lyfter fram i propositioner och försvarsberedningar.</p><p>Strategierna som har analyserats har fokus både på svenskt nationellt såväl som transnationellt samarbete och berör både nutid och framtid.</p><p>Resultatet av uppsatsen visar att Sverige lägger allt mer fokus på transnationellt samarbete med bl.a. EU och de nordiska länderna men att även instruktioner till svenska myndigheter betonar ökat behov av samarbete för att hantera de identifierade hoten.</p>

<p>Maritim säkerhet har sedan terrorattentatet i New York 2001-09-11 varit ett begrepp utan en tydlig definition. Trots detta används det frekvent i Sverige när frågor angående säkerhet till havs diskuteras. Utgångspunkten i uppsatsen är en egen definition av begreppet och hur hoten bör hanteras. I likhet med det vidgade säkerhetsbegreppet krävs samarbete mellan civila och militära aktörer. Det för att uppnå de mål som sätts upp i Sveriges säkerhetspolitik angående säkerhet på den maritima arenan. Maritim säkerhet hanteras bäst med närvaro till sjöss av statliga enheter med befogenhet att agera. I denna uppsats undersöks Sveriges säkerhetspolitiska mål angående säkerhet på den maritima arenan. Därefter undersöks hur målen används till styrning av Kustbevakningen och Försvarsmakten och vidare hur de omsättsi interna dokument hos aktörerna. Undersökningen visar att det genomgående, från politiska mål till styrningar av Försvarsmakten och Kustbevakningen, talas om samarbete, samverkan och närvaro till sjöss. Ordet samarbete nämns dock inte lika frekvent i styrningarna inom Marinen och Kustbevakningen. Det finns dock flera anledningar till varför det inte finns ett operativt samarbete. Dels på grund av rådande lagstiftning, dels till följd av relationen mellan myndigheterna. Dessa kan göra att det operativa samarbetet inte utvecklas i linje med de politiska målen.</p> / <p>Maritime security has since the attack in New York 2001-09-11 been a concept without a clear definition. In spite of this, it is frequently used when questions about security in the maritime arena is discussed. The starting point of this essay is a definition of the concept and how it is best handled. As in accordance with the broader security concept it takes cooperation between civil and military actors. This in order to achieve the goals set in the Swedish security policy regarding security in the maritime arena. Maritime security is best handled by ships in governmental service, such as the Coast Guard and the Royal Swedish Navy, which has the authority to act against crimes at sea. This essay examines Swedish security policy and its objectives regarding maritime security, how these are drafted into regulations for the Coast Guard and the Armed forces and further more how these are translated into internal documents by the actors. The survey shows that overall, from political objectives down to guidelines for the Coast Guard and the Armed forces, the words cooperation, collaboration and presence at sea are occurring. However, cooperation and collaboration are not as frequently used in the internal guidelines. The current laws make it hard for the Coast Guard and the Navy to cooperate. Although this is not the only reason, further cooperation is hampered by the relationship between the authorities, the perception of them selves and of each other. Because of this the cooperation is not progressing as the political aims intend to.</p>

