Efter att ha tagit del av kommittébetänkandet Skriftlig bekräftelse av vissa telefonavtal1 som utreder huruvida skriftlig accept bör krävas när avtal sluts över telefon avseende bland annat premiepensioner, har vi kunnat konstatera att det kan finnas ett behov av stärkt reglering av avtalsingående över telefon även vid försäljning av andra finansiella tjänster. Med finansiella tjänster avses banktjänster, tjänster som avser krediter, försäkringar, aktieförsäljning samt privata och individuella pensioner.Vid försäljning över telefon, när näringsidkare kontaktar en konsument, är konsumenten i en underordnad position i förhållande till näringsidkaren. Anledningen till detta är att samtalet sker på näringsidkarens initiativ och att konsumenten saknar kunskap om de ofta komplexa finansiella tjänsterna samt de avtalsrättsliga mekanismerna. Detta medför att konsumenten inte med säkerhet vet om ett avtal faktiskt ingåtts eller vad avtalet får för konsekvenser för denne. Det förekommer dessutom att försäljning sker med aggressiva metoder och att näringsidkare riktar in sig på särskilda målgrupper med bristande kunskap avseende tjänsterna. Av anmälningar till Konsumentverket framgår att försäljningsmetoden får som konsekvens att konsumenten ingår ofrivilliga och omedvetna avtal. Även om det finns en ångerrätt att luta sig mot för konsumenten ska, enligt konsumentens uppfattning, denne inte behöva utnyttja ångerrätten för att frångå avtal som han inte anser sig ha ingått.2Telefonförsäljning av finansiella tjänster är reglerad i bland annat Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, Marknadsföringslag (2008:486), Distans- och hemförsäljningslag (2005:59), Konsumentkreditlag (2010:1846) samt Försäkringsavtalslag (2005:104). Trots den omfattande regleringen kan vi fastslå att problemet är vanligt förekommande då var sjätte anmälan till Konsumentverket rör just avtal över telefon.

Uppsatsen undersöker konsumentskyddet på svensk finansmarknad utifrån ett informationsgivningsperspektiv genom att undersöka två aspekter av det, som i hög utsträckning berör konsumenterna, bostadskrediter och fondsparande. I princip alla svenskar är fondsparare om man inkluderar premiepensionen, och för många utgör ett bostadsköp livets största affär. Båda produkterna är finansiella och kan kräva att konsumenten har förkunskap för att information om dem ska kunna tolkas på ett tillfredsställande sätt. Finansinspektionen meddelade under 2015 föreskrifter och allmänna råd om information om ränta på bostadskrediter. Under remissförfarandet fick förslaget såväl tillstyrkande som avstyrkande från remissinstanserna. Uppsatsen undersöker vilka konsekvenser föreskriften kan få för konsumenterna, företagen och konkurrensen. Inom ämnet fondsparande undersöker uppsatsen den rättsliga regleringen för övergripande informationsgivning till konsumenter och belyser problemet med dold indexförvaltning, fonder som säger sig förvaltas aktivt men vars innehav omöjliggör betydande avkastningsavvikelse från jämförelseindex. Uppsatsen kommer fram till att ett förtydligande av vad aktiv förvaltning är i lag eller föreskrift är önskvärt för att stärka konsumentskyddet. På bostadskreditområdet kommer uppsatsen fram till att en uppföljning i form av en översyn av effekterna av föreskriften är motiverad med anledning av det stora antalet konsumenter och företag som berörs av den. Uppsatsen konstaterar också att utökade utbildningsåtgärder inom det finansiella området är önskvärda.

No description available.

No description available.

