<p>Barn bedöms i skolan och det görs via betygen. Alla barn är olika individer, har olika lärstilar, bakgrund och erfarenheter. Trots det ska alla följa samma mål i skolan. Elever som inte lyckas uppnå målen tenderar att bli föremål för åtgärder. Syftet med uppsatsen är att undersöka den organisatoriska och praktiska utformningen av det individuella programmet och hur det upplevs av lärare och elever. Teoretiskt har jag använt mig av klassiska sociologiska teoretiker som Erving Goffman, Howard Becker och Michel Foucault som behandlar normalitet och avvikelse som fenomen. Jag har även använt mig av studier som beskriver hur det sker en kategorisering av elever i skolans värld och hur elever historiskt har stämplats som avvikare då de haft svårt att hänga med i skolarbetet eller varit stökiga. Metodologiskt har jag använt mig av ett kvalitativt tillvägagångssätt där jag intervjuat två lärare och fyra elever på ett individuellt program i Stockholm. Resultaten visar att eleverna har en individuellt utformad undervisning anpassad till deras individuella nivå och svårigheter, vilket upplevs både positivt och negativt. Lärarna anpassar även undervisningen utifrån en kategorisering av elever. Eleverna upplever inte att de går på ett ”vanligt” program och uppvisar en skoltrötthet som kan kopplas till deras grundskoleerfarenheter och att de inte blivit sedda och lyssnade på, samt till deras sociala erfarenheter som resulterat i skolk och mobbning. Samhällsklimatet som råder idag, med prestation som ledstjärna, påverkar dessa elever negativt då de har svårt att konkurrera med betygen, och därmed bli antagna till ett nationellt program.</p>

Barn bedöms i skolan och det görs via betygen. Alla barn är olika individer, har olika lärstilar, bakgrund och erfarenheter. Trots det ska alla följa samma mål i skolan. Elever som inte lyckas uppnå målen tenderar att bli föremål för åtgärder. Syftet med uppsatsen är att undersöka den organisatoriska och praktiska utformningen av det individuella programmet och hur det upplevs av lärare och elever. Teoretiskt har jag använt mig av klassiska sociologiska teoretiker som Erving Goffman, Howard Becker och Michel Foucault som behandlar normalitet och avvikelse som fenomen. Jag har även använt mig av studier som beskriver hur det sker en kategorisering av elever i skolans värld och hur elever historiskt har stämplats som avvikare då de haft svårt att hänga med i skolarbetet eller varit stökiga. Metodologiskt har jag använt mig av ett kvalitativt tillvägagångssätt där jag intervjuat två lärare och fyra elever på ett individuellt program i Stockholm. Resultaten visar att eleverna har en individuellt utformad undervisning anpassad till deras individuella nivå och svårigheter, vilket upplevs både positivt och negativt. Lärarna anpassar även undervisningen utifrån en kategorisering av elever. Eleverna upplever inte att de går på ett ”vanligt” program och uppvisar en skoltrötthet som kan kopplas till deras grundskoleerfarenheter och att de inte blivit sedda och lyssnade på, samt till deras sociala erfarenheter som resulterat i skolk och mobbning. Samhällsklimatet som råder idag, med prestation som ledstjärna, påverkar dessa elever negativt då de har svårt att konkurrera med betygen, och därmed bli antagna till ett nationellt program.