No description available.

No description available.

I Sverige bedrivs idag en näringspolitik som lägger betydande fokus på ett konkurrenskraftigt och dynamiskt näringsliv och anses utgöra grunden för att skapa fler, nya och bättre jobb i hela landet. De stora företagen är viktiga för sysselsättningen, men det är främst i de små och medelstora företagen som de nya jobben skapas. Näringspolitikens fokus ligger på att få fler att driva egen verksamhet och våga sig på entreprenörskap. Lag (2016:676) om skuldsanering för företagare (FSksanL), är ett resultat av den bedrivna näringspolitiken och syftar till att möjliggöra ekonomisk rehabilitering, för ärliga och seriösa företagarna som har misslyckats. Vid sidan av den företagsfrämjande näringspolitiken, pågår idag en samhällsdebatt om det skatterättsliga företrädaransvaret. Av praxis är utvisat att det är tillräckligt att en företrädare har varit sen med att vidta erforderliga avvecklingsåtgärder, för att kunna bli personligt betalningsskyldig. Någon större hänsyn tas inte till den bakomliggande anledningen till förseningen. Staten genom Skatteverket kan idag, välja mellan att aktualisera ansvar antingen genom aktiebolagslagen (2005:551) (ABL) eller genom skatteförfarandelagen (2011:1244) (SFL). I SFL till skillnad från ABL, innehar staten en särställning i borgenärshänseende, vilket har kritiserats av bland annat näringslivsorganisationerna Svenskt Näringsliv och Företagarna. Uppsatsen består av en djupare utredning av vilken inverkan företrädaransvar enligt SFL och 25 kap. ABL har på en ansökan om F-skuldsanering. Utredningen består av att granska lagarna och dess bakomliggande syften, för att sedan ställa resultaten mot varandra och därefter redogöra för hur dessa förhåller sig till den svenska näringspolitiken och dess mål. Syftet med att granska företrädaransvarets inverkan vid F-skuldsanering är att utifrån ett F- skuldsaneringsperspektiv, bidra till den samhällsdebatt som idag bedrivs om det skatterättsliga företrädaransvaret. Uppsatsens slutsats visar att ett företrädaransvar enligt både ABL och SFL, idag utgör hinder för en gäldenär att beviljas F-skuldsanering för samtliga skulder i dennes ansökan. Det föreligger en något mildare syn på företrädaransvar enligt ABL och det ges ett större utrymme att se på omständigheterna i det enskilda fallet, än vad gäller företrädaransvar enligt SFL. Sistnämnt ansvar ska alltid ses som en indikation på att företagaren har drivit sin verksamhet på ett icke försvarbart sätt. Även den situation då ansvaret ännu inte är fastställt, men det finns en pågående utredning, utgör hinder för beviljande av F-skuldsanering. Det hårda synsättet påföreträdaransvarsskulder är förenligt med FSksanL:s främsta bakomliggande syfte: att enbart omfatta de ärliga och seriösa företagarna. Problemet ligger däremot i att, detta hinder inte enbart sållar bort de som är att anses ha agerat illojalt i sitt företagande, utan även de företagare som vid bortseende av företrädaransvaret, i övrigt kan anses ha drivit sin verksamhet på ett lojalt och försvarbart sätt. SFL ställer upp krav på oaktsamhet eller uppsåt, ändå tas ingen hänsyn till hur företagaren har agerat för att följa gällande regler. Att helt slopa ansvaret, som bland annat Svenskt Näringsliv förespråkar, är enligt min mening en alldeles för drastisk åtgärd. Sett utifrån ett F-skuldsaneringsperspektiv, krävs i dagsläget en viss ändring av reglerna om skatterättsligt företrädaransvar, främst vad gäller bedömningen av rekvisitet grov oaktsamhet.

No description available.

No description available.

No description available.

<p>1994 trädde Skuldsaneringslagen i kraft och har sedan dess varit kraftigt debatterad. Vissa anser att lagen fyller sin funktion, medan andra anser att den bara utgör en möjlighet för skuldsatta att komma undan sina förpliktelser och att många skuldsaneringar är misslyckade, eftersom gäldenärerna återskuldsätter sig.</p><p>Uppsatsen syfte är att mot bakgrund av de grundläggande syftena i skuldsaneringslagen utröna vilka kriterier som kan avgöra huruvida en skuldsanering är lyckad eller misslyckad. Återskuldsättning under pågående skuldsanering diskuteras utifrån olika intressenters statistik och om återskuldsättningen är ett problem som innebär att möjligheten till skuldsanering bör avskaffas.</p><p>En misslyckad skuldsanering kan sägas föreligga när gäldenären av någon anledning inte fullföljer skuldsaneringen och det rehabiliterande syftet därför inte uppnås. Återskuldsättning kan vara orsak till att en skuldsanering inte slutförs, men utgör i sig inget hinder för skuldsaneringsinstitutet. I stället måste hänsyn tas till vilken typ av skulder det handlar om samt ur vilket tidsperspektiv som bedömningen är relevant.</p>

