Bedömning av estetiska ämnen har varit ifrågasatt gällande dess kvalité, rättvisa, funktion och hur det påverkar ämnet och individen. Studien syftar till att beskriva bedömning av det estetiska ämnet Visual Arts vid en lärarutbildning i Sydafrika presenterat ur ett lärarperspektiv. Forskningsfrågorna utgår från ämnesdidaktikens teori gällande Vad bedöms, Hur kommuniseras bedömningen och Varför görs bedömningen. Metoden som använts är ett två månaders fältarbete vid en bildlärarutbildning där jag följt tre lärare och deras arbete genom deltagande observation, samtal, intervjuer och insamling av vissa dokument. Det empiriska materialet har analyserat från de tre didaktiska frågorna. Resultatet visar att lärarna, som var utbildade konstnärer lade ned mycket tid och engagemang på bedömning. Bedömningen utgick från en normativ syn i avseende kvalité på studenters arbete. Studenter bedömdes återkommande summativt genom närvaro, arbetstakt, hur de följde instruktioner och produktens kvalité. Studentarbeten bedömdes i delar där hantverksskicklighet dominerade.  Lärarna utförde kollegiala bedömningar av studentarbeten utifrån ett relativt betygssystem, vid dessa sessioner användes inga uttalade betygskriterier. Kvalitetskriterier kommuniserades till studenter under lektioner och redovisningar i form av korta kommentarer, till exempel nice, good, bad composition och studentarbeten användes ofta som exempel. Feedback gavs återkommande, den beskrev produkten men var sällan formativ i interaktion med studenten.  Under lektioner förbättrade lärarna delar av studentarbeten genom att måla/ teckna på deras produkter vilket kan ifrågasätta en rättvis bedömning. Utifrån samtal och intervjuer med lärarna framgår att de såg bedömning som relativt oproblematisk, de utgick mer från egen erfarenhet än relaterade till befintliga styrdokument. Studenternas process och intention med arbetet användes mycket sparsamt som bedömningskriterier. Studien visar att det är svårt att förena en stark ämnestradition, förändringar utifrån nationella styrdokument och förhållandet att dessa studenter skulle bli bildlärare och inte konstnärer. Studien ger även underlag för diskussion hur den kulturella kontexten påverkar sättet att bedöma och väcker frågor om behovet av att utbyta erfarenheter i relation till kvalité inom utbildning. / Assessment of the Arts has been challenged regarding its quality, fairness, function and how it affects the subject and the individual .  The study examines assessment of Visual Arts in teaching education in South Africa, presented from a teacher’s view. The research questions have been based on a didactics theory .The Method is a two-month field work with participant observations, collection of documents and interviews at the teaching education where the daily work of three teachers, have been followed. The empirical material is analyzed from the three didactic questions what, how and why. The result shows that the teacher’s assessments are based on a normative approach in regards to high and low quality. The teachers performed collegial assessments of student work. A relative rating system were works were compared was used during the assessment. No explicit grading criteria were used. Students were repeatedly summative assessed on attendance, work pace, how they followed instructions and results of the projects. The projects were judged in parts where artistic technical skills dominated the grading process. Criteria were communicated to students during the lesson and presentation as brief comments, such as nice, good, bad composition and pieces student work was often used as an example. Feedback was recurrent describing the product but was rarely formative in interaction with the student. During lessons teachers improved some parts of students work by painting /drawing directly on their products, which might make questionable a fair assessment. The teacher regarded assessment as relatively easy task, referring to personal experience rather than to criteria/aims in course syllabus. Students' intentions of their work were not assessed. The study provides a basis for discussing how cultural context affects the way to assess and raises issues in relation to sustainable quality education of fair assessment. The ethnographic method increases understanding and helps reflections of higher education from a global perspective.