I examensarbetet ”Det ska väl leda till lika skolor för alla på nått vis…” – En kvalitativ studie om skolpersonalens syn på situationen för elever med diagnos inom autismspektrumtillstånd i grundskolan är fokus på fem personer som är verksamma i en grundskola som är specialanpassad för elever med diagnos inom autismspektrumtillstånd. Frågeställningen har sin utgångspunkt i en förändring i Sveriges skollag som innebär att elever med diagnos inom autismspektrumtillstånd utan utvecklingsstörning inte längre har rätt att gå i grundsärskola, alltså måste de gå i grundskolan. Utgångspunkten är hur verksamheten, eleverna samt pedagogik och bedömning har påverkats enligt intervjudeltagarna. Anledningen till att jag genomfört denna studie är att jag under min tid som timvikarie i denna verksamhet fått en uppfattning om att elever med diagnos inom autismspektrumtillstånd har mycket svårt att nå grundskolans mål. Detta har sedan styrkts av rapporter från skolinspektionen som visar på oro från vårdnadshavare och skolpersonal samt brister i kompetens, utredningar och uppföljning kring elever med diagnos inom autismspektrumtillstånd. Resultatet i denna studie är inte entydigt men visar en tydlig riktning. Mycket finns fortfarande att arbeta på för att försäkra en bra skolgång för dessa elever. Eleverna kräver individuella anpassningar, något som i förlängningen kräver ett kunskapslyft i grundskolor. Vidare väcker examensarbetet en mängd olika frågor om hur detta ska gå till, något jag lämnar till vidare forskning. En av de slutsatser jag gör är att eleverna, på grund av sina funktionshinder, missgynnas av betygssystemet som finns i grundskolans läroplaner.