<p>Skuldsaneringslagen trädde i kraft 1994 och innebär att överskuldsatta personer kan få en chans att bli skuldfria. Detta genom att under en begränsad tid leva på existensminimum och under denna tid avbetala så mycket som möjligt på sina skulder. Den bakomliggande orsaken till Skuldsaneringslagen var att efter 1980-talet hade de svenska hushållen ökat sin belåning avsevärt och fastighetskraschen i början av 1990-talet hade försatt många i en ekonomisk hopplös situation.</p><p>För att avgöra vilka som ska beviljas skuldsanering ställer lagstiftaren vissa krav på vilken typ av skulder och under vilka förutsättningar som en gäldenär kan beviljas skuldsanering, dessa krav återfinns i 4 § Skuldsaneringslagen. Vad dessa krav innebär kan inte utläsas direkt ur lagtexten, utan en studie av förarbeten och praxis måste ske.</p><p>Skuldsaneringslagen har nu funnit i 12 år och en mängd fall har varit upp till prövning i domstol och där har den huvudsakliga frågan varit om de krav som uppställs i 4 § har uppfyllts eller inte. Under denna tid har även Skuldsaneringslagen varit föremål för ett flertal statliga utredningar och dessa har utmynnat i ett förslag till en ny skuldsaneringslag. Den kritik som framkommit i utredningarna av Skuldsaneringslagen har i huvudsak bestått i att förfarandet är tidsödande och oflexibelt. Den nya lagen syftar till att göra skuldsanering enklare och snabbare än vad det är idag.</p><p>Denna uppsats ämnar att utreda vad de krav som uppställs i Skuldsaneringslagen innebär från lagstiftarens sida och hur kraven har behandlats i praxis. Även de huvudsakliga förslagen till den nya Skuldsaneringslagen kommer att granskas.</p>

Skuldsaneringslagen trädde i kraft 1994 och innebär att överskuldsatta personer kan få en chans att bli skuldfria. Detta genom att under en begränsad tid leva på existensminimum och under denna tid avbetala så mycket som möjligt på sina skulder. Den bakomliggande orsaken till Skuldsaneringslagen var att efter 1980-talet hade de svenska hushållen ökat sin belåning avsevärt och fastighetskraschen i början av 1990-talet hade försatt många i en ekonomisk hopplös situation. För att avgöra vilka som ska beviljas skuldsanering ställer lagstiftaren vissa krav på vilken typ av skulder och under vilka förutsättningar som en gäldenär kan beviljas skuldsanering, dessa krav återfinns i 4 § Skuldsaneringslagen. Vad dessa krav innebär kan inte utläsas direkt ur lagtexten, utan en studie av förarbeten och praxis måste ske. Skuldsaneringslagen har nu funnit i 12 år och en mängd fall har varit upp till prövning i domstol och där har den huvudsakliga frågan varit om de krav som uppställs i 4 § har uppfyllts eller inte. Under denna tid har även Skuldsaneringslagen varit föremål för ett flertal statliga utredningar och dessa har utmynnat i ett förslag till en ny skuldsaneringslag. Den kritik som framkommit i utredningarna av Skuldsaneringslagen har i huvudsak bestått i att förfarandet är tidsödande och oflexibelt. Den nya lagen syftar till att göra skuldsanering enklare och snabbare än vad det är idag. Denna uppsats ämnar att utreda vad de krav som uppställs i Skuldsaneringslagen innebär från lagstiftarens sida och hur kraven har behandlats i praxis. Även de huvudsakliga förslagen till den nya Skuldsaneringslagen kommer att granskas.

1994 trädde Skuldsaneringslagen i kraft och har sedan dess varit kraftigt debatterad. Vissa anser att lagen fyller sin funktion, medan andra anser att den bara utgör en möjlighet för skuldsatta att komma undan sina förpliktelser och att många skuldsaneringar är misslyckade, eftersom gäldenärerna återskuldsätter sig. Uppsatsen syfte är att mot bakgrund av de grundläggande syftena i skuldsaneringslagen utröna vilka kriterier som kan avgöra huruvida en skuldsanering är lyckad eller misslyckad. Återskuldsättning under pågående skuldsanering diskuteras utifrån olika intressenters statistik och om återskuldsättningen är ett problem som innebär att möjligheten till skuldsanering bör avskaffas. En misslyckad skuldsanering kan sägas föreligga när gäldenären av någon anledning inte fullföljer skuldsaneringen och det rehabiliterande syftet därför inte uppnås. Återskuldsättning kan vara orsak till att en skuldsanering inte slutförs, men utgör i sig inget hinder för skuldsaneringsinstitutet. I stället måste hänsyn tas till vilken typ av skulder det handlar om samt ur vilket tidsperspektiv som bedömningen är relevant.