Maritim säkerhet har sedan terrorattentatet i New York 2001-09-11 varit ett begrepp utan en tydlig definition. Trots detta används det frekvent i Sverige när frågor angående säkerhet till havs diskuteras. Utgångspunkten i uppsatsen är en egen definition av begreppet och hur hoten bör hanteras. I likhet med det vidgade säkerhetsbegreppet krävs samarbete mellan civila och militära aktörer. Det för att uppnå de mål som sätts upp i Sveriges säkerhetspolitik angående säkerhet på den maritima arenan. Maritim säkerhet hanteras bäst med närvaro till sjöss av statliga enheter med befogenhet att agera. I denna uppsats undersöks Sveriges säkerhetspolitiska mål angående säkerhet på den maritima arenan. Därefter undersöks hur målen används till styrning av Kustbevakningen och Försvarsmakten och vidare hur de omsättsi interna dokument hos aktörerna. Undersökningen visar att det genomgående, från politiska mål till styrningar av Försvarsmakten och Kustbevakningen, talas om samarbete, samverkan och närvaro till sjöss. Ordet samarbete nämns dock inte lika frekvent i styrningarna inom Marinen och Kustbevakningen. Det finns dock flera anledningar till varför det inte finns ett operativt samarbete. Dels på grund av rådande lagstiftning, dels till följd av relationen mellan myndigheterna. Dessa kan göra att det operativa samarbetet inte utvecklas i linje med de politiska målen. / Maritime security has since the attack in New York 2001-09-11 been a concept without a clear definition. In spite of this, it is frequently used when questions about security in the maritime arena is discussed. The starting point of this essay is a definition of the concept and how it is best handled. As in accordance with the broader security concept it takes cooperation between civil and military actors. This in order to achieve the goals set in the Swedish security policy regarding security in the maritime arena. Maritime security is best handled by ships in governmental service, such as the Coast Guard and the Royal Swedish Navy, which has the authority to act against crimes at sea. This essay examines Swedish security policy and its objectives regarding maritime security, how these are drafted into regulations for the Coast Guard and the Armed forces and further more how these are translated into internal documents by the actors. The survey shows that overall, from political objectives down to guidelines for the Coast Guard and the Armed forces, the words cooperation, collaboration and presence at sea are occurring. However, cooperation and collaboration are not as frequently used in the internal guidelines. The current laws make it hard for the Coast Guard and the Navy to cooperate. Although this is not the only reason, further cooperation is hampered by the relationship between the authorities, the perception of them selves and of each other. Because of this the cooperation is not progressing as the political aims intend to.

Globalisering, digitalisering och miljöförstöring är faktorer som bidragit till dagens komplexa säkerhetssituation, i synnerhet på den maritima arenan. Forskning inom maritim säkerhet pekar entydigt på att nyckeln till framgång är samverkan mellan alla aktörer, såväl civila som militära. Sverige och Finlands försörjning är beroende av säkra sjötransporter varför maritim säkerhet i Östersjön är viktig för ländernas utveckling. Sverige och Finlands fördjupade militära samarbete har varit fokus för flera studier men förutsättningarna för myndighetssamverkan i det bredare perspektivet maritim säkerhet har inte studerats i samma omfattning. Denna studie undersöker genom kvalitativ textanalys hur de båda länderna ser på myndighetssamverkan och vilka förutsättningar som finns för samverkan i kontexten maritim säkerhet. Analysen genomförs med stöd av teorier kring samverkan – hur begreppet tolkas och vilka faktorer som påverkar effektiv samverkan mellan myndigheter. Slutsatsen är att det finns stora likheter i hur de båda länderna organiserar sig inom det maritima området och förutsättningarna för samverkan är goda ur ett organisatoriskt perspektiv. Det finns dock kulturella skillnader mellan de olika myndigheterna vilka behöver beaktas. I båda länderna finns sedan tidigare flera etablerade samverkansnätverk vilka kan användas för att utveckla ett fördjupat samarbetet inom maritim säkerhet, ett område där båda länderna redan har kommit långt. Utifrån aktuell forskning krävs dock ännu mer ifråga om myndighetssamverkan och politisk vilja. Denna uppsats visar att förutsättningarna för detta finns.

Uppsatsen syftar till att analysera de förmågor som den maritima säkerheten i Sveriges närområde kräver. Dessa behov har sedan jämförts med aktuella maritima resurser genom en avslutande diskussion. Utgångspunkt har tagits i Regeringens havs –och utrikespolitik med inriktning på den maritima säkerheten.I uppsatsen motsvaras begreppet ”maritima enheter” av Kustbevakningen och marinen. Hoten mot den maritima säkerheten har identifierats utifrån de uppsatta mål som de maritima enheterna arbetar mot. Dessa har fördelats över Geoffrey Tills fem underkategorier för maritim säkerhet.Begreppet maritim säkerhet har sedan brutits ned till handlingsvägar och medel, det vill säga förmågor. Handlingsvägarna och medlen leder fram till målet, som är just maritim säkerhet.Resultatet från uppsatsen visar att Sverige som småstat ständigt måste kompromissa för att optimera sina maritima enheters förmågor för att uppnå målet maritim säkerhet. Vidare dras slutsatsen att internationella samarbeten spelar en viktig roll för Sverige i detta sammanhang. Slutligen konstateras att det finns brister i de maritima enheternas förmågor och att ett fortsatt aktivt prioriterings –och förbättringsarbete är mycket viktigt för att bibehålla nödvändiga, grundläggande förmågor inom den maritima arenan. / The aim of the report is to analyze the abilities that maritime security in thesurroundings of Sweden demands. These needs are then compared to maritimeresources in a finishing discussion.The Swedish government´s foreign policy and policy for the sea, with focus onmaritime security, has been used as a starting point.In this report, the concept “maritime units” is represented by the Swedish coastguard and the Swedish navy. The threats against the maritime security have beenidentified from the goals that the maritime units are working against. Thesethreats have been divided into Geoffrey Till´s five subcategories for maritimesecurity. The concept maritime security is then broken down into ways of actionand means, in this case abilities. The ways of action and the means lead up to thegoal, that is maritime security.The result from the report shows that Sweden as a small country always need tocompromise to optimize the abilities of its maritime units to achieve the goal ofmaritime security. Henceforth is the conclusion that international cooperationplays an important role for Sweden in this context. Finally it is established that theabilities of the maritime units contain flaws and that continuing work ofimprovement and continuing to prioritize is very important to sustain thenecessary and fundamental abilities within the maritime arena.

