Denna uppsats behandlar onda ögats betydelse i antiken och i samtid inom specifikt valda områden Grekland, Etiopien och Turkiet. För att kunna besvara syftet undersöker jag vilka som utsattes/utsätts för det onda ögat, vilka känslomässiga faktorer, vilka kollektiva förklaringar och praktiker litteraturen lyfter fram samt likheter och skillnader mellan de olika samhällena i antiken och samtiden. Valet av metod var att utföra en kvalitativ komparativ innehållsanalys som genomfördes med hjälp av kodning av kategorier i materialet. Efter identifikation av kategorier gjordes en analys för varje fokusområde som därefter granskades och jämförde antikens faktorer med samtidens faktorer. Den tidigare forskningen har visat att människor håller fast vid tron på onda ögat då det är en stor del av kulturen och traditionen. Samt att känslomässiga faktorer som rädsla och avund är faktorer som stärker tron på föreställningarna. Resultaten som denna uppsats visar är att tron har varit utbrett inom de valda områdena, och att ett område inte har förändrat sitt tankesätt i stor del sedan antiken och fortsätter att tro starkt på fenomenet i nutid. Tron är inpräglad i kulturen inom de valda områdena som tydliggörs i analysen när likheter framkommer. Däremot tydliggörs även skillnader som visar på att nya användningar har gjorts inom vissa områden. Dessa resultat är viktiga att redogöra för eftersom faktorerna visar varför människor fortsätter att tro på onda ögat i nutiden, trots att vetenskapliga bevis finns tillgängligt som motsäger att det onda ögat har någon verkan.