Uppsatsen undersöker konsumentskyddet på svensk finansmarknad utifrån ett informationsgivningsperspektiv genom att undersöka två aspekter av det, som i hög utsträckning berör konsumenterna, bostadskrediter och fondsparande. I princip alla svenskar är fondsparare om man inkluderar premiepensionen, och för många utgör ett bostadsköp livets största affär. Båda produkterna är finansiella och kan kräva att konsumenten har förkunskap för att information om dem ska kunna tolkas på ett tillfredsställande sätt. Finansinspektionen meddelade under 2015 föreskrifter och allmänna råd om information om ränta på bostadskrediter. Under remissförfarandet fick förslaget såväl tillstyrkande som avstyrkande från remissinstanserna. Uppsatsen undersöker vilka konsekvenser föreskriften kan få för konsumenterna, företagen och konkurrensen. Inom ämnet fondsparande undersöker uppsatsen den rättsliga regleringen för övergripande informationsgivning till konsumenter och belyser problemet med dold indexförvaltning, fonder som säger sig förvaltas aktivt men vars innehav omöjliggör betydande avkastningsavvikelse från jämförelseindex. Uppsatsen kommer fram till att ett förtydligande av vad aktiv förvaltning är i lag eller föreskrift är önskvärt för att stärka konsumentskyddet. På bostadskreditområdet kommer uppsatsen fram till att en uppföljning i form av en översyn av effekterna av föreskriften är motiverad med anledning av det stora antalet konsumenter och företag som berörs av den. Uppsatsen konstaterar också att utökade utbildningsåtgärder inom det finansiella området är önskvärda.