<p>Maritim säkerhet har sedan terrorattentatet i New York 2001-09-11 varit ett begrepp utan en tydlig definition. Trots detta används det frekvent i Sverige när frågor angående säkerhet till havs diskuteras. Utgångspunkten i uppsatsen är en egen definition av begreppet och hur hoten bör hanteras. I likhet med det vidgade säkerhetsbegreppet krävs samarbete mellan civila och militära aktörer. Det för att uppnå de mål som sätts upp i Sveriges säkerhetspolitik angående säkerhet på den maritima arenan. Maritim säkerhet hanteras bäst med närvaro till sjöss av statliga enheter med befogenhet att agera. I denna uppsats undersöks Sveriges säkerhetspolitiska mål angående säkerhet på den maritima arenan. Därefter undersöks hur målen används till styrning av Kustbevakningen och Försvarsmakten och vidare hur de omsättsi interna dokument hos aktörerna. Undersökningen visar att det genomgående, från politiska mål till styrningar av Försvarsmakten och Kustbevakningen, talas om samarbete, samverkan och närvaro till sjöss. Ordet samarbete nämns dock inte lika frekvent i styrningarna inom Marinen och Kustbevakningen. Det finns dock flera anledningar till varför det inte finns ett operativt samarbete. Dels på grund av rådande lagstiftning, dels till följd av relationen mellan myndigheterna. Dessa kan göra att det operativa samarbetet inte utvecklas i linje med de politiska målen.</p> / <p>Maritime security has since the attack in New York 2001-09-11 been a concept without a clear definition. In spite of this, it is frequently used when questions about security in the maritime arena is discussed. The starting point of this essay is a definition of the concept and how it is best handled. As in accordance with the broader security concept it takes cooperation between civil and military actors. This in order to achieve the goals set in the Swedish security policy regarding security in the maritime arena. Maritime security is best handled by ships in governmental service, such as the Coast Guard and the Royal Swedish Navy, which has the authority to act against crimes at sea. This essay examines Swedish security policy and its objectives regarding maritime security, how these are drafted into regulations for the Coast Guard and the Armed forces and further more how these are translated into internal documents by the actors. The survey shows that overall, from political objectives down to guidelines for the Coast Guard and the Armed forces, the words cooperation, collaboration and presence at sea are occurring. However, cooperation and collaboration are not as frequently used in the internal guidelines. The current laws make it hard for the Coast Guard and the Navy to cooperate. Although this is not the only reason, further cooperation is hampered by the relationship between the authorities, the perception of them selves and of each other. Because of this the cooperation is not progressing as the political aims intend to.</p>

Maritim säkerhet har sedan terrorattentatet i New York 2001-09-11 varit ett begrepp utan en tydlig definition. Trots detta används det frekvent i Sverige när frågor angående säkerhet till havs diskuteras. Utgångspunkten i uppsatsen är en egen definition av begreppet och hur hoten bör hanteras. I likhet med det vidgade säkerhetsbegreppet krävs samarbete mellan civila och militära aktörer. Det för att uppnå de mål som sätts upp i Sveriges säkerhetspolitik angående säkerhet på den maritima arenan. Maritim säkerhet hanteras bäst med närvaro till sjöss av statliga enheter med befogenhet att agera. I denna uppsats undersöks Sveriges säkerhetspolitiska mål angående säkerhet på den maritima arenan. Därefter undersöks hur målen används till styrning av Kustbevakningen och Försvarsmakten och vidare hur de omsättsi interna dokument hos aktörerna. Undersökningen visar att det genomgående, från politiska mål till styrningar av Försvarsmakten och Kustbevakningen, talas om samarbete, samverkan och närvaro till sjöss. Ordet samarbete nämns dock inte lika frekvent i styrningarna inom Marinen och Kustbevakningen. Det finns dock flera anledningar till varför det inte finns ett operativt samarbete. Dels på grund av rådande lagstiftning, dels till följd av relationen mellan myndigheterna. Dessa kan göra att det operativa samarbetet inte utvecklas i linje med de politiska målen. / Maritime security has since the attack in New York 2001-09-11 been a concept without a clear definition. In spite of this, it is frequently used when questions about security in the maritime arena is discussed. The starting point of this essay is a definition of the concept and how it is best handled. As in accordance with the broader security concept it takes cooperation between civil and military actors. This in order to achieve the goals set in the Swedish security policy regarding security in the maritime arena. Maritime security is best handled by ships in governmental service, such as the Coast Guard and the Royal Swedish Navy, which has the authority to act against crimes at sea. This essay examines Swedish security policy and its objectives regarding maritime security, how these are drafted into regulations for the Coast Guard and the Armed forces and further more how these are translated into internal documents by the actors. The survey shows that overall, from political objectives down to guidelines for the Coast Guard and the Armed forces, the words cooperation, collaboration and presence at sea are occurring. However, cooperation and collaboration are not as frequently used in the internal guidelines. The current laws make it hard for the Coast Guard and the Navy to cooperate. Although this is not the only reason, further cooperation is hampered by the relationship between the authorities, the perception of them selves and of each other. Because of this the cooperation is not progressing as the political aims intend to.

I takt med att det säkerhetspolitiska omvärldsläget förändrats har frågor kring statens förmåga att möta kriser och rena krigshandlingar accentuerats. En statlig utredning har därför föreslagit att på sikt skapa ett samlat sjöförsvar genom att integrera Kustbevakningen och Marinen i en gemensam myndighet. Riktningen på de politiska besluten har dock gått åt en fördjupad samverkan i stället trots att samverkan mellan Försvarsmakten och Kustbevakningen varit behäftad med svårigheter. Denna studie syftar till att analysera varför man i Sverige valt att utöka samverkan mellan Försvarsmakten och Kustbevakningen. Studien är en kvalitativ fallstudie där WPR-metoden används för att analysera SOU 2012:48 kompletterad med en samtalsintervju av en informant vid Försvarsdepartementet. Teoretisk utgångspunkt utgörs av Sundelius m.fl. forskning kring svensk nationell krishantering. Sammanfattningsvis kan konstateras att det inte finns någon politisk vilja till en sammanslagning. Detta grundar sig på en generell ovilja att blanda civila och militära uppgifter samt att man fram tills nyligen inte låtit statens förmåga att hantera kriser och ytterst ett väpnat angrepp vara dimensionerande. Vår slutsats är för att uppnå bästa möjliga operativa förmåga för staten att kunna hantera framtida kriser, och ytterst ett väpnat angrepp, så är en integrering av Kustbevakningen och Marinen i en och samma myndighet den bästa lösningen. / Along the changes in the security situation in the world, questions about the government's ability to face crisis and acts of war have risen. An official report of the Swedish Government has suggested that an integration of the Coast Guard and the Navy into a consolidated maritime defence force is needed in the future. The aim of governmental policy has despite this been on focusing on cooperation despite difficulties regarding the relationship between the Navy and the Coast Guard in cooperating. This study aims to analyze why Sweden has chosen to increase cooperation between the two authorities. The study is a qualitative case study in which WPR-approach is used to analyze the official government report supplemented by an interview with a ministry of defence official. The theoretical basis is the research of Sundelius et al consisting of theories regarding Swedish national crisis management. In summary - no political will exists regarding consolidation. It stems from a general unwillingness in mixing civilian and military tasks and that up until recently the government's ability to handle crisis, and ultimately war, was not the dimensioning aim. The conclusion is that in order to achieve the optimal ability for the government in handling future crisis and full war, an integration of the Coast Guard and Navy into one authority is the best solution.