Introduktion: Psoriasis är en autoimmun hudsjukdom som orsakar fjällande, erytematösa plack på huden. Sjukdomen orsakas av genetiska och miljömässiga faktorer och den är kopplad till andra sjukdomar som psoriasisartrit. Immunceller i kroppen spelar en viktig roll i bildandet av psoriasis, så som T-celler och olika cytokiner, inklusive interleukin-23 (IL-23), IL-12, IL-6 och tyrosine kinase 2 (TYK2). Dessa inflammatoriska faktorer leder till överdriven tillväxt av keratinocyter i huden och bidrar till bildandet av psoriasis. Plackpsoriasis är den vanligaste typen av psoriasis där den uppträder symmetriskt i kroppen. Den kan orsaka torra fjäll och smärtsamma sprickor vilket försämrar patientens livskvalitet. Forskning pågår fortfarande i strävan efter nya läkemedel medbättre effekt och färre biverkningar. Det finns olika orala behandlingar som riktar sig mot immunmolekyler i kroppen och hämmar deras verkan för att lindra symptomen på plackpsoriasis. Apremilast, en oral fosfodiesteras 4 (PDE4) hämmare, har visat en god terapeutisk effekt och säkerhet medan deucravacitinib är en ny oral selektiv TYK2-hämmare som har en god effekt och bra säkerhetsprofil. Syfte: Syftet var att hitta och analysera kliniska studier för att ta reda på om oral behandling med deucravacitinib har bättre effekt och säkerhet än apremilast vid behandling av patienter med medelsvår till svår plackpsoriasis. Metod: Databasen PubMed användes för att hitta fem vetenskapliga artiklar som undersökte effekt och säkerhet på de två läkemedlen i fråga. Studierna analyserades och utifrån analyserna drogs slutaster som besvarar syftet med arbetet. Resultat: De två första studierna hade till syfte att jämföra deucravacitinib med apremilast genom en så kallad ”head to head”. De visade en signifikant överlägsenhet av deucravacitinib över apremilast för att uppnå 75 % förbättring av Psoriasis Area and Severity Index (PASI 75) och Static Physician's Global Assessment score of 0 (clear) or 1 (almost clear) (sPGA 0/1) samt en bra säkerhetsprofil. Medan den tredje och fjärde studien visade att apremilast hade en överlägsen terapeutisk effekt jämfört med placebo. Patienterna nådde PASI 75 och sPGA-värden signifikant med en bra säkerhetsprofil. När det gäller den femte studien så jämförde den deucravacitinib med placebo. Dess resultat överensstämde med resultaten av de två första studierna. Diskussion: De fem artiklarna som analyserades var randomiserade kliniska studier på patienter med plackpsoriasis vilket gav tillförlitliga slutsatser. Det fanns felkällor så som det lilla antalet deltagare i den tredje och femte studien och bristen på tillräcklig etnisk mångfald. Vid jämförelse av PASI-värdena för de fem studierna så hade deucravacitinib bättre terapeutiska värden än apremilast. När det gäller säkerhetsprofilen så minskade kardiovaskulära biverkningar signifikant vid behandling med deucravacitinib. Slutsats: Deucravacitinib har en bättre effekt än apremilast samt bättre säkerhetsprofil vid behandling av patienter med medelsvår till svår plackpsoriasis