Uppsatsen ämnar utreda huruvida ett förhandsavtal anses giltigt enligt de lagstiftade kriterierna i 5 kap 3 § BRL. Rekvisitet ”beräknad tidpunkt för upplåtelse” har flertalet gånger bedömts i tingsrätterna, där bland annat ett tidsintervall på 6 månader har ansetts vara en godkänd formulering. Vidare finns det utrymme för spekulation kring hur Högsta domstolen skulle gjort sin bedömning. Vid tingsrättens bedömning refererade de till rättsfallet NJA 2016 s. 3, där Högsta domstolen uttalat att lagtextens ordalydelse är det viktigaste vid tolkning av en lagregels innebörd, men att lagregler även måste tolkas med hänsyn till andra förhållanden, såsom syftet med lagstiftningen. Detta kan framgå av doktrin, rättspraxis och förarbeten. Enligt just förarbetena så är syftet med att sätta ut en tidpunkt i förhandsavtalet att fastställa startpunkten för en ev. dröjsmålsbedömning, vilken är lagstiftad i 5 kap 8 § första stycket andra punkten BRL. Tingsrätterna har i 9 av 10 granskade fall dömt till förhandstecknarnas nackdel och därmed bedömt förhandsavtalen som giltiga. Att parterna blir bundna till förhandsavtalet i ett så tidigt skede av byggprocessen gör att förhandstecknaren utsätts för flertalet risker, som varken föreningen eller mäklaren är särskilt måna om att upplysa om.Lösningar för att stärka konsumentskyddet har bland annat presenterats i SOU 2017:31 där man föreslår införandet av en informationsskyldighet för bostadsrättsföreningen. Ytterligare lösningar har kommit från flera av byggbranschens största aktörer som skapat organisationen Trygg BRF där man gör en striktare tolkning av “beräknad tidpunkt” och menar att tidpunkten för upplåtelse ska sättas till månad och år. Branschorganisationen Mäklarsamfundet rekommenderar att man skriver ett så exakt datum som möjligt och tidsintervallet bör inte överskrida två veckor. Att i praktiken genomföra dessa förslag utmanas mot bakgrund av den finansieringsmodell som i dagsläget används vid byggprojekt. Där blir man som bostadsutvecklare hårt pressad med krav från banken för att få beviljat byggkreditiv. För att undvika risken med att behöva köpa upp osålda bostäder vid byggnadens färdigställande, binder bostadsutvecklarna tidigt upp framtida köpare genom förhandsavtal. Vidare skapar den långa byggprocessen svårigheter i att fastställa en exakt tidpunkt för upplåtelse, vilket flertalet domstolar har med i beaktning. / The thesis intends to investigate whether a pre-contract is considered valid in accordance with the statutory criteria in chapter 5, article 3 BRL. Requisition "estimated time for leasing" has been assessed several times in district courts, where, among other things, a time interval of 6 months has been considered an approved formulation. Furthermore, there is room for speculation about how the Supreme Court would make its assessment. In the district court's judgment, they referred to the NJA 2016 s. 3, where the Supreme Court stated that the wording of the statute is the most important in interpreting the meaning of a statute, but that statutory rules must also be interpreted with regard to other circumstances, such as the purpose of the legislation. This can be seen in the doctrine, case law and legislative history. According to the legislative history, the purpose of setting a time in the pre-contract is to determine the starting point for a delay assessment, which is legislated in chapter 5, article 8, first paragraph BRL. The district courts have, in 9 out of 10 cases reviewed, judged to the disadvantage of the pre-signers and thus deemed the pre-contracts to be valid. The fact that the parties become bound to the pre-contract at such an early stage of the construction process means that the pre-signer is exposed to several risks, which neither the association nor the broker is particularly keen to disclose.Solutions to strengthen consumer protection have, among other things, been presented in SOU 2017: 31 where it proposes the introduction of an information obligation for the housing association. Additional solutions have come from several of the largest players in the construction industry who created the organization Trygg BRF, where they make a stricter interpretation of the “estimated time” and believe that the time for leasing should be set to month and year. The industry organization Mäklarsamfundet recommends that you write as accurate a date as possible and the time interval should not exceed two weeks. In practice, implementing these proposals is challenged considering the financing model currently used in construction projects. There, as a housing developer, you are under pressure with demands from the bank to get a building credit. In order to avoid the risk of having to buy unsold apartments at the completion of the building, the housing developers early tie up future buyers through pre-contracts. Furthermore, the long construction process creates difficulties in determining an exact time for leasing, which is taken into account by most courts.

No description available.

No description available.

No description available.

Consumer credit is seen as a matter of course and an essential precondition enabling the individual consumer to allocate in a smooth manner his or her income to varying expenses, and allowing the growth-rate to increase in society. The consumer community using different forms of credit has increased and includes today a diversity of social groups such as the elderly, children, the rich and the poor. Credit is not just a good thing, however, as it involves risks of failing to fulfill the credit contract obligations. The point of departure for the thesis is that over-indebtedness constitutes a problem which society wishes to solve because it causes considerable difficulties for both individuals and society as a whole. Numerous rules govern loans in Sweden, from the moment the consumer contemplates entering into a credit contract to the moment when the consumer is too indebted to repay the debt when due and must seek debt-repayment-plan modification. The thesis examines and analyses which consumer protections against overindebtedness emerge from these rules. The study shows that the regulatory measures adopted in recent years are similar to each other and mostly consist of rules protecting the consumer before a credit contract is concluded. Although the purpose of other existing rules addressing the last phase of the credit process is to protect the consumer who miscalculated his or her future economic circumstances, the protection is overall weak. In fact some of the rules in the last phase of the credit process can contribute to aggravating the consumer’s economic situation.

No description available.