I denna uppsats avhandlas hotuppfattningar och strategier för maritim säkerhet i Östersjön ur ett svenskt perspektiv. Ökade varuflöden, oljetransporter och handel inom östersjöregionen har tillsammans med den snabba omvärldsutvecklingen bidragit till ett nationellt och transnationellt intresse för bibehållen maritim säkerhet i Östersjön. Syftet med uppsatsen är att med kunskap om av regering och riksdag identifierade hot under perioden 1998-2009, analysera vilka strategier Sverige valt för att hantera hoten och bibehålla den maritima säkerheten. För att identifiera hoten mot svenska intressen i Östersjön har teorin om det vidgade säkerhetsbegreppet använts för att med sektorerna; politik, ekonomi, samhälle, miljö samt militär identifiera de hot som regering och riksdag lyfter fram i propositioner och försvarsberedningar. Strategierna som har analyserats har fokus både på svenskt nationellt såväl som transnationellt samarbete och berör både nutid och framtid. Resultatet av uppsatsen visar att Sverige lägger allt mer fokus på transnationellt samarbete med bl.a. EU och de nordiska länderna men att även instruktioner till svenska myndigheter betonar ökat behov av samarbete för att hantera de identifierade hoten.

In the globalised world, nations and the world’s trade rely on transportation of goods and people on the oceans. Recent developments in military theory and warfare in conjunction with the globalised world have changed the maritime domain profoundly. New models for protection of shipping need to be developed and implemented to mitigate this change. The scope of this study was to see if any conclusions on organisation could be drawn based on theoretical organisational models. Based on the work of Max Weber, Henry Mintzberg and J.D Thompson three countries were studied in a comparative inductive method with hypotheses. These hypotheses were then tested on NATO:s organisation for protection of shipping, NCAGS for validation. This study shows that the compared nations have different organisations and view of the maritime domain but also what criteria that needs to be met in order to safeguard the nation’s essential shipping. The comparison also shows that the three nations on its own does not have the ability to fully protect its shipping, it shows that a separate stand alone, tailor-made organisation that includes as many different organisations as possible, might be the best option. In that organisation the exchange of both information and intelligence is vital to success but also a short line of command. The parties in that organisation need to be private companies, national authorities and military.

The security situation in the baltic sea area has worsened following Russia’s overtaking of the Crimea peninsula. Climate change leading to higher temperatures and natural disasters is resulting in more people living exposed around the, which is expected to increase rate of crimes and terrorism at sea. These factors combined makes effectiveness of organizations involved in maritime security of great importance. This thesis aims to examine Sweden and Finland’s maritime security organizations and compare them using Graham Allisons theory on organizational effectivity. Sweden and Finland has acknowledged the worsened security situation in the baltic sea area and formed a cooperative initiative to strengthen the maritime security in the baltic sea, making them suitable objects for analysis in this thesis. Examination of the two countries’ organizations for maritime security concludes that organizational structure for maritime security differs between them. This thesis shows that Finland and Sweden’s organization for maritime security differs on a few points, giving an opportunity for the two countries to learn from each other.